Emma

Nej, lyckan är den man bör leta efter. Göra till sitt livsmål, att vara lycklig.

Självklart måste man gå igenom tider, välja val som gör en olycklig för stunden, för att det ska kunna leda till något större, till något bra.

Det kommer alltid ett men. Så men, om man ska kunna sträva mot lyckan måste man ha ett mål och har man inget får man göra sig ett. Ett rimligt mål som är uppnåbart. Det behöver inte vara något stort, men något att kunna sträva mot för att finna lyckan i tillvaron.

Det är det där målet jag saknar just precis nu, mitt liv har irrat runt i ett halvår utan något mål. Jag behöver hitta ett mål, men sen har jag ju en tendens att sträva lite för högt för mitt eget bästa. Nästa mål är väl biolog inom rymdämnet. Okej, men sen då? När jag tänker tillbaka på hur jag hamnade på rymd var det så uppenbart. Det var liksom bara så det skulle vara, jag hade inget val, det var redan bestämt. Jag var så redo jag kunde bli, jag ville upptäcka något nytt, göra något spännande. Och då helt plötsligt fick jag syn på den där artikeln. Det var kämpigt det också, men som sagt, man måste göra jobbiga val för att nå lyckan.

Nu när jag läser igenom vad jag skrivit inser jag att det inte handlar om att leta efter lyckan, man måste sluta leta, så den kan infinna sig, man kan sträva emot lyckan men att leta efter den är ingen bra lösning.

Allt det här är heller inte klag eller gnäll, mest ett konstaterande. För mig är det så här det är, punkt.

Glad sommar!