Dagen efter... Igen...
Jaha ja, då var det dagen efter idag igen. Det var en trevlig kväll igår, jag vet inte riktigt vad jag tycker...
Den var lite extrem på alla sätt och vis, varför krånglar jag alltid till allting?!
Jaja, nu är det som det är, det var jätteroligt igår!
Dagen idag har varit lugn så lugn, en promenad på berget, ett telefonsamtal och ca 5 filmer eller något åt det hållet, har inte koll längre.
I morgon åker jag till Eksjö för att träffa Fredrikke, det ska bli väldigt roligt, men det är synd att jag inte kan stanna så länge. Jag måste hem så jag hinner till Ida! Hon åker på tisdag, jättespännande!!!
Nej, nu måste jag göra något! Det här går ju inte, sova kanske?! Åh, jag vet inte! Jag är såååå rastlös!
Nattinatti, eller så...
Kräftskiva!
Återigen sitter jag vid köksbordet, datorn har hamnat där. Det kan ju vara en liten anledning. Men det är väldigt smidigt att sitta i köket, det är centralt liksom.
Igår var jag en sväng hos Angelica och Linnéa, det var mysigt, vi åt mat och inte så mycket mer, men ändå!
Jag måste dock ha ätit något konstigt för mina armar är fulla med små röda, kliande prickar. Och jag menar verkligen hela armarna! Det är jättekonstigt!
Jaja, det går väl över tills jag ska gifta mig som min far påpekade...
Ikväll blir det i alla fall kräftskiva, bara vädret kunde hålla upp! Det har blåst och regnat halva dagen ungefär, men om vi har tur så håller det upp! Annars får vi väl helt enkelt låtsas som att det (inte) regnar...
Tipspromenad blir det ju också, som jag gjort... Haha, jag undrar vad de kommer säga om den, det är väldigt blandade frågor... Skiljefrågan är också något för sig... Jaja, det märks väl lite senare!
Jag hoppas på en trevlig kväll, dock en lite lugnare än förra helgen. Man mår så dåligt på söndagen annars...
Just precis nu skulle jag helst sitta med en filt, en kopp varm choklad, och en film resten av kvällen. Känner mig lite krasslig så här i höstmörkret.
Jaja, igen då... Det går väl över det med!
Nej, nu ska jag se om jag kan hoppa i duschen och fräscha till mig lite!
Glömde!
Eller ja, snarare kom på, att jag kunde ju lägga in ett klipp från filmen..
Titta på den!
Den är fransk, men ändå... Helt klart sevärd!
Se den!
Haha!
Min tipspromenad är färdig!
Det ska bli roligt att se vem som klarar skiljefrågan....
I morgon blir det alltså kräftskiva med en emmagjord tipspromenad, jag kanske borde fixa priser också, så långt har jag inte tänkt. Men då har jag ju något att göra idag!
Gårdagen var supermysig, började här hemma vid köksbordet, fortsatte med en promenad till den lilla staden där jag träffade Ida och senare Hassel. vi gick till Lilla blå där ännu mer folk var och fikade lite grann med dem.
Efter detta gick jag och Ida till filmstallet för att leta efter gosskören, en film som vi snart hittade. Vi vandrade vidare hem till mig där vi hämtade bilen. Efter ett kort besök hos Jakob satte vi oss sedan hos Ida, tröttsamt värre bar det sedan igen av mot staden där det var kvällsöppet. Jag införskaffade mig ett par leggins, ett linne och ett par örhängen!
När detta var gjort var vi båda helt slut, därför åkte vi hem till Ida där vi gjorde te och smörgås innan vi slog oss ned och tittade på filmen. En underbar film, i alla fall för alla de som gillar sång och drama.
Och rymdare kan ju titta på den då den nye läraren i filmen är extremt lik Odd, både till sätt och utseende...
Ja, extremt kanske var att ta i, men jag kopplade de två...
Ellinor ringde under tiden också ja, hon tyckte att jag borde komma och öva med hennes gospelkör på tisdag, så det gör jag! Det var uppträde på lördag sen, i vartofta-åsaka.
Nu ska jag ta mig ner och titta efter posten! Vem vet vad som kan flyga in med den?!
Morgondagen har nalkats!
Nu sitter jag här vid mitt köksbord och äter frukost, eller ja, mammas och pappas köksbord...
Det är lite mysigt ändå, att inte ha någon tid att behöva skynda till, att inte ha några krav på att göra någonting.
Det är lika bra att njuta av sommarlovet så länge det bara går, jag kan ju inte påstå att jag gjort det tillräckligt i år!
Det är inte särskilt fint väder, men vad gör det om hundra år! Jag hade ändå inte planerat att sitta ute och sola idag, även om det hade varit skönt...
Nej, min dagsplanering ser ut som följer: Äta färdigt frukost, fixa till naglarna, duscha, titta på film, sen kommer nog mamma hem för lunch. Efter det avbrottet har jag inget mer inplanerat så direkt, inte förrän till kvällen då jag ska träffa Idalottis och vi ska se på film, gosskören blir det.
Igår var jag och åt middag hos min kusin, med min andra kusin, det var väldigt trevligt. Men jag kom åter att tänka på vad det är jag egentligen vill jobba med. Vad jag kommer fram till, mer och mer varje gång, är att jag verkligen inte vill jobba på ett labb, jag vill jobba med människor där jag kan göra skillnad.
Jaja, så är det.
Nu då?
Bröllopet är över, alla konserter är över, usa är i stort sett färdigt. Nu då?
Jag har inte skrivit på hundra år ungefär, men jag har inte haft något att skriva.
Bröllopet gick bra, jag spelade felfritt och precis lagom fort, kändes grymt bra. Psalmerna däremot gick lite sämre, jag hörde inte om någon sjöng alls...
Textläsandet har jag fått höra var bra, jag var lite nervös då.
Det festades till långt in på natten, och morgon därpå också för den delen...
Jag satt vid ett underbart bord med många härliga människor. Nästan alla var kusiner till bruden, från något håll.
Men nu då?
Jag borde ta tag i mitt liv! Jag borde verkligen det..
Japp, nu var det sagt...
Sagt och gjort...
God natt...
USA, konsert, bröllop och planering!
Ja nu kan jag då inte klaga på att mitt liv är händelselöst, för det är typ det sista det är för tillfället.
Jag fick idag ett mail ifrån Jerrell och Janet som jag ska bo med i Alabama, de vet nu när jag landar och ser fram emot att träffa mig, känns ju rätt bra faktiskt...
Strålande, då är det problemet löst! I stort sett i alla fall, nu väntar jag på ett mail ifrån Alaska, jag ska se vad de säger om att jag inte får stanna längre än till 22 december... Innan dess kan jag inte boka någon resa hem och innan dess får jag alltså inte åka dit, då man under VWP (VisaWaiverProgrammet) måste ha en tor-biljett...
Sen är det även konsert, idag....
Hur ska det gå?!?!?! Jag måste säga att jag inte varit så här nervös på jag vet inte hur länge! Möjligtvis sen jag stod där i aulan i Skövde och skulle försöka ta mig in på deras gymnasieskola i musik... Fast inte ens då var jag så här nervös tror jag... Inte för att jag inte tror att jag kan, men att jag kommer klanta till det på något sätt.
Kan ju bero på mardrömmarna jag drömt om detta uppträdande... Kan ni tänka er så mycket ståhej för 45 minuter, det är lite paranoid-varning på det hela....
Bröllop! Ja, det gör nog sitt till för nervositeten också. Nästa helg, då måste det bli rätt... Jag och mamma var på bio häromdagen, vi såg på sommaren med göran. För övrigt en helt otroligt rolig film, men där är det en bröllopsscen med, där de spelar samma marsch som jag ska spela.... Usch, usch, det var jobbigt. Men, det är ju ett senare problem som vi sa i Portugal. Det är ju nästa vecka! Långt kvar!
Och becka ska hinna hit emellan det också.
Planering! Ja, det kan jag tyvärr inte uttala mig om, hehe, men det ska bli kul. Jag vill verkligen genomföra det här, men jag är rädd att jag kan få lite motstånd. Jag gör det inte för min egen skull, så jag vill verkligen det här! Det är bara det, att den jag gör det för vet inte om det. Därav lite krångel, men det löser sig nog!
Nej nu ska jag nog duscha, så att jag sedan kan gå ut och blåsa håret... Det är ungefär full storm utanför fönstret, så det borde gå fort att torka det, och sen är det ju miljövänligt också!
Jag fick idag ett mail ifrån Jerrell och Janet som jag ska bo med i Alabama, de vet nu när jag landar och ser fram emot att träffa mig, känns ju rätt bra faktiskt...
Strålande, då är det problemet löst! I stort sett i alla fall, nu väntar jag på ett mail ifrån Alaska, jag ska se vad de säger om att jag inte får stanna längre än till 22 december... Innan dess kan jag inte boka någon resa hem och innan dess får jag alltså inte åka dit, då man under VWP (VisaWaiverProgrammet) måste ha en tor-biljett...
Sen är det även konsert, idag....
Hur ska det gå?!?!?! Jag måste säga att jag inte varit så här nervös på jag vet inte hur länge! Möjligtvis sen jag stod där i aulan i Skövde och skulle försöka ta mig in på deras gymnasieskola i musik... Fast inte ens då var jag så här nervös tror jag... Inte för att jag inte tror att jag kan, men att jag kommer klanta till det på något sätt.
Kan ju bero på mardrömmarna jag drömt om detta uppträdande... Kan ni tänka er så mycket ståhej för 45 minuter, det är lite paranoid-varning på det hela....
Bröllop! Ja, det gör nog sitt till för nervositeten också. Nästa helg, då måste det bli rätt... Jag och mamma var på bio häromdagen, vi såg på sommaren med göran. För övrigt en helt otroligt rolig film, men där är det en bröllopsscen med, där de spelar samma marsch som jag ska spela.... Usch, usch, det var jobbigt. Men, det är ju ett senare problem som vi sa i Portugal. Det är ju nästa vecka! Långt kvar!
Och becka ska hinna hit emellan det också.
Planering! Ja, det kan jag tyvärr inte uttala mig om, hehe, men det ska bli kul. Jag vill verkligen genomföra det här, men jag är rädd att jag kan få lite motstånd. Jag gör det inte för min egen skull, så jag vill verkligen det här! Det är bara det, att den jag gör det för vet inte om det. Därav lite krångel, men det löser sig nog!
Nej nu ska jag nog duscha, så att jag sedan kan gå ut och blåsa håret... Det är ungefär full storm utanför fönstret, så det borde gå fort att torka det, och sen är det ju miljövänligt också!
USA, Alabama, Albertville, Turtle Neck Rd 92...
Nu är det faktiskt nästan klart!
Resan är bokad i alla fall, vilket innebär att jag måste ta tag i de resterande sakerna om jag ska komma iväg.
För iväg ska jag, och det krävs inte så mycket mer.
Jag är glad, och förväntansfull. Oron och nervositeten har inte hunnit ifatt än vilket jag är tacksam för. Än så länge ser jag bara möjligheter, även om det är lite stort att stå ensam på en gigantisk flygplats i New York där man ska byta plan och bli utfrågad av tullgubbar om vad jag ska göra där.
Men vilket äventyr det kommer att bli, anar ni vilken dialekt de pratar på det där stället?! Jättegrov, ska bli spännande att se om jag själv plockar upp något sådant. Måste säga att jag är lite nervös för kommunikationen också, fast jag vet att jag kan prata engelska, men ändå liksom.
24 September, då åker jag. Klockan 7.45 lämnar jag Arlanda och 8 timmar och 20 minuter senare landara jag kl.10.05 på New Liberty International Airport. Därifrån flyger jag vidare kl. 12.59 och landar i North Carolina kl 14.45. Kl 16.06 lyfter jag återigen därifrån mot Birmingham, Alabama där jag landar kl 16.25, efter en resa på 1 timme och 19 minuter. Totalt kommer det att ta 15 timmar och 40 minuter. Vilken jetlag... Hur fixar man sånt?
Jag ser fram emot detta något enormt, vet dock inte riktigt vad jag tycker om att komma hem 22 december. Kommer jag att tycka om min familj och vilja stanna där? Eller vill jag åka hem och vara med om en gammal vanlig jul?
Om jag gillar dem, så kommer det att bli jättesorgligt att åka hem, när jag har chansen att uppleva en jul i USA. Gillar jag dem inte, ja då kommer jag fortfarande hem till en gammal vanlig jul...
För övrigt ska jag flyga med ett jätteplan! En dubbeldeckare, hehe.
Det ska bli lite roligt, har inte gjort det förut.
Nej, ikväll är perseiderna ute, vill väldigt gärna se dem, men har inte hittat någon som vill följa med!
Trist! Om någon vill hänga på så är det bäst att ni hinner hit till 23.00....
Detta flyg ska jag åka med.
Nattinatti
Resan är bokad i alla fall, vilket innebär att jag måste ta tag i de resterande sakerna om jag ska komma iväg.
För iväg ska jag, och det krävs inte så mycket mer.
Jag är glad, och förväntansfull. Oron och nervositeten har inte hunnit ifatt än vilket jag är tacksam för. Än så länge ser jag bara möjligheter, även om det är lite stort att stå ensam på en gigantisk flygplats i New York där man ska byta plan och bli utfrågad av tullgubbar om vad jag ska göra där.
Men vilket äventyr det kommer att bli, anar ni vilken dialekt de pratar på det där stället?! Jättegrov, ska bli spännande att se om jag själv plockar upp något sådant. Måste säga att jag är lite nervös för kommunikationen också, fast jag vet att jag kan prata engelska, men ändå liksom.
24 September, då åker jag. Klockan 7.45 lämnar jag Arlanda och 8 timmar och 20 minuter senare landara jag kl.10.05 på New Liberty International Airport. Därifrån flyger jag vidare kl. 12.59 och landar i North Carolina kl 14.45. Kl 16.06 lyfter jag återigen därifrån mot Birmingham, Alabama där jag landar kl 16.25, efter en resa på 1 timme och 19 minuter. Totalt kommer det att ta 15 timmar och 40 minuter. Vilken jetlag... Hur fixar man sånt?
Jag ser fram emot detta något enormt, vet dock inte riktigt vad jag tycker om att komma hem 22 december. Kommer jag att tycka om min familj och vilja stanna där? Eller vill jag åka hem och vara med om en gammal vanlig jul?
Om jag gillar dem, så kommer det att bli jättesorgligt att åka hem, när jag har chansen att uppleva en jul i USA. Gillar jag dem inte, ja då kommer jag fortfarande hem till en gammal vanlig jul...
För övrigt ska jag flyga med ett jätteplan! En dubbeldeckare, hehe.
Det ska bli lite roligt, har inte gjort det förut.
Nej, ikväll är perseiderna ute, vill väldigt gärna se dem, men har inte hittat någon som vill följa med!
Trist! Om någon vill hänga på så är det bäst att ni hinner hit till 23.00....
Detta flyg ska jag åka med.
Nattinatti
Lite närmare den där regnbågen!
Jag tror att det har hänt! Jag tror att jag börjat vända på steken, se ljuset, gå i rätt riktning, vakna upp, och alla andra metaforer ni kan komma på.
Jag har något att jobba med, för, och så vidare. Egentligen inte så mycket mer, kanske var det så att jag helt enkelt snappade upp en bit av den där tråden...
Det känns bra, jag kan sluta vara självömkande och hitta på något i stället, jag har exempelvis plockat ur diskmaskinen nu.
Det känns som att livet fortsätter trots allt! Jag hoppas att jag nått det stadiet nu att jag faktiskt inser det. Det verkar ju ta ett tag annars...
Jag har känt att det varit på väg, men kanske kom den slutliga vändningen till följd av ett endaste litet sms idag, av Martin Norlin, min gamla polare från FUF, vi som var talespersoner för Sverige under EU-resan. Han frågade om jag skulle komma på FUFs kick off i år. När jag inte skulle göra det insåg jag ganska snart att jag saknar det något ofantligt mycket! Gemenskapen, folket, nördandet, engagemanget och framförallt alla möjligheter som ges genom förbundet.
Efter rymd är jag teoretiskt sett inte medlem i förbundet längre, och därför tog jag idag saken i egna händer, jag ringde Sara Magnusson, eldsjälen Sara! Efter mer än en timmes underbart telefonsamtal kom idén, the idea!
En förening skall skapas, en förening för gamla rymdare, målet ska vara att träffas en gång om året. Vi kommer att ansluta oss till FUF och på så vis blir jag återigen medlem i förbundet!
Problemet löst!
Känns bra för tillfället!
Jag har även läst om mitt stjärntecken idag och otroligt nog lärt mig en hel del nytt, eller kanske inte lärt mig, men förstått mer. Det är nog bättre uttryckt.
Sen har jag pratat med Rebengta också, min <3, saknar dig!
Men vi ska ju flytta ihop, höger knä....
Totalt svammel,
nattinatti
Här är för övrigt en av de låtarna vi ska sjunga på konserten, dock i lite lägre tonart...
Någonstans därborta långt över regnbågen
Mitt liv glider ifrån mig, sakta men säkert. Det känns så...
Jag har ingen kontroll över det längre, jag skulle kunna sitta inomhus en hel dag och titta på film, även om solen sken så mycket den bara orkar utanför.
Jag har ingen lust att göra något, det är lusten som saknas. Jag har inget att ha lust för, eller det var fel, det har jag säkert, jag måste bara se det själv.
Jag vet inte vart mitt liv är på väg, och det skrämmer mig, jag borde vid det här laget veta att förändring för med sig bra saker. Men som varenda gång när mitt liv rörs runt så hittar jag inte det positiva. Det är först efteråt jag kan se tillbaka och tycka att det var okej.
Jag har inte ens lusten att plocka ur diskmaskinen. Inte för att någon kanske har lust med det, men jag gör det liksom inte. Jag vill så mycket och ändå sitter jag här, jag blir arg och frustrerad på mig själv. Usch!
Jag sitter här och tänker på hur mycket jag vill göra sååå mycket och ändå sitter jag här. Jag måste ju vara dum...
Jag borde snart ta tag i mitt liv, jag ska göra det. Jag ska bara hitta den där lilla tråden som finns där någonstans. Den där lilla tråden som fick mig till Kiruna. Den tråden ska jag hitta, och med hjälp av den tråden ska jag bli någon, jag ska göra något. Under tiden, för den är inte lätt att hitta i hopplösheten, får ni stå ut med mig.
Dramatiken tätnar i Emma-land...
Nattinatti
