Emma

Ja här hoppas det inte mycket i alla fall, jag står ganska stadigt på jorden!
  Som jag fasade blev gårdagen inte så lyckad... Men det var ju trevligt i alla fall, till och från.

Jag sitter i mitt rum, det är kallt här. Solen har slutat att lysa upp mitt rum och nu är lampan den enda källan till ljus. Elisa pratar i telefon i hallen, det känns som att det är mörkt där. Och ännu längre in, i vardagsrummet står Il Divo på i cd-spelaren. Blandat med Takida, Vinklad, Jil is lucky och någon mer. Det är ensamt.

Det slog mig just att jag inte vet vem jag ska ringa till. Jag fick ett infall av att verkligen vilja ringa någon, för att prata. Men det finns ingen att ringa. Har jag försummat mina vänner? När blev jag den osociala typen?
Alla dessa korkade frågor...
  Jag kan inte hjälpa att bli irriterad, det är så enkelt. Seriöst Emma, ryck upp dig...
Nu börjar jag till och med skriva till mig själv... Illa!

Ska till observatoriet i kväll.
Ingen mer åsikt om det, vet inte om jag tycker om det eller inte.
  Har förövrigt också sett filmen transamerica idag, den var bra. Annorlunda, udda. Den handlar om ens syn på sig själv, att acceptera sig själv. Det tycker i alla fall jag.