En dag som denna
Idag är jag sjuk, som jag visserligen var igår och i förrgår också, men då var vi i Luleå med skolan... I morgon har vi elektronikprov så det är därför jag måste vara sjuk idag, så jag kan gå dit i morgon!
Detta inlägg ska inte bli som mitt förra, jag ber om ursäkt! Meeeen, sen är det ju faktiskt så att ingen behöver läsa om man inte vill och som jag sagt tusen gånger förut; det är min blogg, jag skriver vad jag vill....
Det är strålande solsken ute idag, jag vill verkligen ut dit, bara vara där ute. Men jag orkar inte...
I stället sitter jag här och sänder allt det hat jag kan frambringa mot elektronikboken som ligger här.
Jag tittade alldeles nyss runt lite lätt på youtube och såg trailern för den nya Harry Potter-filmen. Då slog det mig att den filmen kommer jag inte att se på bio här tillsammans med de vanliga.
Vi brukar nämligen när Harry Potter-filmerna kommer ut, gå på bio tillsammans här i Kiruna. Vi klär på oss hyfsat varma kläder och går mot folkets hus, det är barmark men rullegruset täcker den i stort sett. Solen håller på att gå ner, och den värmer inte ens en gnutta. Vi kommer in till det gula ljuset som möter en, och doften av popcorn och minnen av konserter och spex, vi ser turistbyråns disk ytterst lite snett åt höger, rakt fram är tjejtoan följt till vänster av killtoan som nästan skyms av trappan. Under trappan, åt vårt håll sett, står där lite konst.... Vi tar åt höger och beställer biljetter innan vi går ut igen, möts återigen av den kyliga men åh så rena luften när vi går tvärs över parkeringen mot godisgruvan. Där inne är det fullt med folkt, varmt och mycket trångt. Med lite godis i handen bär det av tillbaka in i folkets hus och vi går upp för trappan för att kunna gå in i nåjdens sal, den stora! Lite kyligt är det där inne, men så mysigt att se på film, när den är slut blir det lite småprat innan alla går hem till sig i kvällens mörker.
Jag kommer verkligen att sakna det, vem ska man nu gå på bio med, och vart?!
Som sagt så slår det mig ibland, att det bara är 72 dagar kvar till studenten, varav 37 är skoldagar....
De där skoldagarna kan jag skippa, men människorna vill jag umgås med och uppleva det mesta jag bara kan med. Det är väldigt sorgligt att bli ryckt upp där man planterat sina rötter. Men det är ju inte första gången, det var ju samma sak när vi flyttade hit, jag kände ingen men de har kommit att betyda så mycket för mig. En framtid utan dem ser dyster ut i detta nu, men säkerligen stöter man in i nya människor som kommer att betyda mycket för en. Men vissa, er kommer jag inte att klara mig utan, och ni vet om det, att ni kommer blir terroriserade av mig för resten av era liv! hehe..
Detta inlägg ska inte bli som mitt förra, jag ber om ursäkt! Meeeen, sen är det ju faktiskt så att ingen behöver läsa om man inte vill och som jag sagt tusen gånger förut; det är min blogg, jag skriver vad jag vill....
Det är strålande solsken ute idag, jag vill verkligen ut dit, bara vara där ute. Men jag orkar inte...
I stället sitter jag här och sänder allt det hat jag kan frambringa mot elektronikboken som ligger här.
Jag tittade alldeles nyss runt lite lätt på youtube och såg trailern för den nya Harry Potter-filmen. Då slog det mig att den filmen kommer jag inte att se på bio här tillsammans med de vanliga.
Vi brukar nämligen när Harry Potter-filmerna kommer ut, gå på bio tillsammans här i Kiruna. Vi klär på oss hyfsat varma kläder och går mot folkets hus, det är barmark men rullegruset täcker den i stort sett. Solen håller på att gå ner, och den värmer inte ens en gnutta. Vi kommer in till det gula ljuset som möter en, och doften av popcorn och minnen av konserter och spex, vi ser turistbyråns disk ytterst lite snett åt höger, rakt fram är tjejtoan följt till vänster av killtoan som nästan skyms av trappan. Under trappan, åt vårt håll sett, står där lite konst.... Vi tar åt höger och beställer biljetter innan vi går ut igen, möts återigen av den kyliga men åh så rena luften när vi går tvärs över parkeringen mot godisgruvan. Där inne är det fullt med folkt, varmt och mycket trångt. Med lite godis i handen bär det av tillbaka in i folkets hus och vi går upp för trappan för att kunna gå in i nåjdens sal, den stora! Lite kyligt är det där inne, men så mysigt att se på film, när den är slut blir det lite småprat innan alla går hem till sig i kvällens mörker.
Jag kommer verkligen att sakna det, vem ska man nu gå på bio med, och vart?!
Som sagt så slår det mig ibland, att det bara är 72 dagar kvar till studenten, varav 37 är skoldagar....
De där skoldagarna kan jag skippa, men människorna vill jag umgås med och uppleva det mesta jag bara kan med. Det är väldigt sorgligt att bli ryckt upp där man planterat sina rötter. Men det är ju inte första gången, det var ju samma sak när vi flyttade hit, jag kände ingen men de har kommit att betyda så mycket för mig. En framtid utan dem ser dyster ut i detta nu, men säkerligen stöter man in i nya människor som kommer att betyda mycket för en. Men vissa, er kommer jag inte att klara mig utan, och ni vet om det, att ni kommer blir terroriserade av mig för resten av era liv! hehe..
Kommentarer
Trackback
