Hemma i Fkp

Jahaja, då var jag hemma i gamla Falköping igen då. Ledig. Vad är det? Hur gör man då?
 I två och en halv vecka har jag semester innan jag börjar plugga, till biolog. Vad gör då en biolog? Vem vet...
Fick hem ett övningshäfte i kemi, det var ganska intressant att se, hur i hela världen ska jag kunna det? Var ju hur svårt som helst, men jag antar att this is it. Nu är det dags alltså, att låtsas vara smart igen.
 Gårdagskvällen var i vilket fall trevlig, underbart infirande på semestern med Carro och Frida, da gurlz. Hoppas helt enkelt att det bli fler sådana kvällar denna ledighet. Troligtvis inte jättemånga med tanke på att de båda jobbar.
Ikväll ska vi fira Mia, dubbla känslor där. Men det löser sig väl, som allt annat. Kom på att jag glömde hennes present i Linköping. I alla fall halva. Men det gör väl det hela mer spännande, att vänta lite.
Okej, jag får väl ta och hoppa i duschen nu då.

Jordens undergång?

Vad är det för fel på det här året?

1 vecka och en dag.

Dels var det en vecka och en dag sen jag skrev sist, men det är också en vecka och en dag kvar innan jag får semester. Jag tycker inte att det känns som att jag kommer att få semester, det känns snarare som att sommaren tar slut om en vecka och en dag.
Den här veckan har gått precis lika fort som föregående vecka, men nästa vecka blir nog inte lika rolig. Jobbar till fem varje dag, ett vanligt heltidsjobb alltså, men jag har blivit bortskämd med mina slappare tider nu. Inte bra...
Sen börjar jag ju plugga till biolog den 17 augusti, eller ja, de två första veckorna består väl mest av nollning...
Är inte motiverad....
Men det blir kanske bra. Idag börjar jag jobba kl 11, är ganska skönt faktiskt, visserligen slutar jag senare men ändå, lite sovmorgon sådär.
Just ja, måste beställa csn-papper.

jaha.

Nu sitter jag här vid köksbordet igen.
Lagar mat för tillfället, tortellini blir det, det räcker nog till lunch i morgon också. Har jobbat från halv ett idag, var annorlunda att börja så sent, men helt okej för min del. I morgon blir det som vanligt igen, halv nio till fem och även så på fredag.
Vet inte hur det blir på fredag, om jag ska åka hem eller om jag stannar här. Känns onödigt att lägga ut pengar på en så kort helg. Kan väl sitta här som vanligt, spelar ju ingen roll.
Vet inte vad mer jag ska skriva, finns inte så mycket att skriva vad jag vet. Får se om jag kanske tittar på en film sen.

Träningsvärk

Så går det när man flyttar, något otränad? Men jag har i alla fall nästan lyckats sola bort den hemska bonnabränna jag fick på flygdagen. Det är ett stort plus, och sen är det ju faktiskt inte så hemskt med träningsvärk, ett tecken på att man faktiskt gjort något fysiskt ansträngande.
Jobbar mest denna vecka, är inte helt fel dock, händer en hel del grejer. Igår tänkte jag göra matlådor för veckan, lyckades... Har nog ris så det räcker i ett halvår, inte riktigt kanske, men jag fyllde en hel glasskartong!
Idag har jag hämtat ett nytt dammsugarmunstycke, långt ord det där, och jag ser nästan fram emot att dammsuga nästa gång bara för att se hur bra det är!
Det ser också ut som att jag inte kommer iväg till USA, sorgligt men kanske blir det bäst så. Känns bättre och åka någon gång då man faktiskt har tiden att stanna lite längre än två veckor. Det blir så stressat då, och om jag skulle vilja stanna lite hos Jean och Steve också så krävs det definitivt mer än två veckor. Det blir nog bra, men nu ska jag fortsätta min eftermiddag med att äta lite av all den mat jag gjorde igår.

Sommar 2010

Året är 2010, månaden är juli. När blev det juli? När det blev 2010 vet jag, ungefär. Men sen har jag fastnat, tror att det är mars. Det här året har varit helt ovärt, jag har inte gjort något vettigt alls, på 6 månader. Ett halvt år av mitt liv har försvunnit. Visst jag har flyttat till Linköping, läst en kurs på högskolan och jobbat. Men inget mer, allt det där har jag gjort bara för att jag måste, inte för min egen skull. Någon gång där i mitten insåg jag plötsligt att meningen med allt är väl ändå att man ska sträva efter lycka. För vem vill leva ett liv olycklig? Slöseri.
Nej, lyckan är den man bör leta efter. Göra till sitt livsmål, att vara lycklig.
Självklart måste man gå igenom tider, välja val som gör en olycklig för stunden, för att det ska kunna leda till något större, till något bra.
Det kommer alltid ett men. Så men, om man ska kunna sträva mot lyckan måste man ha ett mål och har man inget får man göra sig ett. Ett rimligt mål som är uppnåbart. Det behöver inte vara något stort, men något att kunna sträva mot för att finna lyckan i tillvaron.
Det är det där målet jag saknar just precis nu, mitt liv har irrat runt i ett halvår utan något mål. Jag behöver hitta ett mål, men sen har jag ju en tendens att sträva lite för högt för mitt eget bästa. Nästa mål är väl biolog inom rymdämnet. Okej, men sen då? När jag tänker tillbaka på hur jag hamnade på rymd var det så uppenbart. Det var liksom bara så det skulle vara, jag hade inget val, det var redan bestämt. Jag var så redo jag kunde bli, jag ville upptäcka något nytt, göra något spännande. Och då helt plötsligt fick jag syn på den där artikeln. Det var kämpigt det också, men som sagt, man måste göra jobbiga val för att nå lyckan.
Nu när jag läser igenom vad jag skrivit inser jag att det inte handlar om att leta efter lyckan, man måste sluta leta, så den kan infinna sig, man kan sträva emot lyckan men att leta efter den är ingen bra lösning.
Allt det här är heller inte klag eller gnäll, mest ett konstaterande. För mig är det så här det är, punkt.
Glad sommar!

Vaaaarmt!

Påminn mig om att inte flytta den varmaste helgen på året.
Har hjälpt Helene, en jobbarkompis att flytta idag. Helt fel dag! Oj vad varmt det var, men det tog ändå inte mer än 4 timmar så var allt gjort. Vi var några stycken, det var trevligt, vi svettades ikapp.
Nu har jag impulstvättat och vikt den, flyttat om lite här hemma också, fick en hylla av Helene, så jag har lyckats fylla vardagsrummet lite mer i alla fall. Ser ju så tomt ut.
Igår var jag och såg Eclipse, en helt annan grej att gå på bio ensam än om man är flera. Har inte bestämt mig om det är bra eller dåligt att gå ensam. Men filmen var okej, behöver se den en gång till tror jag. Missade en del, men helt klart välgjord film.
Funderar på vilken film jag ska se ikväll, såg att Sweet home Alabama går på tv senare. får se om jag orkar vara vaken dock, började inte förrän vid tio. Men jag har ju visserligen ingenting att kliva upp till i morgon, känns riktigt bra! Skulle bara haft en bil så jag kunde åkt och badat. Visserligen inte heller så roligt att göra ensam, men vad gör man liksom. Får väl bli en filt på gräsmattan, kanske står ut i en halvtimma...
Jag har även beställt dammsugarpåsar och kort till våran stackars ram så den inte ser så tom ut heller.
Ooh, nu kom jag på vad jag kan göra! Spela wii! Wiie! ;)

Sultans of Swing

Det är skivan som just nu snurrar vilt i min dator. Typ... Ingen skiva i spelaren men spotify.
En gång när jag var i England, 2006 måste det varit, den sommaren jag åkte utomlands ensam första gången. Eller ja, Jennie var ju med, men utan några föräldrar. Jag kommer fortfarande ihåg känslorna, två som slogs om första platsen, spännande eller nervöst? De bytte av varandra ganska frekvent de där känslorna. Men nu har jag varit utomlands många gånger ensam, och jag har bott ensam. Känslorna har svalnat och nu är det mer vardag. Tyvärr.
Den resa som gjorde mig mest förvånad var resan till USA. Jag visste att jag skulle vara ensam i tre månader, i ett nytt land där jag skulle bli tvungen att anpassa mig. Men jag var inte nervös, inte alls. Enda gången jag kände minsta lilla tvivel, kanske inte tvivel men någon form av negativ känsla, var när jag skulle gå igenom första säkerhetskontrollen, lämna mamma och pappa på andra sidan. Men så fort jag var igenom kontrollen tog mitt liv över igen, nu handlade det om mig och jag var ensam herre över mitt liv. Lite väl dramatiskt kanske, men det kändes så. Jag gjorde hädanefter alla val om mitt liv de närmaste tre månaderna. Men för att återgå till min början, En gång när jag var i England, den där första gången utomlands, tre veckor i Torquay. Den gången åkte vi in till London över en dag, till Thorpe park, ett jättetivoli. Englands motsvarighet till Liseberg ungefär, med andra ord lite större. Det var mulet ute vet jag, fortfarande varmt, men mulet. Vi hade varit ute ganska länge när vi kom bort mot den delen av parken där de hade vattenkarusellerna. Där spelade de "The Beach Boys" - "Good Vibrations" och då längtade jag hem. Varför då det? Jo för jag har ju alltid hört dessa låtar, Dire Straits, The beach boys, Beatles, de jag är uppväxt med. Bilturer ingenstans runt västgötaslätten kommer tillbaka till minnet.

RSS 2.0