31 januari 2009
Började mindre bra med minnen från gårdagen, men efter en låååång dejt med Fredrikke :) så blev det hela mycket bättre!
Möttes av en ren Rebecka och massa hyschpysch....
Bjöds på goood middag, ännu godare efterrätt i form av Rebecka-gjord tårta! Mums! Plus chokladdoppade småfrukter också!
Jag fick min första bil idag! Om än i centimeterform, men det var en snygg blå cabbe... Helt okej förstabil!
Sen fick jag en handduk, en väska, pengar, blommor, brun-utan-sol, örhängen, dekorationsblomma, och en fläkt!
Hehe, var en mycket trevlig födelsedag, allt blir vad man gör det till. Alltid!
Man måste bara komma ihåg att det är en själv som bestämmer över ens liv, det är lätt att glömma ibland.
Mina underbara vänner, tack för en perfekt födelsedag! Det är ni som gjort den precis som den skulle vara!
Får helt enkelt lägga upp lite bilder sen, men de är ju på beckas kamera....
Nu ska jag sova och minnas det bra!
19 år!
Jag är på strålande humör, har pratat med mamma, pappa och Ida i telefon och desto fler via sms. Mycket trevligt måste jag säga!
Jag sitter också och lyssnar på Robert Pattinson, vilket inte kan vara dåligt, så jag är jaaaaa, på strålande humör!
Jag fick höra igår att:
I öknen är även det fulaste ogräset den vackraste blomman
Vet inte riktigt, men det kändes bra, så jaaa, återigen är jag på bra humör!
Plus att jag alldeles strax ska bege mig till safari för att träffa Fredrikke! Mysigt!
Nej, nu får jag nog skynda mig!
28 januari 2009
Helt otroligt, kan inte riktigt fatta det! Men det känns bra, hade bara inte tänkt så långt som att jag skulle få det. Så nu är allt jag saknar en bil...
Vilken frihetskänsla. Jag kan köra vart jag vill nu, bara jag då har en bil, hehe...
För övrigt har vår UK börjat i dag. Niorna var bättre än jag väntat mig, de har skött sig hyfsat hela dagen. Får se om vi tar det lite lugnt i morgon då deras skola håller på att brinna ner just nu...
Vi fick reda på det för någon timme sen sådär, hela Lombolo skola står i lågor... Jahapp, jag kan köra dit! Men nej, jag har ingen bil... Undrar hur det blir i morgon... Men det märker vi väl!
Måste också öva på mitt tal och texten till Life on Mars, för jag kan inget av det. Om inte annat får jag väl improvisera där på scen framför alla amerikanare... Hehe, kan se mig själv stå där som ett frågetecken säga tja, och gå ner igen... Kul...
Jag är såååå trött! En heldag verkligen, UK, körkort :), brand, hej och hå...
Missar en massa i skolan! Meeeen, men det får vi väl ta en annan gång...
Tomorrow's the day...
Ska bli spännande, men är lite nervöst måste jag säga...
Känns tomt att böckerna är slut nu, men då kanske jag kan sova på nätterna i stället för att läsa! Plus att jag har ju fortfarande musiken! Den ääär bra...
Så är det bara!!!
Har simmat idag igen, var mycket skoj måste jag säga, trots att det var med klassen. Måste väl helt enkelt att sluta tänka...
Har även sjungit en massa idag, först med Lukas, Moa, och Agnes. Vi ska köra Life on Mars på torsdag när Spaceport America kommer hit. Först ska jag bland många andra hålla föredrag för dem om vad vi gjort under hösten, och sen ska vi göra den låten. Ska bli roligt! Kan inte riktigt texten, men i och för sig så kan jag inte det jag ska prata om heller men...
Bill Routan kommer hit, alla blir helt paffa när man säger det, men jag har ingen aning om vem det är. Den delen behöver jag ju inte oroa mig för då i alla fall... Att vara nervös över att prata inför honom.
Sen hade vi i vilket fall kör, vi sjöng en ny låt ur vår 60-talsrepertoar; Lollipop... Har leadstämman där, var grymt roligt! Lukas var med och kompade på gitarr också, har upptäckt att vi har väldigt lika musiksmak... Väldigt få jag känner som har min musiksmak, så det var väldigt skoj. Hade även en trevlig stund på vägen hem diskuterandes musik...
Nej, nu ska jag sova, och slita mig från denna underbara musik... hehe...
http://www.youtube.com/watch?v=tBHPtg1u45M
Natti
Veckan med ett gigantiskt V!
Kursen börjar i övermorgon!!!!!!
Men det känns väldigt bra ändå! Ska bli lite roligt att få leka diktator en stund...
Kommer däremot missa en massa i skolan, det vet jag inte om det är lika roligt, men det är väl ett senare problem. Vi slapp kemiprovet på fredag i alla fall... Gött....
Jag har just erbjudit mig till Mia (och jag hoppas du gör slag i saken) till att vara hennes försökskanin...
Hehe, ska bli spännande och se vad du drar fram åt mig i så fall... Och ifall jag godkänner, måste jag väl lägga till...
Ska simma i morgon! Ska bli skoj, jag tycker verkligen om att vara i vatten, om än jag hatar att vara där i närvaro av min klass... Usch vad jag skäms, borde sluta med det va?
Det hjälper ju ingen, speciellt inte mig själv. Men det är inte lätt att ens tänka tanken att låta bli.
Nej, man ska bada när ingen annan än de man litar på ser. De man vet inte lämnar en hur man än ser ut, de som fortfarande tycker om en vad man än gör.
Jaaa, åter igen lyckas jag bli dramatisk, hehe... Men det är så lätt när man sitter här och skriver!
Nej, nu ska jag gå och läsa ut den sista delen i Breaking Dawn, den sista boken i Twilight-serien, sen är det över!
Fast jag kan inte påstå att jag tycker de är dåliga, jag tycker väldigt mycket om dem faktiskt. Hittills är fjärde boken väldigt bra, förstår inte vad alla klagar på den, men jag är ju inte färdig än. Vi får väl se, men det ser helt klart lovande ut!
So hold on...
Sitter åter igen och lyssnar på Robert Pattinson, han sjunger så personligt på nått vänster. So hold on, ja vad är det man ska hålla fast vid då?
Allt ändras väldigt snart ,väldigt radikalt. Men det gör mig ingenting, jag längtar, ser fram emot vad som ska komma! Jag kommer självklart sakna allt, som jag jämt tjatar om, men jag vet att vi inte kommer att tappa kontakten så det gör ingenting. Det finns ingen möjligthet att vi fortfarande kan bo här och gå i skolan som vanligt, så varför sträva efter det?
Nej, jag längtar till framtiden, jag ser fram emot den och väntar på den.
Pratade med (låt oss kalla den X), alltså jag pratade med X förut. X lyckas alltid få mig på mycket udda humör, jag blir glad samtidigt som jag verkligen inte blir det. Jag önskar att det var jag, men jag är glad för att X är glad.
Hahaha, dramatiken nu igen. Min bästa vän och värsta fiende!
Men jag har det bra:
Jag behöver inte vara med, jag behöver inte se.
Hehe, har varit och simmat idag! Kände mig hyfsat duktig i alla fall, det var trevligt... Känns som att jag har gjort något utav denna söndag i alla fall. Mamma och pappa åkte hem i fredags, det känns som om de aldrig var här. Men det var mycket trevligt att ha dem här faktiskt. Lite avbrott i vardagen, och lite motivation inför skolan framöver. Det var skönt att kunna vara jag en stund.
Kiruna...
Raket på IRF (Institutet för Rymdfysik)
Deras lite udda trappor...
Jag och Mamma utanför gula huset.
Elektroniklektion...
Rymdgymnasiet...
Jag och Mami...
Fika på Safari.
Kiruna Kyrka
Här kommer vi springa ut på studenten, från Hjampis.
Körlektion... Snart, snart
Jag och mamma vandrar vidare...
Kvällstankar
Jag undrar varför?
Varför jag helt nu börjat tänka så mycket, det är väl onödigt?
Fast nej, jag tycker om det. Jag tycker om att ha något att grubbla på, vad är det annars för mening liksom?
Det känns som jag har så mycket att berätta! Som att det hänt så mycket som jag vill få ut!
Eller ja, nått....
Jag tror det är mina drömmar som spökar. Det känns som att de vill något, jag tycker om dem samtidigt som jag verkligen, verkligen önskar att det inte var där. De förstör min planering!
Haha, det som förstör mina planer, ojoj... Folk som sett min kalender och hur jag tillber den vet hur det är! hehe...
Jag vill så mycket, och jag vill så mycket berätta, men jag kan inte... Det finns ingen jag kan säga till för alla är redan för involverade i sanningen. Hahaha, hitta något mer dramatiskt... Jag är helt klart en hopplös romantiker! Helt hopplös...
Men dramatik gör saker mer.... mer helt enkelt. Både negativt och positivt. Om något bra hänt kan dramatiken göra det bäst. Om något dåligt hänt kan dramatiken göra det sämst.
Musik... Det är det bästa...
Så mycket bra kommer ur den, tänk, man kan få folk till vilken sinnesstämning som helst genom att sjunga eller spela något för dem.
Det bästa är när man sjunger och spelar och känner att det går, att man verkligen kan få alla i rummet att lyssna med hänförelse, utan att man själv är medveten om något annat.
Det är en mäktig känsla, att kunna påverka någon så mycket, inte minst en själv.
Om jag börjar spela när jag är på dåligt humör går det nästan aldrig bra, jag lyckas inte, inte ens med de simplaste stycken. Däremot om jag är lugn, så kan jag göra allt!
Så underbar känsla som inte går att beskriva, det måste helt enkelt upplevas...
Music for music lovers...
Fick inte ut något vettigt av allt det här babblandet, men jaja...

Obekväm
Jag tänker inte säga vart jag är, men lite obekväm är jag allt....
Mina föräldrar åkte hem igår, de var knappt här så det är ingen vits att sakna dem.
Vi fick en hel del gjort i går dock. Vi hade mentorssamtal, det var ju lite annorlunda, men det var sista gången.
Sista gången hir, och sista gången dit. Det är så mycket nu som är sista gången, men jag är inte det minsta förstörd över det. Inte alls!
Jag kunde inte längta mer faktiskt, vad jag kommer sakna här i Kiruna är själva stämningen i staden och på skolan. Jag kommer sakna mitt gula hus och allt där i. Där finns min trygghet nu, i det gula huset med min "familj", så sant som det är sagt, ni är min familj...
Jag drömde något jättekonstigt i natt, fast egentligen är det nog inte så konstigt. Det är andra gången jag drömt det här. Det är inte riktigt samma sak, men det är samma människa med hela tiden.
Först drömde jag att vi åkte tunnelbana i Göteborg, det var helskumt. Man satt liksom inte i något utan åte som på stolar i jättetrånga grottor. Tillslut kom man ut i en jättegrotta under jord med affärer och restauranger och liknande. Jag vet att jag tyckte så synd om de som jobbade där och aldrig fick se dagsljuset genom fönstren.
Jag minns att jag, mamma och pappa skulle åka upp igen men att vi var tvungna att vänta på tunnelbanan. Vi höll på att bli klämda för att väggarna flyttade på sig, ingen gjorde något för det var liksom som vanligt. Helt plötsligt slutade det i alla fall och jag höll på att prova smink där med pappa. Jättekonstigt, vet att jag provade läppstift, det första var jättegrönt, men alla sa att det passade så bra. Tillslut hittade jag ett rosa jag tyckte om i alla fall och då skulle vi åka upp.
Vad som hände innan och efter tänker jag inte berätta, löjligt kanske, men det känns som att jag inte kan säga.
Nu måste jag gå

...
Mamma och pappa är här, de åker visserligen hem i morgon, men jag har försökt få dem att stanna lite längre. Jag har liksom inte hunnit vara med dem något. Igår kom de och vi sågs först kvart över åtta. Idag har jag varit i skolan, med dem en liten stund, och nu är de på föräldramöte... I morgon ska vi på mentorssamtal och sen har jag körlektion och efter det åker de hem!
Hur hände det? Det gick fort!
Har spenderat dagen på IRF, med Johan Arvelius och en massa elektronik. Är ganska tråkigt, men ibland förstår jag faktiskt. Ibland.... Jag var på IRF i går också, men av en helt annan anledning, då för att representera rymdgymnasiet på ett möte med alla rymdgybbar, mest för att känna mig viktig liksom! Det var inte kul, men det var inte tråkigt heller. Jag fick träffa lite fok jag inte sett på ett tag, Sheila och Daria bland annat som båda är professorer där ute, har spelat fiol med dem. Det var skoj!
Jag är för övrigt inne på min tredje bok i twilightserien, Eclipse. Tycker böckerna är helt underbara! Folk klagar på än det ena och än det andra! Varför inte som vanligt försöka se det som är bra i stället för att genast trycka ner något för det dåliga?!
Nej, sånt är jag verkligen inte mycket för. Fördomar! Usch!
Man ska vara uppriktig. Det är nog bland det viktigaste tycker jag, man måste vara uppriktigt, på alla sätt och vis. Självklart se det dåliga, men även framhäva det bra. Allt blir så mycket lättare, och enklare då.
Nej, nu ska jag nog fortsätta med musiken, måste ge mig själv lite terapi efter en hektisk vecka, och en ytterligare som är på väg. Älskar bra musik!
Älska bra musik!
Dagens ord...
Lördag, Söndag, Måndag...
Jag måste plugga matte, men jag har inte matteböckerna här, jag måste plugga astrobiologi men jag kommer inte in på sidan, jag måste plugga kemi och elektronik men jag har inte böckerna här.
Nej, jag får helt enkelt ta en promenad till skolan och se om jag kommer in, så jag kan göra något åt hastigheten i mitt liv. Man ska inte köra för fort ni vet, det är inte bra och slutar bara olyckligt.
På tal om hastighet så ska jag troligtvis ha uppkörning på onsdag, mamma!!! Meeeeen jag kan köra, det är ingen vits att bli nervös... Försöker jag intala mig i alla fall, och det går ganska bra, så länge jag inte sitter i bilen...
Jag har faktiskt skrivit färdigt föredraget på 2,5 minut jag ska hålla när space port america kommer hit... Hahaha, det klarar jag, skriva ett två och en halv minuts tal, vilken prestation!
Hehe, lite roligt ändå.
Just nu sitter jag och lyssnar på Robert Pattinson, det är han som spelar Edward Cullen i Twilight, han sjunger helt underbart. Det går inte förklara, men bra är det i alla fall. Lite släpigt, men väldigt säkert. Låter som att han improviserar allt.
Jag är rastlös, jag har varit det i några dagar. Det är en olustig känsla, av vad vet jag inte, förändring kanske. Men i så fall så vet jag ju att det kommer något bra. Det kanske är sorg, över att lämna rymd och Kiruna och gula huset och de som är min trygghet. Det är snart, men ändå kan jag inte finna motivation eller ro över att behöva gå till skolan.
Jag får väl leta efter den någon annan stans då! Ibland blir jag irriterad på mig själv, herregud! Hur svårt är det egentligen...
Jaja, jag funderar på att gå och äta frukost. Det vore bra kanske, så även den här dagen startar.

Självklart...
Senare 16 jan, eller tidigt 17 jan
Sent den 16 jan eller tidigt den 17 jan. Halvtomt glas eller halvfullt glas...
Och så vidare
Jag har sett på twilight och haft ett mycket underhållande samtal om brunstiga älgar och böghundar... Tro vad ni vill, kul var det i alla fall!
Det är Harry Pottervarning på Twilight! Och med det menar jag känslan, känslan av besatthet typ. Trodde inte jag kunde känna så något mer, det gjord eman när man var mindre ju! Men jodå! Inga problem!
twilight är heltklart en kritikerrosad bok/film. Jag var ju helt enkelt tvungen att läsa den för att se hur den faktiskt var med tanke på de skilda meningarna om den. Jag kan säga att jag älskade den! Avgudade den! Sträckläste den på två dagar, inga problem! Heltklart en läsvärd bok om någon känner för att fastna i vampyrträsket...
En tonårings tankar... Vad är det?
Jag skulle säga att de inte kan vara lagom, antingen lite över eller lite under, om någon förstår. Antingen lite överdrivet eller överdramatiserat eller tvärtom. Men det är kanske inget fel med det. Kanske ger lite mer spänning i vardagen! haha, spänning, jag har läst alldeles för mycket elektronik nu...
Lyssnade på mig själv och Angelica från förra pingst förut, jag arrade "Det blir varmt igen" med Per Gessle, åkte hem och spelade den på ett bröllop och åkte tillbaka igen. Den helgen var mer avkopplande än tre sommarlov tillsammans tror jag. En helt underbar känsla av lycka och värme, speciellt värme. Kanske för att det var vääääldigt varmt hemma då! Men i alla fall! Att någon faktiskt hade nytta av min musik, att någon ville att jag skulle göra något med musik. Det var bland det roligaste jag gjort tror jag! Få spela på det bröllopet. För övrigt piano...





God natt, go natti...
16 januari!
Det var en väldigt bra fråga, och en fråga med ett väldigt individuellt svar. Alla skulle definitivt inte svara samma sak på den... Ganska intressant sånt där, har nyss åkt buss till coop och tillbaka, var trevligt. Hade ett väldigt tankkrävande samtal med min kära Rebecka. Vad har andra människor för öden? Vad har de gjort idag? Vart är de påväg när de stressar fram i en mataffär, vart ska de? Hur känner de för dagen som varit? För dagen som ska komma? Är de nervösa? Glada? Förväntansfulla?
Jaaa, tänk vad lite man vet om sin omgivning, egentligen går man omkring i sin egen lilla bubbla! Men det gör nog ingenting, så länge man är villig att höra om någon annans liv. Vad den har för tankar och funderingar och vara uppriktigt nyfiken. Det tycker i alla fall jag, du kan vara hur egoistisk och bortskämd som helst, så länge du vet om det och är tacksam. Kanske lite motsägelsefullt, men det tcker jag! Tacksamhet är så otroligt viktigt, en tacksam och uppriktig person står väldigt högt i mina ögon.
Igår pratade jag med en människa, någon som jag inte pratat med på mycket länge, någon som jag inte visste ifall jag ville prata med eller inte. Nu kan jag säga att jag fortfarande inte vet. Det var helt underbart, för jag vill verkligen prata med den människan, men det var samtidigt så otroligt sorgligt för det kan aldrig sluta lyckligt.
Lite dramatiskt kanske, men så är det! Jaa, en tonårings tankar borde ingen lyssna på...
Igår var vi och sjöng igen, det var väldigt kul! Vi ska ha 60-talskonsert i vår, spännande! Jag ska sjunga en låt vid namn "Hemvävd stillsam tös", kommer inte alls ihåg hur den gick, men det finns många många bra låtar i alla fall! Den konserten borde ni komma och lyssna på!
Idag har jag beställt studentmössa, helt underbar känsla! Det är jag som tar studenten i år! Det är min tur där framme, det är min tur att få springa ut, fri!
Jag blev otroligt lycklig över en specifik sak idag också, eller många saker faktiskt men en jag verkligen samlade på mig närmast hjärtat. Framtidsplaner, vad som kommer att ske efter skolan, med den kära... hehe, kryptiskt...
Nej, nu ska jag sluta skriva svammel här och gå och göra något vettigt, som alltid...
Söndag
Dagarna går och snart, snart är det nog till och med studenten, utan att man hinner blinka....
Det hoppas jag i alla fall!!!
Igår var det lördag, en helt underbar hemmadag! Godis, film, myskläder... Laga mat, skratta och bara få ha allt som vanligt med de käraste kära!!!
Det är det som kommer bli jobbigast med att flytta härifrån, tömma huset och dela upp grejerna med mina tjejor! Huset kommer nog vara en enda stor läcka! Men jösses, det är ju ett senare problem! Nu är det bara att njuta.....
Jag är glad, mycket glad faktiskt! Det är alla vänner som gör det, ni är här, och det betyder mycket!
Solen skiner inte idag, men vad gör det? Så länge solen skiner här inne behöver den inte skina där ute.
Igår satt jag och gjorde i ordning Portugalkorten, det var skoj och många minnen kom tillbaka. Både glada och ledsna minnen, underbart!
Nu ska jag faktiskt försöka göra något!!! Inte bara sitta här, och sitta...

Portugal... Minnen
Dagen efter...
Det var kul igår, jag ångrar en hel del, men det finns också saker jag verkligen inte ångrar!
Igår sken solen
Sken gjorde solen igår
Jag var hos doktorn igår, äntigen är det över. Nu ska jag aldrig mer dit! Kan jag ju hoppas på.
Fick reda på att jag har någon sjukdom (som vanligt), ska äta medicin i tre månader och sen ska det förhoppningsvis vara borta. Det jobbiga är att medicinen kan göra mig plufsig, ge mig blåmärken och näseblod. Men det vet man ju aldrig, så det får vi väl se. Det känns bra ändå, att det försvinner nu. Jag vet att jag kommer vara trött och kanske tjurig. Men jag hoppas att människor runt mig kan ta det, och förstå att jag ingenting menar.
Jag tycker inte synd om mig själv, jag tycker det här är bra. Nu kommer ju allt bli bra, nu kommer allt lösa sig, och nu flyttar jag snart härifrån.
Innan jag flyttade hit var jag nästan aldrig sjuk, jag var verkligen inte det. Men sen jag kom hit har jag haft allt möjligt, det känns som att folk här måste tro att jag är värsta bakteriehärden... Meeeeen men, vad ska jag göra åt saken.
Nu är det slut på det!!!
Därför var igår bra, därför var igår helt perfekt!!! Jag hade jätterolig!
Nu är det lasagne!!!
Rutiner!
Så fort man kommer in i gamla rutiner igen, visserligen har vi inte varit borta så länge, men redan är jag inne på sena kvällar och inget plugg, fast jag lovat mig att det inte ska vara så nå mer!
Ärligt talat, så känns allt mycket bättre idag, dessa rutiner har verkligen sina fördelar... Men jag kan inte ge all credit till rutinerna, måste även nämna mina käraste, som vanligt :D
En vän sa vid en måltid idag att jag inte verkade så positivt inställd till att vara tillbaka... Och då slog det mig att nej, det är jag inte. Men varför ska jag negativisera alla andra (märkte ni det nya ordet?)!
Nej, jag kan tycka vad jag vill, det hjälper inte om jag är en tjurig tre-åring, jag måste ändå vara här. Och i slutet, så vill jag ändå vara här! Här är mitt liv, mina vänner, min skola, min stad... För tillfället i alla fall!
För övrigt så blir det farbror doktorn i morn igen. Och igen. Och igen...
Jag måste ha gjort någon något fruktansvärt illa, om inte i detta livet så i något annat. Men jag orkar inte mer, jag vill inte vara sjuk mer. Det måste ju ta slut någon gång?
Jag vill verkligen inte låta som en sjuk hypokondriker, för jag är ju inte sååå sjuk. Jag menar, jag är ju i skolan och håller på med allt möjligt. Men det är så påfrestande att aldrig få någon klarhet i det hela, aldrig känna mig prima skinka liksom!
Näepp, det här löser sig! Jag är inte så manodepressiv och barnslig som jag kanske verkar... Jag ska ha min vecka!
(Om ni ville veta liksom)
Halo!
Carol skulle vara avundsjuk!!! Hehe..

Syns kanske inte så mycket, men snyggt var det!!!

Med min kamera, inte så stor skillnade.. Hehe

Ser ni en av de där klumpgrejerna?!?!?
Ja vad det nu heter..
And we're back again...
Usch, panik... Vad gör jag här?!
Vill vara hemma, undrar om man kan kalla det hemlängtan? Såhär sista terminen... Någonstans tror jag att jag redan tagit studenten och kan inte bärga mig tills jag kommer härifrån..
Nej, känns inget bra ikväll.. Har vart jättenere över att komma tillbaka sen igår. Men det kanske blir bättre om tiden får gå lite grann...
Om inte annat så blir det ju lite ändring när mamma och pappa kommer om drygt två veckor, och bara några veckor efter det så är det ju lov... Så det borde gå fort, jag hoppas det! Jag vill inte vara här!
Folk är elaka, riktigt fruktansvärda..
Och sen finns ju dem som jag är här för, ni betyder mycket!
Och snygga är ni med!!! (hehehe)
God natt nu, skola i morn................................
Blä...
Antiklimax...
Nu var både jul, nyår och snart ett helt jullov avklarat... Igen...
På något sätt är jag dyster, kommer genast att tänka på Gessle och de där: Det är över nuuuuuu, men jag kommer ihåg... Osv, osv...
Jag vet inte vad jag ska göra! En termin kvar, jag vill verkligen inte åka tillbaka till Kiruna, jag vill stanna här där jag inte behöver låtsas vara smart, där jag inte behöver engagera mig i något, där jag inte behöver oroa mig över vad folk tycker om mig. (Okej, det sista kanske jag gör ändå, men i alla fall...)
Det enda som håller mig kvar i Kiruna nu, förutom mig själv då, är mina vänner. Det här är sista chansen, och det känns så egoistiskt och orättvist av mig att säga att jag inte vill åka tillbaka till Kiruna, det är helt enkelt så att jag gör det för er skull mina kära!
Nyår var väldigt trevligt, jag fick ju besök! Kan inte förklara hur underbart roligt det var! Roligt är inte rätt ord, ni är min familj... Och jag menar det, vad ni än tror... Ni är snygga! (kommer ni ihåg?)
Nyårsafton började även den väldigt trevligt! Ida, Mia, Hassel, Becka, Elisa och jag. Härligt kombination måste jag säga. Jag tyckte det var roligt! Trots att det nya året slog in på en cykelväg på väg mot annat folk. Alltid ett äventyr att fira nyår!!!
Om du läst hit, så blunda eller byt till någon trevligare sida för jag måste få skriva av mig... Jag menar egentligen inte vad jag skriver hädanefter, och jag tycker att jag beter mig som en fullskalig drama queen, meeeeen jag måste fortsätta!
Okej, nu känns det helt plötsligt väldigt konstigt att skriva om det... Kanske borde skriva ner det på ett vanligt A4.
Men jag vill ju samtidigt att någon ska veta! Att någon ska veta, jaaa, för jag är ingen ensamvarg, jag behöver folk omkring mig även om jag tycker om att leda det folket och alltså vara i toppen.
Nej nu svamlar jag.
Jag borde spara det tills jag smält det hela lite mer. Tills jag fått en klar bild över hur jag bör reagera....
God Natt... Nu ska jag hänge mig åt min bok som måste hinnas läsas ut!