stressat värre asså...
AAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hur ska jag kunna göra allting? Jag hinner liksom inte ens äta! Och sen när jag väl sätter av tid så tycker jag att det jag måste göra är såååå tråkigt att jag inte gör det! Utan exempelvis hamnar här....
Ikväll måste jag översätta 30 svinsvåra key concepts till svenska och skriva några rader om dem, sen ska jag välja ut en av dem och skriva en uppsats på 1,5 a4... och som om det inte räckte med det så måste jag skriva ett tal på tio minuter om samma sak.. Och det ska då vara inne i morgon.
Det är nog faktiskt mitt största orosmoment just nu.. Sen kommer ju då bara Straplex, UK, projektarbete, fysikprov, distansuppgifter, astrogruppen, engelska, och talespersonsansvar.. men det ska väl lösa sig.... någon gång kanske!
Det hjälper väl kanske inte att allt går åt skogen, pipan, helvete, och alla andra synonymer för det...
Och sen äter jag godis! Vilket i och för sig är väldigt gott... Men inget nyttigt alternativ till middag....
Och en perfekt anledning till ångest och fetma....!
Men en liten positiv strimma i allt detta elände är musiken! Jag kom precis hem ifrån kören! Ska sjunga på en välgörenhetskonsert i Kiruna kyrka första november! Tusen röster, jättefin min vers går som följer:
Jag vill inte predika
Bara sträcka ut en hand
Ett steg på vägen
Jag gör vad jag kan
Och allting börjar nånstans.....
Men fiolen är fortfarande mitt absoluta avslappningsobjekt!
Nu är jag tjurig! Eller deprimerad, eller sorgligt patetisk....
Vad ska jag göra?!
