The passenger

Jag känner mig inte som en passenger, känner mig mer som en spindel (i ett nät då) vilket jag inte heller är särskilt förtjust i. Men men, it will get better som they säger!
Jag hade en massa bra planer för vad jag hade tänkt att skriva, men helt plötsligt har det gått en hel mängd dagar och nu har jag ingen aning om vilken låt det var jag tänkte på när jag kom på vad jag ville skriva. Jag är lite udda, oja, ganska så väldigt mycket udda tror jag ibland. Inte för att jag lider av det! Hehe.
Nu går Idol på tv och det är så mycket jag vill skriva. Min hjärna är en svamp just nu, tar ca två minuter för något att gå in och ca arton att få ut något. Jag skyller på allt latin som är ivägen. Men på onsdag är duggan och på fredag tentan så efter det är det lugnt ett litet tag. Sen är ju labbseminariet i morgon, vilket jag suttit med idag, och efter det är det muntlig presentation på onsdag vilket också känns bra. Ska bara öva lite till...
På onsdag är det ju även LAO vilket ska bli sjuuuukt kul!
På fredag blir det även efter-tenta-kul hoppas jag, men vi får väl se! Jag hade tänkt bjuda hit dem alla med tanke på att jag ändå är själv här och vi ändå flyttar om typ två veckor ;)
För ett tag sen drömde jag att jag hade en tatuering på min vänstra skuldra, en jättefin tatuering i färg. Det var mitt stjärntecken (vattuman) i en guldfiskskål! Haha, låter konstigt, men den var verkligen jättefin!
Inatt däremot drömde jag allt möjligt konstigt, men jag packade ner min drömfångare igår, det är nästa så jag börjar tro på dem... Det som jag kommer ihåg bäst är att jag och mina kusiner tillsammans med mor och far var ute i Näs där det fanns diverse gravar på gården. De enda som var uppe vid gravarna var jag och en kusin, och vi skulle ha något ifrån liket, därför började vi gräva och gräva och gräva. Av någon anledning hade jag nyckeln till kistan som var låst. Sen lyftes locket av och vi tog något ifrån graven (jag kommer inte ihåg vad), efter det kom mamma och frågade vad vi höll på med, men vi förklarade att det var otroligt viktigt och efter det gick jag och mamma ner för den lilla vägen. Väl nere kommer min kusin bakom oss med ett gäng ponnies, på de här hästarna sitter det en massa blinda barn och min kusin är helt lyrisk. Skuuumt!
En annan del i drömmen var på universitetet och en massa gamla klasskamrater skulle komma och besöka mig men det var extremt viktigt att ingen på universitetet fick veta att de var där och det fanns en massa gömda gångar vi var tvungna att gå igenom och även sova i.
Snacka om att drömmar can make no sense!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0