Emma

Livet bara försvinner!
Det går så fort, kommer jag att hinna göra allt jag vill?

Den där Emmismen gör sig påmind... Kommer jag att bli ihågkommen för något? Och i så fall för något bra?


För övrigt har jag köpt den där klänningen idag! Jag gjorde det! Och jag har fått pengar ifrån mamma och pappa, det känns inge bra.... Måste betala tillbaka, men det är mycket pengar!

Annars har jag kört bil idag också, och det är det som kostar! Om jag har riktigt, riktigt mycket tur nu så kan jag få köra upp i december, om två veckor alltså...
Men om jag har tur får jag reda på först på måndag! Vilken helg det kommer att bli...

Nu börjar jag stressa ur... Nu börjar det kännas jobbigt allt det som ligger på mina axlar. Framförallt matteprov, fysikprov, astronomiprov, kemiprov, astrobiologipres, engelskapres, projektarbete och engelskauppsats.
  Sen kan jag ju inte säga att lucian, skövde-projektet, UK eller astrogruppen gör saken bättre!
Men allt handlar om inställning! Allt här i världen handlar om inställning...

Om jag väljer att se på alla dessa uppgifter som något bra, om jag väljer att se på dem som så att någon tyckte att jag borde göra dem, någon tyckte att jag passade för uppgiften. Då känns det genast bättre. Varför tänka på det jobbiga?
För hur jag än gör så måste jag ju göra det, så varför inte från början se det från en bra sida, och kunna längta till tiden efter det jobbiga?

Människan är en bra dum uppfinning ibland, som gör saker så otroligt mycket svårare än vad den måste!