Varning! Läses på egen risk!
Jag känner att det är påväg ifrån mig nu, kontrollen över min blogg! Jag vet att jag måste uppdatera ofta, jätteofta om jag ska klara det här...
Jag är sån att jag vill att hela världen ska veta precis allt jag gör! Okej, inte allt jag gör...
Men det funkar ju inte här i vilket fall, definitivt inte om jag inte uppdaterar direkt efter varje grej som händer. För det händer ju ändå en del under en helg plus några dagar....
Snabbversion av helgen:
Åkte på lördag morgon med Rebecka till Stockholm för att på söndagen ha möte med FUF och UK-gruppen för att på måndagen (idag) åka hem...
Det var jätteskoj i Stockholm, och jag bara måste berätta en hemlighet! Jag har köpt balklänning!
Vilken hemlighet va? Den är jättefin!
Rebecka har också köpt en!
Kort kommer senare...
Nu är jag pank....
Jag och Becka tog oss också en liten, liten, liiiiiiten drink igår! Men vi förtjänade den! Jag tog mitt sista penicillin dagen innan, och vi behövde stärka oss inför denna hårda vecka i skolan!
Jag måste bara få säga också innan jag slutar att jag verkligen uppskattar ärlighet!
Det spelar ingen roll ifall det är något negativt, en vän som säger att det är dåligt är en bra vän! En vän som faktiskt bryr sig om vad man själv tycker!
Jag har bra vänner! Och jag hoppas att de tycker samma om mig!
För det betyder verkligen mycket för mig, att de tycker bra om mig!
Nej, nu ska jag käka godis som jag verkligen inte borde, och sen ska jag titta på Idol som jag verkligen inte borde, med tanke på Matte E-provet som obarmhärtigt springer på en... Onsdag, onsdag, onsdag..... Usch.....
Ha det bra, jag ska försöka.. Måste verkligen försöka ta tag i mitt liv igen, jag måste bara hitta motivationen och energin!
~Emma
Muuuusic!
Ibland när jag blir så där jobbigt nedstämd och rastlös går jag och spelar lite fiol! Det är verkligen den bästa terapin som går att få tror jag.
Bara att helt få sjunka djupt ner i musikens dvala, bara få fokusera på tonerna och noterna och hur allt hänger ihop. Att få producera musik genom fiolen, att kunna producera en sinnesstämning. Det är verkligen terapi.
Och de dagarna då man känner att man är bra på vad man gör, de dagar då jag känner att fiolen och jag vill samma sak, då fiolen är en del av mina tankar. De dagarna är de bästa, då jag känner att jag kan spela fiol och röra människor med min musik.
Jag önskar dock att det även gällde min röst! Jag kan sjunga, det är inte det, jag kan ta toner och få känsla bakom det. Men jag har inte rösten för det. Jag älskar att sjunga, speciellt i min kör Vaja. Nu är vi 5 tjejer, och vi har otroligt roligt ihop, det är kul att få vara en del av den, min solo skulle jag inte göra mig lika bra!
Det är synd, för hur bra fiolen än är på terapi så kommer den aldrig att vara jag....
Okej, nog med dravel... Jag börjar nog bli lite sinnessjuk av att sitta här hemma och inte vara i skolan.
Man tänker för mycket helt enkelt...
Men trots sinnessjukdomen så ligger det något i allt mitt dravel, jag tror inte att jag skulle klara all stress och press dagens samhälle ställer på oss om det inte vore för min arma fiol!
Nog!
~Emma
Hemma...
Och doktorn har inte ringt, han skulle ringa 8.35, så jag tvingade upp mig själv då, men inte har han ringt än och klockan är nu 10.01....
Jobbigt....
Men jag tror jag har hittat lösningen på problemet! Berocca! Det där som han tar på reklamen, så han orkar med hela dagen! Det borde ju funka!
Men näe... Jag får väl äta upp allt mitt penicillin först....
Rebecka är dock supersnäll och har sagt vad vi håller på med i matten, sid 36-37... Problemet är att mina matteböcker är i skolan....................................................... Matte E, jag tycker synd om alla människor som måste läsa matte E och inte tycker om det.
Jag är sååå trött, så i stället för att sitta här och klaga så ska jag gå och äta lite frukost så jag kan knapra piller, och sen ska jag sätta på en film och somna gott till den!
Ett klassiskt knep, men lyd mitt råd! Filmen får inte vara för bra! Då vill man inte somna och blir endast ännu tröttare!
~Emma
Eländiga Elände!
Djup suck!
Jag har bihåleinflammation och börjar tröttna på det nu!
Fick det troligtvis dagen innan vi åkte till Portugal med skolan... Fick vänta en vecka innan vi kom hem igen och jag kunde gå till dokton, och till råga på allt var jag tvungen att flyga med eländet... Inte bara en gång, utan 6 gånger!!!
Den smärtan önskar jag ingen, usch, det var inget roligt!
Men nu när jag väl fått penicillin kunde det ju gå över tycker man, åtminstone jag! Men nej då, det hjälper inte, och nu ska jag till doktorn i morgon igen! Förhoppningsvis för att byta penicillin så det försvinner fort, för på lördag ska jag flyga igen!
Tänk det som om någon sakta skär ut tänderna med en skalpell innifrån, verkligen gräver därinne liksom. Ungefär så känns det när man ska landa. Usch, Eländiga Elände!!!
Men det värsta är denna trötthet, jag har varken energi eller motivation för att orka göra något. Vilket skrämmer mig, för det är massor att göra! Jag måste verkligen vara aktiv i skolan och allt annat, men jag orkar inte... Och när man väl börjat hamna efter så ger jag upp. Det känns som att jag inte har något att jobba för, det känns som att allt är meningslöst. Att jag inte får något för allt. Så vad är vitsen då liksom?
Nej, nu har jag väl ändå grämt mig tillräckligt!
Jag ska verkligen i kväll och i natt försöka komma på bättre tankar! Och inse att jag inte kan vara trött utan att jag måste försöka arbeta på! Så att jag faktiskt kan få något för det, vem tjänar på att jag ger upp nu liksom?
Hur ska jag kunna bli något om jag inte kämpar?
Hur ska någon vilja ha mig som förebild om jag inte kämpar?
Hur ska jag kunna leva upp till inte minst mina egna krav om jag inte kämpar?
Okej! Nu känns det bättre! Och det finns ju sååå många människor runt mig som är helt underbara!
Ja! Rosor åt dem!
~Emma
Välkommen till min nya blogg!
Ärligt talat har jag faktiskt haft en blogg förut men varför skulle inte jag få en andra chans?!
Det tycker jag, så jag försöker igen....
Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva, finns det en mall man kan följa? Troligtvis inte, tänk vad livet vore enkelt om det fanns mallar man kunde följa! Då skulle man slippa stressa ihjäl sig för att man inte vet hur man ska göra. Jag tycker att det räcker med stressen över vad man ska göra, om man också måste tänka på hur man ska göra det så blir det liksom kaka på kaka.
Nu kan man ju börja undra vad jag dillar om egentligen... Men jag är inte så vrickad som jag låter! Jag går på rymdgymnasiet i Kiruna... Det borde förklara saken!
Vad jag menade var den sida jag måste skriva på engelska om astrobiologi, med titeln Extremophiles and astrobiology.
Först så vet jag inte vad jag ska skriva, men sen så kommer jag på att jag vet ändå inte hur jag ska lägga upp själa texten... Allmänt jobbigt faktiskt!
Jag tror att jag slutar här för ifall jag skulle fortsätta så skulle jag aldrig kunna sluta! Då skulle det här inlägget behandla hela mitt liv vilket inte riktigt är tanken, jag ska försöka hålla det här enkelt den här gången, inte gå överstyr liksom.
~Emma
