Emma

I morgon åker jag hem!
Eller, jag åker till stockholm rättare sagt. Ska på utvärdering för den misslyckade UK:n jag och Becka höll. Det ska bli lite trevligt att träffa allt folk, men jag är lite nervös också.
 Efter det ska jag, tillsammans med mamma och pappa, bo hos min faster och vi ska mest ha det trevligt.

Sen efter helgen blir det till att åka hem till lilla Falköping och arbeta med sååå mycket skoljobb så det är inte sant!
Okej, distansuppgifterna har definitivt varit mycket värre, men jag har en hel del att ta igen också, därför lär mitt lov bli ganska lovfritt....

Har hittat jättemycket nya noter att spela, det var längesen jag kände att jag verkligen behärskade musiken, men nu!!! Nu har det kommit tillbaka till mig! Just nu håller jag på med River flows in you med Yiruma. Mycket vacker pianolåt, lite småromantisk sådär.

Usch vilket värdelöst inlägg.
X, som jag numer kallar människan pratade nyss med mig. Varför? Varför måste jag låtsas? Varför ska jag vara den tröstande? Borde det inte vara tvärtom?

Alla dessa frågor, jag känner mig som en treåring. Tänk vad skönt när man var så liten. Hela världen var ens lekplats och man behövde inte oroa sig för något. Det fanns alltid en mamma eller en pappa som rättade ens fel, som hjälpte en med vad som behövdes, som skötte om en.
Men samtidigt är det skönt att ha ett eget liv, att kunna gömma de fel och brister man inte vill att någon ska se. Att man måste ta ansvar för sina fel och att man bara kan skylla på sig själv om något går fel. Det är ganska skönt ändå.
Jag kan avgöra precis hur jag vill att mitt liv ska utvecklas, jag bestämmer. Jag är mitt livs härskare.