1 vecka och 1 dag

Så länge sen var det jag skrev sist. 

Egentligen har det inte hänt något nytt, men jag är full av känslor! Och tur är väl det, skulle väl sett lite dumt ut annars kanske. 

Undra varför, varför man ibland känner sig sprickfärdig av känslor fast ingenting egentligen har hänt?!
  Jag tror på katalysatorer, att det finns något som triggar igång allting liksom! 
Självklart kan en katalysator i sig inte göra något, men den kan få en pyrande vulkan att spy lava... Om ni hänger med i mina metaforer!!!

Idag har jag haft så många katalysatorer, och det finns definitivt pyrande lava här...
  Från början, vad finns det som kräver en katalysator? 
Jo, jag kan inte vara kvar här längre! Jag blir knäpp på att inte veta hur framtiden ser ut, inte veta vad jag ska göra i höst. Men samtidigt blir jag knäpp på att jag blir knäpp. Varför kan jag inte bara njuta den stund som är av att få vara hemma med mamma och pappa? Det går liksom inte, jag bara tjurar och klagar på min stackars far hela tiden, inte för att han gör så mycket åt saken men ändå. Jag älskar dem och jag älskar att vara hemma, men jag behöver göra något nytt, något som kan ta bort min rastlöshet! Exempelvis åka till USA!

Och där kommer vi in på katalysatorerna, jag har upplevt två och en halv idag. 
 Den första i form av ett besked från USA, jag har blivit nekad en familj men mailat fem andra och det känns bra, jag gör något! Om jag har tur löser sig visumfrågan, men varför ska det gå lätt? Då är det ju ingen utmaning!

Den andra katalysatorn var den aftonkonsert i kyrkan som jag och Ida var på. En pianist, en violinist och en cellist, något grymt duktiga var de. Så otroligt professionella, en helt otroligt nivå låg de på. Det var nästan så hög nivå att det blev tråkigt för att det inte finns någon personlighet i det när man inte kan, inte förstår. Sen berättades det att två av dem var 20 år och en 19 år gammal. Helt sjukt! Lika gamla som oss och på den nivån, i den klassen. Då kändes det genast konstigt, vad har jag lyckats åstadkomma liksom? 
Det fick i alla fall kugghjulen däruppe att börja snurra!

Och nu till den sista hälften av en katalysator, totalt nödvändig, men egentligen inte så viktig, RENT! Filmen som jag nyligen såg färdigt på. En film kan verkligen få en att tänka, speciellt en musikal. 
  Egentligen kan vi nog hoppa ända fram till slutsatsen att det handlar om musiken!

Jaa, inte för att jag har fått ut några av mina känslor, men jag orkar inte skriva mer nu! Ska upp tidigt i morgon för att sjunga och spela med Ida till vår konsert!

Kom vet ja, den 16 augusti klockan 19.00 kör vi!!!

Nattinatti

Kommentarer
Postat av: Flåsan

Fivehoundredtwentyfivethousandsixhundred minutes.

Underbar musik i den filmen. Dessutom känns det som om det var längre än en vecka sedan du skrev sist :o fast jag tror att jag börjar tappa tidkänslan helt och hållet xD

2009-07-24 @ 18:52:29
URL: http://feliciaholme.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0