Främmande
Får ni ibland den där känslan av att ni inte är hemma?
Okej, kanske dumt formulerat! Men jag kan förklara vad jag menar...
Som nu, klockan är 21.57, jag sitter i min säng och har precis bytt lakan i den. Jag har även på mig en gammal, jättestor skjorta som jag planerar att sova i. Allt luktar främmande, sådär som det kan göra om man ska sova över hos någon och de plockar fram "gäst-sova-över-grejerna"...
Om det är någon som fortfarande hänger med, luktar det i alla fall så nu. Det är en väldigt speciell lukt. Eller kanske det är lukten av örngott med mera som legat för länge ihopvikta i en garderob. Skulle kunna vara det sistnämnda, men det är ändå en skum känsla.
Att byta till nya fräscha tyger och ändå få känslan av främmande saker. Fascinerande!
En sak till finner jag fascinerande just precis i detta ögonblick. Jag tänkte på det förut idag i alla fall och kom på det nu. Att jag någon gång, inte för sent, ska flytta till en längehet i en storstad!
Vi tittade på "Amelie från Montmartre" tidigare idag, jag skäms lite.. Jag fick filmen i födelsedagspresent av Joachim, en helt underbar belg jag kände en kort period för några år sedan, och det är först idag jag sett filmen. En ganska speciell dag med andra ord. Nu håller jag på att spåra ur för jag kom att tänka på en annan sak... Men det här först!
Känslan i alla fall av att ha något alldeles eget (så eget en hyreslägenhet kan bli) i en stor stad som New York, Stockholm, Paris eller London. Känslan av att vara anonym, att kunna ta en tunnelbana och bara åka. Att kunna städa och dona i sin egen lägenhet. En lägenhet som speglar bara en själv. Det är nog höjden av självständighet... Jag längtar på ett bisarrt sätt.
Det där sidospåret då! Jo jag nämnde ju att det här är en alldeles speciell dag, för att jag idag valde att se på filmen som jag fick för ett antal år sedan, okej, jag tror att det är fyra år sedan.
Varför? Varför valde jag att se filmen just idag?
Tror ni på ödet? Jag vet inte vad jag tror på... Men en sån här grej, hur kommer det sig att jag tittade på den idag, var den här dagen i mitt liv ämnad för att jag skulle se på "Amelie från Montmartre"? Vad är den här dagen ämnad till i andras liv? Jag blir hänförd av alla dessa tankar, det är så stort men ändå spännande, intressant. Även helt omöjligt att förstå, men jag antar att det är som det måste vara!
Nej nu ska jag sluta skriva, annars är risken att jag fortsätter och fortsätter och fortsätter lite till! Jag är på sånt humör ikväll, skrivhumör. Jag har så många tankar och så mycket jag vill göra!
Kanske kommer tiden till det, vi får väl se vad som är ämnat mina dagar på denna jord.
Okej, kanske dumt formulerat! Men jag kan förklara vad jag menar...
Som nu, klockan är 21.57, jag sitter i min säng och har precis bytt lakan i den. Jag har även på mig en gammal, jättestor skjorta som jag planerar att sova i. Allt luktar främmande, sådär som det kan göra om man ska sova över hos någon och de plockar fram "gäst-sova-över-grejerna"...
Om det är någon som fortfarande hänger med, luktar det i alla fall så nu. Det är en väldigt speciell lukt. Eller kanske det är lukten av örngott med mera som legat för länge ihopvikta i en garderob. Skulle kunna vara det sistnämnda, men det är ändå en skum känsla.
Att byta till nya fräscha tyger och ändå få känslan av främmande saker. Fascinerande!
En sak till finner jag fascinerande just precis i detta ögonblick. Jag tänkte på det förut idag i alla fall och kom på det nu. Att jag någon gång, inte för sent, ska flytta till en längehet i en storstad!
Vi tittade på "Amelie från Montmartre" tidigare idag, jag skäms lite.. Jag fick filmen i födelsedagspresent av Joachim, en helt underbar belg jag kände en kort period för några år sedan, och det är först idag jag sett filmen. En ganska speciell dag med andra ord. Nu håller jag på att spåra ur för jag kom att tänka på en annan sak... Men det här först!
Känslan i alla fall av att ha något alldeles eget (så eget en hyreslägenhet kan bli) i en stor stad som New York, Stockholm, Paris eller London. Känslan av att vara anonym, att kunna ta en tunnelbana och bara åka. Att kunna städa och dona i sin egen lägenhet. En lägenhet som speglar bara en själv. Det är nog höjden av självständighet... Jag längtar på ett bisarrt sätt.
Det där sidospåret då! Jo jag nämnde ju att det här är en alldeles speciell dag, för att jag idag valde att se på filmen som jag fick för ett antal år sedan, okej, jag tror att det är fyra år sedan.
Varför? Varför valde jag att se filmen just idag?
Tror ni på ödet? Jag vet inte vad jag tror på... Men en sån här grej, hur kommer det sig att jag tittade på den idag, var den här dagen i mitt liv ämnad för att jag skulle se på "Amelie från Montmartre"? Vad är den här dagen ämnad till i andras liv? Jag blir hänförd av alla dessa tankar, det är så stort men ändå spännande, intressant. Även helt omöjligt att förstå, men jag antar att det är som det måste vara!
Nej nu ska jag sluta skriva, annars är risken att jag fortsätter och fortsätter och fortsätter lite till! Jag är på sånt humör ikväll, skrivhumör. Jag har så många tankar och så mycket jag vill göra!
Kanske kommer tiden till det, vi får väl se vad som är ämnat mina dagar på denna jord.
Kommentarer
Trackback
