Emma

Klockan är nu 00.14 och jag är hemma och har varvat ner efter en hel dag i skägget hos felal med Naomi, Emma, Andreas och en sväng för film, Johan. Tanken var att vi skulle plugga fysiologi idag, de andra har verkligen varit jätteduktiga och gjort detta, men jag fick bara inte in något i hjärnan. Det gick verkligen in på en sida och ut på nästa. Inget fastnade liksom, kändes jättekonstigt. Men jag får väl helt enkelt försöka i morgon igen! Det borde ju gå in någon gång, kan man ju hoppas! När dagen tillslut var över gjorde vi alla tacos och Johan kom med filmen 28 dagar senare. Vilket fick Naomi att behöva terapi de närmaste åren. Den var lite lagom scary sådär... Jag vet egentligen inte varför jag skriver här just nu. Jag ville förmedla något, men jag känner inte riktigt att jag lyckas. På samma sätt som min cykel inte riktigt lever upp till sina förväntningar. Eller fel.. Den klarar av att hålla fasaden uppe ett tag, men så plötsligt dyker ett fel upp, och ett till. Dessa som man kan leva med, men helt utan anledning dyker ytterligare ett fel upp och ett till och ännu ett och tillslut börjar man tvivla på ifall cykeln klarar av att utföra sitt uppdrag som cykel. Japp, min cykel krånglar alltså... Först blev däcket snett på grund av Berit (stormen) då den välte. Jag letade och letade efter anledningen till varför det kändes som bakdäcket gick i stänkskärmen, så förstod jag så småningom att hela däcket var - snett... Så jag töjde stänkskärmen så mycket som möjligt, tada! Inga problem att cykla mer! Efter det gick det ett tag, vinglade lite när man cyklade men det gick bra liksom. Så slutar dynamon ifram att fungera, jag snurrar på däcket och tittar på lampan, inte en ynka ljusstråle syns. Därefter försöker jag åter enligt problembaserat lärande hitta felet och upptäcker att sladden inte satt i själva dynamon. Jag sätter i den och snurrar glatt på hjulet, meeeeen.. Inte en ljusstråle så långt ögat når. Efter det cyklar jag hem i mörkret och ber Naomi låna mig en sån där liten cykelledlampa, så var det problemet löst. Cykeln fungerar ju ännu utan några större fel, lite vingligt tack vare det sneda hjulet och en extra lampa i fram som utsmyckning. Det går ett tag och studenterna råkar snubbla in på tenta-p. Det blir dags för tenta, och några timmar senare ska jag och kära Naomi ta oss in till staden, jag börjar cykla - vill bromsa - och cykeln fortsätter cykla, utan mig! Tramporna går och det går liksom inte bromsa... Jag hoppar av i farten och börjar fundera på om cyklarnas revolution är här eller vad det är som händer. Inget syns av varken mig eller Naomi så jag försöker ett tag till, det går vingligt, mörkt och numer också av sig självt! men in till stan kom vi i alla fall, och på hemvägen var det sistnämnda problemet som bortblåst och jag cyklar med glädje hem på min mörka och vingliga cykel! Ett antal dagar går och tentaplugget för nästa tenta börjar. Vi befinner oss i Skägget - aka - skäggetorp, och pluggar fysiologi. Tillsammans i glada vänners lag ser vi på en skräckfilm med namnet 28 dagar senare och efter detta skall cykeln utföra sitt uppdrag att bära mig hemåt, enligt mig.... Det går jättebra, ända tills dess att jag och cykeln lämnar de andra och ensamma befinner oss på en grå, blöt, gatulampsblänkande cykelväg. Då! Bestämmer sig cykeln för att revolten är här och börjar cykla av sig självt igen, samt avge enormt höga, skrapande ljud. Jag tänker att snart transformeras den och tar över världen, men icke. Jag stannar och tittar, tittar lite med mina felsökande och dömande ögon! Och vad ser jag? Jooo, en eker sammanflätade med kedjan, flera varv runt navet. Och vad upptäcker jag sedan, jo, att däcker saknar en hel massa ekrar. Detta gör mig lite nervös - tänk om däcket böjer sig. Därefter, den stora upptäckten som skakar om min vardag - leder jag cykeln hem, går in, packar upp och sätter mig här för att skriva något med mening. Och jaaa, nu känner jag att jag har gjort min plikt! Så god natt och sov så gott... Innan cyklarna tar över...