Eländiga Elände!
Djup suck!
Jag har bihåleinflammation och börjar tröttna på det nu!
Fick det troligtvis dagen innan vi åkte till Portugal med skolan... Fick vänta en vecka innan vi kom hem igen och jag kunde gå till dokton, och till råga på allt var jag tvungen att flyga med eländet... Inte bara en gång, utan 6 gånger!!!
Den smärtan önskar jag ingen, usch, det var inget roligt!
Men nu när jag väl fått penicillin kunde det ju gå över tycker man, åtminstone jag! Men nej då, det hjälper inte, och nu ska jag till doktorn i morgon igen! Förhoppningsvis för att byta penicillin så det försvinner fort, för på lördag ska jag flyga igen!
Tänk det som om någon sakta skär ut tänderna med en skalpell innifrån, verkligen gräver därinne liksom. Ungefär så känns det när man ska landa. Usch, Eländiga Elände!!!
Men det värsta är denna trötthet, jag har varken energi eller motivation för att orka göra något. Vilket skrämmer mig, för det är massor att göra! Jag måste verkligen vara aktiv i skolan och allt annat, men jag orkar inte... Och när man väl börjat hamna efter så ger jag upp. Det känns som att jag inte har något att jobba för, det känns som att allt är meningslöst. Att jag inte får något för allt. Så vad är vitsen då liksom?
Nej, nu har jag väl ändå grämt mig tillräckligt!
Jag ska verkligen i kväll och i natt försöka komma på bättre tankar! Och inse att jag inte kan vara trött utan att jag måste försöka arbeta på! Så att jag faktiskt kan få något för det, vem tjänar på att jag ger upp nu liksom?
Hur ska jag kunna bli något om jag inte kämpar?
Hur ska någon vilja ha mig som förebild om jag inte kämpar?
Hur ska jag kunna leva upp till inte minst mina egna krav om jag inte kämpar?
Okej! Nu känns det bättre! Och det finns ju sååå många människor runt mig som är helt underbara!
Ja! Rosor åt dem!
~Emma
