Emma

Det finns det många, extra många i denna tid...
Jag undrar varför?
Varför jag helt nu börjat tänka så mycket, det är väl onödigt? 
Fast nej, jag tycker om det. Jag tycker om att ha något att grubbla på, vad är det annars för mening liksom?

Det känns som jag har så mycket att berätta! Som att det hänt så mycket som jag vill få ut!
Eller ja, nått....
Jag tror det är mina drömmar som spökar. Det känns som att de vill något, jag tycker om dem samtidigt som jag verkligen, verkligen önskar att det inte var där. De förstör min planering!
Haha, det som förstör mina planer, ojoj... Folk som sett min kalender och hur jag tillber den vet hur det är! hehe...

Jag vill så mycket, och jag vill så mycket berätta, men jag kan inte... Det finns ingen jag kan säga till för alla är redan för involverade i sanningen. Hahaha, hitta något mer dramatiskt... Jag är helt klart en hopplös romantiker! Helt hopplös...

Men dramatik gör saker mer.... mer helt enkelt. Både negativt och positivt. Om något bra hänt kan dramatiken göra det bäst. Om något dåligt hänt kan dramatiken göra det sämst.


Musik... Det är det bästa...
   Så mycket bra kommer ur den, tänk, man kan få folk till vilken sinnesstämning som helst genom att sjunga eller spela något för dem.
  Det bästa är när man sjunger och spelar och känner att det går, att man verkligen kan få alla i rummet att lyssna med hänförelse, utan att man själv är medveten om något annat.
   Det är en mäktig känsla, att kunna påverka någon så mycket, inte minst en själv.
Om jag börjar spela när jag är på dåligt humör går det nästan aldrig bra, jag lyckas inte, inte ens med de simplaste stycken. Däremot om jag är lugn, så kan jag göra allt!
   Så underbar känsla som inte går att beskriva, det måste helt enkelt upplevas...

Music for music lovers...

Fick inte ut något vettigt av allt det här babblandet, men jaja...