Emma

Idag sitter jag här, i morgon sitter jag i stockholm, om några dagar sitter jag i falköping, vart är jag om ännu fler dagar?
Among the fields of barley?
Troligtvis inte...

Kommer det att finnas ett vi?

Alla möjligheter fanns idag, jag tog inte chansen.
Det var ett val.

Vi har alltid val, allt vi gör har vi själva valt. Allt vi inte gör har vi även det valt att inte göra.

Om fyra månader då hamnar jag vid en vägkorsning. Vad som händer sen vet jag inte, vilka människors öden som korsar mitt, åt vilket håll jag styr mina steg.

Just precis nu vill jag sitta i Spanien, på "vår" restaurang, med flamencodansarna, havsbruset i bakgrunden, värmen, ljudet av cikador, den halvbrända ryggen, den underbara maten och inte ett bekymmer i världen mer än den jobbiga backen hem. Hem till ett otroligt vitt stenhus i Santo Tomas, med kakelgolv och den mest underbara lukten av Spanien, av utomlands, av bekymmerslöshet. Minnen av dagar med sol och bad på playa del sol, minnen av att strosa runt på balcón de europe och titta på alla konstnärer, lyssna på alla musiker, glassen.