Dan efter dopparedan!
Idag är det juldagen...
Igår var det julafton...
Fick ni något trevligt?
Jag fick en fiol! 77år gammal, helt fantastisk, dock lite väl sliten stråke... Men jag har en extra. Längtar till att få komma upp till Kiruna och spela på den, med min musik. Om ni undrar så finns min musik däruppe...
Jag ska ta och vara lite ärlig tror jag. Det skulle kännas bra just nu.
Jag brukar sitta och läsa andras bloggar, man blir uppdaterad om vad som händer i någons liv. Men ofta, väldigt ofta, blir jag så grymt irriterad av att läsa andras bloggar...
Det är liksom ett liten gubbe av något elakt som vaknar inuti mig. Jag ser honom framför mig.
Varför är det då så? Jaaa, en väldigt bra fråga.
Men om jag blir så irriterad, ja rentav fientlig av att läsa andras bloggar, vad blir då inte människor då de läser min?
Det blev fel någonstans... Jag skapade denna bloggen utan att någon visste om den, sen en dag några veckor efter att den skapades råkade min allra käresta få se den, det gjorde ingenting! Det kändes väldigt bra ändå, att veta att någon läste vad jag skrivit. Någon till av mina käraste fick nys om den och jag blev om än mer glad! Men helt plötsligt, utan någons vetskap känns hela min värld exploaterad...
Det skulle vara min anledning att lägga ner denna blogg, men det känns ändå trevligt att få skriva i den ibland. Jag bryr mig inte om hur jag skriver, jag bryr mig inte om vad jag skriver, jag bryr mig inte om det är tråkigt att läsa vad jag skrivit. För det är för min egen skull jag skriver...
Med det vill jag bara hälsa alla mina käresta vänner, en god jul (som visserligen är förbi) och ett gott nytt år!
Snart hade jag planerat lite bilder, bilder ifrån min jul... Bilder för min egen skull, bilder som jag vill dela med mig av i djupaste välmening utan någon som irriterar sig på det jag skriver, utan någon som tycker sig skriva bättre än vad jag gör.
Varför?
Jag gör det här för min skull...
*Leende*
Igår var det julafton...
Fick ni något trevligt?
Jag fick en fiol! 77år gammal, helt fantastisk, dock lite väl sliten stråke... Men jag har en extra. Längtar till att få komma upp till Kiruna och spela på den, med min musik. Om ni undrar så finns min musik däruppe...
Jag ska ta och vara lite ärlig tror jag. Det skulle kännas bra just nu.
Jag brukar sitta och läsa andras bloggar, man blir uppdaterad om vad som händer i någons liv. Men ofta, väldigt ofta, blir jag så grymt irriterad av att läsa andras bloggar...
Det är liksom ett liten gubbe av något elakt som vaknar inuti mig. Jag ser honom framför mig.
Varför är det då så? Jaaa, en väldigt bra fråga.
Men om jag blir så irriterad, ja rentav fientlig av att läsa andras bloggar, vad blir då inte människor då de läser min?
Det blev fel någonstans... Jag skapade denna bloggen utan att någon visste om den, sen en dag några veckor efter att den skapades råkade min allra käresta få se den, det gjorde ingenting! Det kändes väldigt bra ändå, att veta att någon läste vad jag skrivit. Någon till av mina käraste fick nys om den och jag blev om än mer glad! Men helt plötsligt, utan någons vetskap känns hela min värld exploaterad...
Det skulle vara min anledning att lägga ner denna blogg, men det känns ändå trevligt att få skriva i den ibland. Jag bryr mig inte om hur jag skriver, jag bryr mig inte om vad jag skriver, jag bryr mig inte om det är tråkigt att läsa vad jag skrivit. För det är för min egen skull jag skriver...
Med det vill jag bara hälsa alla mina käresta vänner, en god jul (som visserligen är förbi) och ett gott nytt år!
Snart hade jag planerat lite bilder, bilder ifrån min jul... Bilder för min egen skull, bilder som jag vill dela med mig av i djupaste välmening utan någon som irriterar sig på det jag skriver, utan någon som tycker sig skriva bättre än vad jag gör.
Varför?
Jag gör det här för min skull...
*Leende*
Kommentarer
Postat av: Fredrikke
Jag tycker du ska fortsätta skriva blogg, för jag vill fortsätta läsa den :)
Trackback
