Obekväm
Det är nog rätt ord just nu!
Jag tänker inte säga vart jag är, men lite obekväm är jag allt....
Mina föräldrar åkte hem igår, de var knappt här så det är ingen vits att sakna dem.
Vi fick en hel del gjort i går dock. Vi hade mentorssamtal, det var ju lite annorlunda, men det var sista gången.
Sista gången hir, och sista gången dit. Det är så mycket nu som är sista gången, men jag är inte det minsta förstörd över det. Inte alls!
Jag kunde inte längta mer faktiskt, vad jag kommer sakna här i Kiruna är själva stämningen i staden och på skolan. Jag kommer sakna mitt gula hus och allt där i. Där finns min trygghet nu, i det gula huset med min "familj", så sant som det är sagt, ni är min familj...
Jag drömde något jättekonstigt i natt, fast egentligen är det nog inte så konstigt. Det är andra gången jag drömt det här. Det är inte riktigt samma sak, men det är samma människa med hela tiden.
Först drömde jag att vi åkte tunnelbana i Göteborg, det var helskumt. Man satt liksom inte i något utan åte som på stolar i jättetrånga grottor. Tillslut kom man ut i en jättegrotta under jord med affärer och restauranger och liknande. Jag vet att jag tyckte så synd om de som jobbade där och aldrig fick se dagsljuset genom fönstren.
Jag minns att jag, mamma och pappa skulle åka upp igen men att vi var tvungna att vänta på tunnelbanan. Vi höll på att bli klämda för att väggarna flyttade på sig, ingen gjorde något för det var liksom som vanligt. Helt plötsligt slutade det i alla fall och jag höll på att prova smink där med pappa. Jättekonstigt, vet att jag provade läppstift, det första var jättegrönt, men alla sa att det passade så bra. Tillslut hittade jag ett rosa jag tyckte om i alla fall och då skulle vi åka upp.
Vad som hände innan och efter tänker jag inte berätta, löjligt kanske, men det känns som att jag inte kan säga.
Nu måste jag gå
Jag tänker inte säga vart jag är, men lite obekväm är jag allt....
Mina föräldrar åkte hem igår, de var knappt här så det är ingen vits att sakna dem.
Vi fick en hel del gjort i går dock. Vi hade mentorssamtal, det var ju lite annorlunda, men det var sista gången.
Sista gången hir, och sista gången dit. Det är så mycket nu som är sista gången, men jag är inte det minsta förstörd över det. Inte alls!
Jag kunde inte längta mer faktiskt, vad jag kommer sakna här i Kiruna är själva stämningen i staden och på skolan. Jag kommer sakna mitt gula hus och allt där i. Där finns min trygghet nu, i det gula huset med min "familj", så sant som det är sagt, ni är min familj...
Jag drömde något jättekonstigt i natt, fast egentligen är det nog inte så konstigt. Det är andra gången jag drömt det här. Det är inte riktigt samma sak, men det är samma människa med hela tiden.
Först drömde jag att vi åkte tunnelbana i Göteborg, det var helskumt. Man satt liksom inte i något utan åte som på stolar i jättetrånga grottor. Tillslut kom man ut i en jättegrotta under jord med affärer och restauranger och liknande. Jag vet att jag tyckte så synd om de som jobbade där och aldrig fick se dagsljuset genom fönstren.
Jag minns att jag, mamma och pappa skulle åka upp igen men att vi var tvungna att vänta på tunnelbanan. Vi höll på att bli klämda för att väggarna flyttade på sig, ingen gjorde något för det var liksom som vanligt. Helt plötsligt slutade det i alla fall och jag höll på att prova smink där med pappa. Jättekonstigt, vet att jag provade läppstift, det första var jättegrönt, men alla sa att det passade så bra. Tillslut hittade jag ett rosa jag tyckte om i alla fall och då skulle vi åka upp.
Vad som hände innan och efter tänker jag inte berätta, löjligt kanske, men det känns som att jag inte kan säga.
Nu måste jag gå
Kommentarer
Trackback
