Emma

  Jag har ingen kontroll över det längre, jag skulle kunna sitta inomhus en hel dag och titta på film, även om solen sken så mycket den bara orkar utanför. 

Jag har ingen lust att göra något, det är lusten som saknas. Jag har inget att ha lust för, eller det var fel, det har jag säkert, jag måste bara se det själv. 

Jag vet inte vart mitt liv är på väg, och det skrämmer mig, jag borde vid det här laget veta att förändring för med sig bra saker. Men som varenda gång när mitt liv rörs runt så hittar jag inte det positiva. Det är först efteråt jag kan se tillbaka och tycka att det var okej.

Jag har inte ens lusten att plocka ur diskmaskinen. Inte för att någon kanske har lust med det, men jag gör det liksom inte. Jag vill så mycket och ändå sitter jag här, jag blir arg och frustrerad på mig själv. Usch!

   Jag sitter här och tänker på hur mycket jag vill göra sååå mycket och ändå sitter jag här. Jag måste ju vara dum... 

Jag borde snart ta tag i mitt liv, jag ska göra det. Jag ska bara hitta den där lilla tråden som finns där någonstans. Den där lilla tråden som fick mig till Kiruna. Den tråden ska jag hitta, och med hjälp av den tråden ska jag bli någon, jag ska göra något. Under tiden, för den är inte lätt att hitta i hopplösheten, får ni stå ut med mig.

Dramatiken tätnar i Emma-land... 

Nattinatti