Torsdag mitt i veckan!
Nu sitter jag här på mitt rum igen, som så många gånger förut! Det känns bra!
Har funderat på varför man träffar vissa människor om och om igen. Vissa stöter man på hela tiden! Alexander är en sådan för min del, vi gick i samma skola i en sådär nio år, om inte i samma klass så i parallellklassen. Efter att vi slutat flyttade jag till Kiruna och han gick i Falköping, tills han flyttade till Arvidsjaur för att gå pilotutbildningen där. Helt plötsligt står han där på Landvetter och vi ska båda uppåt landet. Visst, en slump? Självklart, om det bara hänt en gång... Men detta har inträffat nu två gånger. Plus att senast i stockholm, på tunnelbanan vid gamla stan, vem krockar jag nästan med om inte han?! Helt otroligt... Men det är ju alltid trevligt...
Jag har även funderat på det här med relationer till andra människor, som visserligen hör ihop lite med föregående stycke. Jag kan se på en relation på ett sätt, medan motstående part kan se på den på ett helt annat sätt. Det kan borde förstöra och förvirra. Tänk vad smidigt om man kunde läsa folks tankar! Att veta vad folk hela tiden tycker och tänker om en själv, jag tror att jag skulle gilla det. Troligtvis för att jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker om mig, det är också den lilla detaljen som skulle kunna förstöra något som ledarskap, vilket jag tycker är sorgligt då jag tycker det är kul att leda människor. Men samtidigt kanske världen skulle bli tråkig, inga förväntningar, inga förhoppningar, ingen romantik, ingen mystik. Jag är nog hopplöst romantisk av mig, djup suck...
Inte för att jag lider av det, jag tänker snarare på min omgivning, hehe.
Jag börjar tvivla på mitt omdöme om mig själv, saker den senaste tiden har gjort att jag börjar undra om jag har fel inställning till mig själv. Men det vore jobbigt, då det skulle vara otroligt svårt att ändra den inställningen.
nej nu ska jag sluta grubbla och exempelvis lyssna lite på musik och läsa mina mejl...
~ Natti
Har funderat på varför man träffar vissa människor om och om igen. Vissa stöter man på hela tiden! Alexander är en sådan för min del, vi gick i samma skola i en sådär nio år, om inte i samma klass så i parallellklassen. Efter att vi slutat flyttade jag till Kiruna och han gick i Falköping, tills han flyttade till Arvidsjaur för att gå pilotutbildningen där. Helt plötsligt står han där på Landvetter och vi ska båda uppåt landet. Visst, en slump? Självklart, om det bara hänt en gång... Men detta har inträffat nu två gånger. Plus att senast i stockholm, på tunnelbanan vid gamla stan, vem krockar jag nästan med om inte han?! Helt otroligt... Men det är ju alltid trevligt...
Jag har även funderat på det här med relationer till andra människor, som visserligen hör ihop lite med föregående stycke. Jag kan se på en relation på ett sätt, medan motstående part kan se på den på ett helt annat sätt. Det kan borde förstöra och förvirra. Tänk vad smidigt om man kunde läsa folks tankar! Att veta vad folk hela tiden tycker och tänker om en själv, jag tror att jag skulle gilla det. Troligtvis för att jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker om mig, det är också den lilla detaljen som skulle kunna förstöra något som ledarskap, vilket jag tycker är sorgligt då jag tycker det är kul att leda människor. Men samtidigt kanske världen skulle bli tråkig, inga förväntningar, inga förhoppningar, ingen romantik, ingen mystik. Jag är nog hopplöst romantisk av mig, djup suck...
Inte för att jag lider av det, jag tänker snarare på min omgivning, hehe.
Jag börjar tvivla på mitt omdöme om mig själv, saker den senaste tiden har gjort att jag börjar undra om jag har fel inställning till mig själv. Men det vore jobbigt, då det skulle vara otroligt svårt att ändra den inställningen.
nej nu ska jag sluta grubbla och exempelvis lyssna lite på musik och läsa mina mejl...
~ Natti
Kommentarer
Trackback
