Emma

Jag upptäckte detta tillstånd först och främst då jag helst av allt stannar hemma i lägenheten och inte går ut. När jag väl går ut så tycker jag mest att allt är jobbigt, okej. Det kan jag väl gå med på.

Den andra ledtråden är att då jag faktiskt träffar någon som jag gillar så kan jag inte sluta att prata. Jag pratar och pratar i all oändlighet. Vilket i och för sig passade bra idag när jag var och fikade med Zandra, klasskamrat på pianot. Vi pratade och pratade i två timmar, om allt och allting. Och det kändes såå bra! Dels diskuterade vi jobbet och det hela slutade med att vi båda sa upp oss. Det kan ju låta lite väl drastiskt men det är inte så farligt. Zandra har redan gått sin uppsägningstid och jag har inte varit där tillräckligt länge för att hinna få ett kontrakt skrivet.

Men om någon vill ha premiepensionsrådgivning så finns jag här!

För övrigt hoppas jag på ett jobb på kolmården från första maj. Det vore inte helt fel! Men telefonintervjun kan ha gått precis hur som helst, jag har ingen aning om vad hon sökte. Men jag håller tummarna, eller också borde jag inte göra det med tanke på vilken extrem tur jag haft det senaste. . .

Jag och Rebecka såg världen meteor fara genom atmosfären på väg hem ifrån preem tidigare ikväll. Vi följde den med blicken kanske 5 sekunder och den for genom flera lager för färgen ändrades från gul till grönt och någon blåaktigt sken. Otroligt roligt att se det, fick lite kiruna-känsla igen! :)

Den blev garanterat en meteorit! Undrar vart den landade!