Förvirrad?
Efter en veckas total isolering, gåendes mellan soffa och säng, så måste jag säga att jag är förvirrad.
Min motivation har försvunnit helt och hållet, nivån är ungefär: Vad är meningen med livet?
Sjukdomen är förhoppningsvis påväg åt rätt håll i alla fall, jag och Rebecka har legat i en vecka och tyckt synd om oss själva. Med all rätt! Jag hade ju en veckas förkylning som förrätt åt denna influensa så jag har fått nog! Föreställ er en treåring som är riktigt tjurig, kladdiga händer, högröd i ansiktet och stampar med en fot i marken samtidigt som hon skriker genom nappen det högsta hon kan, sån känner jag mig! Fast jag orkar inte riktigt ge utlopp för det, det räcker med att skriva här och tänka det i mitt huvud så är jag nöjd.
Sen kommer resten: okej mest mat och utbildning, det är vad min värld kretsar kring just nu.
Jag vill inte vara så fast i min matvärld, det blir en ond cirkel och jag får mest dåligt samvete, sätter press på mig själv att jag ska klara det och så går det inte, och sen är jag tillbaka på ruta ett. Jag måste nog släppa det, trots att det känns fel, men det kanske är enda sättet. För det här sättet funkar ju uppenbarligen inte! Någonstans har jag nog ändå kommit fram till något, krigat färdigt lite med mig själv, eller åtminstone lagt in ett veto på fred ett tag. Som under OS...
Utbildningen sen då, jaaa, biolog. Vad gör en sån? Vill jag göra det? Får jag ut nått av det? Ingen aning, njea, nej är nog svaren just nu. Jag vet inte om biologi är rätt val jag gjort. När jag började rymd så kändes det alltid bra någonstans även om det var tufft. Men jag har aldrig känt den känslan med biologiprogrammet, det är något som inte stämmer liksom. Kanske är det den dåliga starten i Linköping som gör det, men jag har tänkt ge det terminen ut och sen försöka komma fram till något. Även om jag spånar lite lätt nu med, för att hålla mig inspirerad!
Jag kommer ihåg när min pappa lärde mig vad ordet muta innebär. Vad jag inte kommer ihåg är vad jag skulle göra, men jag vet att jag stod i hallen på övervåningen med ansiktet mot badrummet när jag precis kommit ut från mitt rum. Där stod pappa och bad mig tydligen att göra något i utbyte mot en kexchoklad! Jag som lyckligt barn tackade och tog emot och gjorde som han sa. Men det var först senare när mamma frågade vad pappa hade gett mig för att göra (vad det nu var) som den lilla glödlampan tändes hos mig. Aha! Muta! (Någon nämnde nog ordet för mig också, kanske till och med förklarade lite närmare)
Men det önskar jag kunde funka nu, muta mig med något som jag med lätthet kunde ta emot och utan vidare tvekan sedan kunde avklara mina tre år här. Men men, tyvärr är man ju inte liten för evigt, och tur är väl det ändå!
Kravalentine m.m
Igår var Kravalentine! Den första kravallen jag var på i Linköping och nu även den första jag gick på i min overall! Var en väldigt trevlig dag igår, först tvätta och träna med Naomi innan klockan ett. Kändes mycket produktivt! Sedan lugn och härlig eftermiddag innan det var dags att tagga till förfest! Jag och Rebecka begav oss mot Otto där vi träffade Ida, Jonatan, Tony, Joel och Christoffer också. Härligt gäng, härlig förfest. Mellanfest följde sen i Colonia, lite lärare och folk där och sen bar det av mot kravallen. Rebecka hade sitt livs kväll i alla fall, Christoffer fyllde 23 och vi andra var mest med som bihang!
Dagen idag har bestått av enorm träningsvärk!!! Trevligt förmiddagsbesök av Per, Hanna och Naomi, och sedan en hel del genetik! Men nu är jag klar med den vilket innebär att jag är helt ledig i morgon, allt jag behöver göra är att firas av Naomi, Emma, Felicia och Jenny som ska ta med mig på bio! Trevligt, trevligt!
Dilemmat idag är att jag kan vara uppe länge, för jag har inget att gå upp till i morgon, meeeeen jag orkar inte! Så trött och sliten sen gårdagen! Får se hur detta löses helt enkelt!
Skola, Kör, Alabama, Förkylning och Kravalentine
Nu var det ett tag sen igen, och jag känner att min ådra för skrivande nästan är förtvinad. Terminen har börjat, kurserna är nästan till och med gångna till hälften. Vart tar tiden vägen?
Invald i styrelsen för kören, hur gick det till? Det är väl trevligt men jag har klargjort att det bara gäller för den här terminen, Terminen med stort T.
Förkyld är jag också, även hur det gick till är en stor gåta. Mycket onödigt... Jag har bättre saker för mig så att säga.
Mer positivt är resan till Alabama. Den är bokad och klar, den 14 april lämnar jag detta land och beger mig till Paris. Förvirrad? Japp.. Sover på hotell en natt i Paris innan resan fortsätter mot Alabama och mitt andra hem, eller typ femte hem. Planerar att göra stan i Paris, ska bli jätteroligt, den delen hade dock varit roligt dela med någon mer. Men jag får helt enkelt ta en massa egobilder, kan ju bli kul!
I helgen händer det grejer också, Rebecka fyller 21! Den stackarn har världens åldersnoja, det är bara 21.... En siffra till liksom, ett kortspel och åldersgränsen för att få köpa sprit i USA. Det lööööser sig!
Sedan är det även dags för Kravalentine, första gången jag kommer att få använda min overall. Var även den första kravallen jag var på!
Nu kom hon in genom dörren, hon med åldersnojan. Jag har för övrigt slagit en hennes presenter idag också.. Hehehe!
