Emma

Jag skyller på söndagsångest, det är ett ganska fascinerande fenomen det där. Jag undrar varför det stämmer in så bra? Egentligen finns det ju ingen anledning över huvudtaget att tycka sämre om söndagen än någon annan dag. Jag menar, på måndagen får man ju fortsätta med sitt liv igen, men söndagen ligger alltid lite emellan, allt liksom stannar upp på söndagen. Lösning? Jag får väl hitta på något helt enkelt! Cykeltur till Tinnerö kanske... Det ääär ju så fint väder!

Annars går allt min väg nu, i alla fall almost everything. Det flyter på liksom, jag har underbara vänner att umgås med, jag har en underbar lägenhet och jag trivs som fisken i vattnet! Tänk vad lite förändring kan göra, det är verkligen som följer: All förändring leder till något bra, bara man vill att det ska göra det!

Sen finns ju den där lilla törnen, men skulle den inte vara där så skulle jag inte uppskatta allt som är så bra! Optimism here I come!

I fredags hade vi efter-tenta-/inflyttningsfest här hos mig, jag lagade hasselbackspotatis med fläskfilé (tillsammans med Nojmi) och det var verkligen jättejättelyckat. Riktigt roligt var det och jag är ganska säker på att de andra också hade kul. Ja, det kändes bra! Jag fick dock ta konsekvenserna under gårdagen, men det var det värt! På torsdag är det dags för kravall också, men det får nog bli lite lugnare känner jag! På fredag kommer Moa, åh det ska bli kul! Vi har så mycket att ta igen, ser verkligen fram emot det. Och sen är det helt plötsligt lördag, och då är det konsert! I Stockholm! Som sagt, det går bra nu!

För att fortsätta på det jag började med i stycket, tenta! Jag vet verkligen inte hur det gick, när jag satt där kändes det ändå som att jag hade en chans, men nu är jag väldigt tveksam... Om jag har lite tur med mig så går det annars blir det till att göra om den, vilket jag verkligen, verkligen inte vill! Men med tanke på omständigheterna så är det bättre att göra om den här än någon annan tenta, i morgon börjar zoomorfologin och fysiologin. Ser fram emot dessa kurser även om de kan bli tuffa.

Nej, nu ska jag sluta skriva här, annars blir det en roman.

Nu är flytten klar. Igår åkte sista lådan in i förrådet och lägenheten är helt perfekt! Jag trivs verkligen som fisken i vattnet, i alla fall so far. Jag har ju trots allt bara sovit här i tre nätter... Men jag kan inte tänka mig något som skulle kunna göra mig missnöjd!

Igår hade vi filmkväll här, det var mycket trevligt och idag skall de andra fortsätta med denna början till tradition. Meeen, jag ska på genrep inför helgens konserter så jag kan inte vara med. Det ska dock bli jättetrevligt att få spela med LAO igen! Inser nu att jag saknat det mer än jag trodde.

Det här känns som starten på en ny era, jag läste för en stund sen en gammal klasskamrats blogg. Hon befinner sig just nu i Australien och skrev om de där bananskalen. Jag kände verkligen att det passar in på mig till 100 %, bananskal alltså... Det är de som tar en någonstans här i världen, man halkar in på en väg och sen halkar man in på en annan och alltid leder det till något nytt. En annan gammal klasskamrat och jag diskuterade de här bananskalen över en fika för ett par veckor sen, slutsatsen blev att alla bananskal leder till något bra. Man måste bara bestämma sig för att man vill att de ska leda till något bra. Har man väl bestämt sig så blir det helt enkelt bra, kanske inte alltid på det sätt man tänkt sig eller tror, men på något sätt.

Mitt favorituttryck får avsluta dagens inlägg: Allt löser sig tillslut, på ett eller annat sätt!

Idag fick jag träffa mina biologer igen efter denna tids sjukdom, det var härligt och ändå inte så länge sen. Men nu får jag inte vara med dem förrän på tisdag igen, i morgon är det seminarie från deras exkursion då jag låg hemma i Falköping och på måndag är det en ny exkursion. Avundsjuk är nog vad jag är! Jag vill också vara med, säger jag och stampar i backen ( i alla fall i tanken). Men jag orkar inte... Kan man inte bara vara sjuk och sen bli frisk som med en fingerknäppning? Det vore väldigt trevligt, för jag är väldigt trött på det här nu, på hela den här hösten faktiskt. Jag hade ju planerat så bra hur det skulle bli och allt går fel hittills... Nu ska här flyttas också, mitt i alltihop, lägenheten är bra, jättefräscht badrum tack och lov, ingången är lite väl korridorslik för min smak, men så fort man kommer innanför dörren så är det mitt, bara mitt! Lite gollum-feeling över det, hm, my preeeecioussss!

Nu står min kära lilla mamma i köket och lagar mat, jag kanske borde gå dit, idag blir det traditionell makaronilåda :)