Error!
Varning för överbelastning!!!
Min hjärna kan inte ta in mer information just nu! Det är hemsidor och andra sidor hit, lösenord och användarnamn hit och dit och sen ska man lära sig det programmet och det programmet, och sen de systemen! Vilka man ska prata med när och om vad, lära sig alla namn och fixa nycklar hit och dit. Jag får inte in mer!!! Men det är jätteroligt! :D
Jag har somnat som en stock runt nio, halv tio varenda dag den här veckan. Men det gör ingenting! För nu har jag jobb! Och jag umgås med människor! haha!
Idag är det lördag och vi bestämde att inga väckarklockor får ställas! Men vad hjälpte det, halv åtta vaknade jag och kunde bara inte somna om, jag var jättepigg! Låg i sängen och försökte verkligen tycka det var skönt att få ligga kvar. Men nej, så jag gick upp, gjorde frukost och väckte Rebecka... Hon blev jätteglad...
Nu är hon iväg och hämtar Jennie, hennes syster, på stationen. Hon ska hälsa på, så jag sitter här.
Jag är bara lite nervös inför måndag! Det ska bli väldigt spännande att få börja på "riktigt" att jobba. Vi får väl se hur det går! Men tack och lov har vi handledare i fyra veckor som finns lättillgängliga.
Sen vet jag att vi har jättemycket med kören den här veckan. Den kommer att bli kämpigt lång...
Jobb jobb, i morgon!
I morgon börjar jag jobba, heltid...
Jag är sjuk... Hur ska det gå?! Jag måste helt enkelt ta mig dit, inget val!!!
Känns rätt kämpigt för tillfället, men det är ju fortfarande lång tid tills i morgon. Typ...
Hur lyckas jag? När jag verkligen måste liksom...
Jaja.. Nu ska jag titta lite mer på tv och dricka lite mer vatten.
Fika, solsken och annat.
Idag är det tisdag, Linnéa fyller sex år!!! :D Grattis!
Känns som igår jag åkte på dop ute i Jäla.
I morgon åker jag tillbaka till Staden där uppe, staden som ännu inte är min. Falköping är min stad, jag hittar här, känner allt och alla ungefär. Jag har växt upp här och har alla mina minnen här ifrån. Kiruna är min stad, staden där jag blev stor. Jag känner också den staden, en del av folket och jag vet hur staden fungerar. Jag känner inte Linköping, det är en större stad, som kommer att ta länge tid att lära känna. Jag väntar, otåligt.
I helgen firades morbror, femtio år. Stort partaj. Mycket intressant...
Som vanligt när denna släkt samlas. Jag har även passat på att träffa lite kära, och nära också för den delen. Kusin Caroline och jag ska träffas för en hastig kopp kaffe när hon slutar jobba, ska bli underbart! Så här nu innan jag åker, sen för de allt ta och pallra sig uppåt ett tjugotal mil då vår enkla boning.
Solen skiner, jag försöker ta efter.
I morgon ska jag på anställningsintervju, om allt går som det ska så ska även jag skina, som solen. Då får jag ett jobb, som börjar nästa vecka, frågan är vilka uppoffringar som behöver göras inför detta. Pianot? Kören? Vi får se, vänta och se. Som sagt var jag ju otålig.
Jag tror bestämt jag blivit lite inspirerad, av Per Anders Fogelström. Hans böcker är tänkvärda och intressanta.
Känns som igår jag åkte på dop ute i Jäla.
I morgon åker jag tillbaka till Staden där uppe, staden som ännu inte är min. Falköping är min stad, jag hittar här, känner allt och alla ungefär. Jag har växt upp här och har alla mina minnen här ifrån. Kiruna är min stad, staden där jag blev stor. Jag känner också den staden, en del av folket och jag vet hur staden fungerar. Jag känner inte Linköping, det är en större stad, som kommer att ta länge tid att lära känna. Jag väntar, otåligt.
I helgen firades morbror, femtio år. Stort partaj. Mycket intressant...
Som vanligt när denna släkt samlas. Jag har även passat på att träffa lite kära, och nära också för den delen. Kusin Caroline och jag ska träffas för en hastig kopp kaffe när hon slutar jobba, ska bli underbart! Så här nu innan jag åker, sen för de allt ta och pallra sig uppåt ett tjugotal mil då vår enkla boning.
Solen skiner, jag försöker ta efter.
I morgon ska jag på anställningsintervju, om allt går som det ska så ska även jag skina, som solen. Då får jag ett jobb, som börjar nästa vecka, frågan är vilka uppoffringar som behöver göras inför detta. Pianot? Kören? Vi får se, vänta och se. Som sagt var jag ju otålig.
Jag tror bestämt jag blivit lite inspirerad, av Per Anders Fogelström. Hans böcker är tänkvärda och intressanta.
I'm using my space!
Helloj där ute i cybervärlden...
Nu är jag hemma i Falköping igen, och vad gör jag här? Jo, jag städar och går omkring ensam precis som vanligt, men det ska det bli ändring på! För i em ska jag köra bil(!) ut till Slutarp och träffa da gang!!! Jag kommer att prata oavbrutet, för jag har inte pratat med någon på vääääldigt länge. Det har en tendens att bli så då har jag kommit på, jag försöker liksom kompensera för all tid då jag är tyst! Men jag ska lägga band på mig själv och prata i rimliga mängder!
Solen skiner och skön är blå, isblå men det behöver vi ju inte nämna högt. Så länge solen skiner och det ser varmt ut så är jag nöjd, det lilla förnöjer ju.
Jag var helt slut igår när jag kom hem, SJ är boven. En och en halv timme sen, helt okej ändå med tanke på att det är SJ, och sen däcka på soffan. Härligt! Men ändå rastlöst! Soffan och jag liksom, jag kände mig som en bedragare. Hur kan jag överge min goa soffa i Linköping för att vänstra med soffan hos mor och far! Skärpning på mig alltså. Det går inte!
Alldeles strax nu har jag druckit upp mitt kaffe, då ska jag nog ändå försöka mig ut i solen, som jag så gärna skulle vilja kalla vårsolen. Det känns inte riktigt rätt ännu dock.
Men tjingeling!
Nu är jag hemma i Falköping igen, och vad gör jag här? Jo, jag städar och går omkring ensam precis som vanligt, men det ska det bli ändring på! För i em ska jag köra bil(!) ut till Slutarp och träffa da gang!!! Jag kommer att prata oavbrutet, för jag har inte pratat med någon på vääääldigt länge. Det har en tendens att bli så då har jag kommit på, jag försöker liksom kompensera för all tid då jag är tyst! Men jag ska lägga band på mig själv och prata i rimliga mängder!
Solen skiner och skön är blå, isblå men det behöver vi ju inte nämna högt. Så länge solen skiner och det ser varmt ut så är jag nöjd, det lilla förnöjer ju.
Jag var helt slut igår när jag kom hem, SJ är boven. En och en halv timme sen, helt okej ändå med tanke på att det är SJ, och sen däcka på soffan. Härligt! Men ändå rastlöst! Soffan och jag liksom, jag kände mig som en bedragare. Hur kan jag överge min goa soffa i Linköping för att vänstra med soffan hos mor och far! Skärpning på mig alltså. Det går inte!
Alldeles strax nu har jag druckit upp mitt kaffe, då ska jag nog ändå försöka mig ut i solen, som jag så gärna skulle vilja kalla vårsolen. Det känns inte riktigt rätt ännu dock.
Men tjingeling!
I morgon!
I morgon åker jag hem! :D
Jag längtar jättemycket, ska bli så skönt! Och varför då det? Jo, här går jag runt ensam i en lägenhet hela dagarna och gör absolut inget mer än att tänka... Jag tänker på allt, och på något mystiskt vis kommer jag alltid in på allt som jag borde göra, alla problem som borde lösas osv. Därför ska det bli jätteskönt att få komma hem och inte tänka! Inte vara ensam hela dagarna och faktiskt känna staden och folket.
I kväll ska jag till kören, det ska bli roligt! Träffa tjejerna igen, jag har verkligen kommit in i gänget där, det känns väldigt bra. Det är mycket text och mycket stämmor men oj vad mycket bättre nivå det är! Det blir en liten utmaning. Vi är tio stycken i min stämma så det går fort att lära sig. Tyvärr så kan jag inte var där på måndag då konsertgruppen ska ha möte, jag hade verkligen velat vara med, men jag är ju då hemma i FKP!!!
Om jag har tillräckligt mycket pondus så kanske jag kan se till att få det flyttat en vecka eller så. Vore grymt bra!
Sen måste jag maila pianoläraren också och säga att jag inte kan komma på måndag. Typiskt nog så har vi ju pianolektion typ varannan vecka och den ska vara precis då! Men det är inte hela världen med tanke på nivån...
Jaja, jag får väl gå och sitta lite mer i soffan, den är min bästa vän!
Prata, pratar, pratade
Jag har blivit totalt asocial...
Jag upptäckte detta tillstånd först och främst då jag helst av allt stannar hemma i lägenheten och inte går ut. När jag väl går ut så tycker jag mest att allt är jobbigt, okej. Det kan jag väl gå med på.
Den andra ledtråden är att då jag faktiskt träffar någon som jag gillar så kan jag inte sluta att prata. Jag pratar och pratar i all oändlighet. Vilket i och för sig passade bra idag när jag var och fikade med Zandra, klasskamrat på pianot. Vi pratade och pratade i två timmar, om allt och allting. Och det kändes såå bra! Dels diskuterade vi jobbet och det hela slutade med att vi båda sa upp oss. Det kan ju låta lite väl drastiskt men det är inte så farligt. Zandra har redan gått sin uppsägningstid och jag har inte varit där tillräckligt länge för att hinna få ett kontrakt skrivet.
Men om någon vill ha premiepensionsrådgivning så finns jag här!
För övrigt hoppas jag på ett jobb på kolmården från första maj. Det vore inte helt fel! Men telefonintervjun kan ha gått precis hur som helst, jag har ingen aning om vad hon sökte. Men jag håller tummarna, eller också borde jag inte göra det med tanke på vilken extrem tur jag haft det senaste. . .
Jag och Rebecka såg världen meteor fara genom atmosfären på väg hem ifrån preem tidigare ikväll. Vi följde den med blicken kanske 5 sekunder och den for genom flera lager för färgen ändrades från gul till grönt och någon blåaktigt sken. Otroligt roligt att se det, fick lite kiruna-känsla igen! :)
Den blev garanterat en meteorit! Undrar vart den landade!
