Vad gör man?
Jag bodde hos Maya, hon läser nu på Uppsala Universitet, civilingenjör molekylär bioteknik. Väldigt hightech, men jag hade jätteroligt! Vi bakade lussebullar, såg på film och mindes rymd...
Men Maya fick mig också att tänka en hel del, tänka på människor och deras relationer till varandra.
jag insåg på flyget upp till Kiruna idag att jag har det så otroligt bra, men oftast så tänker jag bara på hur jag har det! Det är klart jag bryr mig om någon i min närhet inte har det bra. Men insikten kom till mig idag att jag kanske bara aldrig riktigt tar till mig deras plågor.
Det var en stund av klarhet och jag blev så ledsen. Så ledsen för att mina vänner inte kan få ha det bra, så ledsen för att de ska ha det svårt. Men mest ledsen blev jag över att inse att jag kan inte göra något. Jag kan inte göra någonting, ingenting för att det ska bli bättre för dem. Hjälplöshet...
Men de ska alla veta, att vad som än händer så står jag här.... Alldeles stilla och villig att lyssna.
Även om jag ibland kan verka sur och som en ovän, så är det inte så. Jag bryr mig så otroligt mycket om mina vänner, det är bara det att det kanske inte alltid syns...
Bara sträcka ut en hand
Ett steg på vägen
Jag gör vad jag kan
Vi har haft konsert idag också, ett ljus i mörkret, i Kiruna kyrka. Var riktigt härligt faktiskt, det var ingen lång konsert, 50 min. Men det räckte för att jag skulle få en paus i världen. Jag sjöng förövrigt solo också, det gick hyfsat. Jobbiga var att jag sjöng fel. Men det gjord ingenting, för känslan jag hade där idag var ny för mig!
Jag var inte särskilt nervös, inte när jag väl började sjunga i alla fall. Och jag kunde koncentrera mig på min sång och vad jag sjöng. Det betydde något helt plötsligt, och jag kunde därför titta ut över publiken och känna att jag inte behövde skämmas. Var jättehärligt.
"Jag bryr mig så otroligt mycket om mina vänner, det är bara det att det kanske inte alltid syns..."
Jag tycker visst att det syns att du bryr dig, det märks. Och det betyder jättemycket. :)
För det första, jag har funnit din blogg Emma. Tänkte klargöra det i fall att det var några som helst tvivel. I alla fall - Kul! :)
För det andra, och det mer relevanta, på tal om vänskapsrelationer - du har lärt mig mycket. På gott och ont kan vi nog enas om, men en sak ska du veta. Jag beundrar många sidor hos dig och jag uppskattar din närvaro. Emma, du är bra. Tror att det finns en viss förståelse oss emellan. En känsla som för mig innebär trygghet.
Ville bara förmedla dessa enkla ord.
För jag ville det.
Puss.
Det är jättebra att tänka på sina vänner och aldrig låta dem glömma att du finns där för dem, men du får inte låta det äta upp dig. Du är en underbar vän och alla som känner dig vet att du alltid säller upp i vått och torrt, så oroa dig inte, vi vet att du bryr dig om oss :)
Kramar
