Okeeeeej!
Jaaaa, nu är det ju så här då va, att det är enbart på söndagar som jag har sovmorgon, vilket innebär att det är då jag har tid att uppdatera sånt här. Så ni får helt enkelt stå ut med en vecka mellan uppdateringarna. Troligtvis kommer jag att skriva något på facebook där också alla bilder kommer att hamna.
Funderar på att lägga upp några där nu faktiskt..
Låååång uppdatering!
Idag är det söndag, vilket innebär att jag har varit här i tre dagar… Oj vad det har gått fort. Det är så mycket nytt att jag inte hinner med! Bara själva resan var en upplevelse för sig.
Upp tidigt, tidigt på torsdag morgon för att åka till Arlanda, där vandrade vi omkring, jag mamma och pappa ett tag. Sen fick vi säga hej då och jag gick ensam mot passkontrollen. Väl på det gigantiska planet hamnar jag bredvid en urtråkig affärsgubbe med världens bredaste stockholmska. Han sa väl ungefär tre ord… Jag har ju berättat att flygplanet har 3+4+3 sittplatser, men jag satt så långt bak att det bara fick plats två stolar längst ut. Jag hade dock en halvmeter till fönstret så det var gått om plats. Framför mig satt han som är med i När och Fjärran, den unga, kommer inte ihåg vad han heter men det var ju lite roligt. Flygresan gick väl bra, det var otroligt att flyga över Grönland med alla bergsmassiv och glaciärer, jättevackert! Helt plötsligt var vi dock framme i New York och det var dags att kliva av. På planet hade vi fyllt i två blanketter som behövs för att komma in i landet, jag hade fyllt i med blyerts för det var det enda affärsgubben bredvid mig hade, själv hade jag ingen penna. Men väl i kontrollen så fick jag skriva om alltihop, de tog också fingeravtryck på alla fingrar och kort på mig. Vad de nu ska med det till. Efter detta moment var det bara till att hämta väskan och leta reda på nästa terminal, jag fick åka tåg dit och där checkade jag in på nytt. Här insåg jag att min telefon inte fungerar i USA och försökte därför ringa från en på flygplatsen. Innan det var jag tvungen att växla en dollar till mynt och köpte därför en vattenflaska, oturligt nog fick jag dock tillbaka dollar i sedlar och försökte byta till mig mynt, som det visade sig att hon inte hade. Men jag stod där och väntade på att det skulle komma någon annan och köpa något, och vi hade det trevligt!
Sen var det dags att kliva på nästa plan och när vi lyfte hade man den mest otroliga utsikt över New York, det jag uppmärksammade var så klart frihetsgudinnan och Empire State Building. Ojojoj…
På det planet satt jag bredvid en gubbe kallad Joe, han måste varit närmare 80 och var en gammal krigsveteran. Han berättade allt möjligt om hans tid i marinen, det var ett väldigt rolig möte! Vi blev polers där, haha.
Sen var det dags att kliva av i Charlotte för att kliva på nästa plan. I Charlotte kändes det som att man fick gå en halvtimme för att komma till rätt gate. Jag försökte återigen ringa men jag fick det bara inte att fungera, tills jag slutligen kom fram till telefonsvararen och pengarna tog slut... På det sista planet, ett 2+2, satt jag igen bredvid en tråkig människa och sov mestadels av vägen. Väl framme i Birmingham väntade Jerrell på mig, väskan kom fram och vi klev ut. Det var som att gå ut i en bastu, det var så otroligt fuktigt och vaaaarmt! Vi satte oss i bilen och jag fick ringa till Janet, han ville att jag skulle veta att vi var på väg till rätt ställe… Vi åkte bil i ca 1 timme, någonting, och vi pratade om allt möjligt i bilen, det kändes helt okej faktiskt! Vi åkte förbi skolbussar och skolor där chearleaders övade, det tyckte jag var jättehäftigt! Väl framme fick jag träffa Janet, Lindsey och Sam. Vi åt middag och sen gick vi och lade oss ungefär. Jag och Lindsey bor i en trailer en bit bort ifrån huset, Sam bor ovanpå ett garage som ligger bredvid trailern, Janet och Jerrell bor ju då självklart i huset. De har två katter, Spice och något som jag inte kommer ihåg, jag har bara hälsat på Spice dock, han ligger alltid på verandan. Sen har vi två hundar, Buster och Ginger, jättemysiga båda två. Eric, som är Jerrells son, och Trisha, hans fru, bor i ett hus som hör till farmen. De har tre hundar, jag känner dock bara Little.
Första dagen lastade vi ”mums” på trailers och bilar, dessa är då blommor, som skulle till en skola. Jag satte klistermärken på dem, en ganska bra start… Det var då jag fick höra talas om alla vilda djur runt omkring. Prärievargar, vilka jag inte hört än, tvättbjörnar, skunkar, bältdjur, som jag enbart sett överkörda, sköldpaddor, alla möjliga skalbaggar och syrsor, ”fireants” alltså eldmyror som sticks, och inte så mycket mer vad jag kan komma på nu. Jag och Jerrell åkte på en tur runt farmen första dagen, det var då vi fick stanna för en sköldpadda som gick förbi i ån vi körde igenom, den hade svans och var tydligen inte rolig att möta ensam… Jag fick världens största spindel i knäet (jag överlevde), jag fick dock veta att den är giftig, bara det att den har för små tänder för att bita en människa. En gigantisk skalbagge satte sig på min axel och de mest underliga larver kröp omkring, också de bitandes… Gården kan i vilket fall erbjuda det mesta, jordnötter, fikon, jalapeños, paprika, cayennepeppar, alla möjliga pumpor och squash, blåbär, tomater, lök, okra (det är det engelska ordet för det), jordgubbar, majs, kål, sallad, solrosor m.m…
Igår var jag, Lindsey och Janet i Huntsville, ungefär en timme från Albertville, på en marknad. Vi sålde diverse ätliga grejor, och det var kul. Regnet vräkte ner, så vi gick omkring i en sjö, men vi hade tak över oss och mycket trevligt. Jag sålde en del, folk trodde att jag var brittisk, men det förklarade jag snabbt att jag inte var.
Jag och Sam spelade biljard häromkvällen och diskuterade svensk/amerikansk politik. Det var ju lite intressant…
Idag ska vi till kyrkan, det är ju söndag, och vi har sovmorgon, det är därför jag kan sitta här och skriva nu. Jag funderar dock på att gå och klä på mig lite och se vart kläderna ifrån gårdagens tvätt tagit vägen. Sen skulle det behövas lite dammsugning här… Möjligtvis att jag ska försöka ta mig ut och ta lite kort, om inte diverse insekter käkar upp mig först. Man går inte ut ensam i mörkret här, det är liksom regeln.
För övrigt, en sista grej. Alla kör pickup, bilar som troligtvis sett sina bättre dagar för tio, eller fler, år sen. Det är precis som jag tänkt mig, den grova dialekten, värmen, och pickuperna…
In Alabama!
Jaha ja, nu var jag framme! Det har redan gått två dagar och jag har gjort så mycket och lärt mig så otroligt mycket nytt!
Min dator dör vilken sekund som helst så jag får helt enkelt ta att skriva mer en annan dag, har precis fått in de första bilderna på datorn också, dessa kommer senare de med. Det är inte många meeeeen men...
Var på marknad och sålde allt möjligt i Huntsville idag. Det regnade halva dagen så vi gick omkring i en sjö. Det var ju mysigt....
Mycket ska man vara med om!
Okej, see you later... :P
Ready, set, go!
Här och nu, vid mitt köksbord som vanligt, börjar min resa!
Jag är precis på väg att packa ner datorn i min tio kilo tunga ryggsäck och sen är jag praktiskt taget färdig att lämna landet!
Jag ser fram emot det med en skräckblandad förtjusning, ena sekunden kan jag inte vänta tills jag får träffa dem, och andra så bävar jag lite inför hur allt ska klaffa.
Men som vanligt, allt löser sig! För det gör ju verkligen det!
Ja i alla fall, innan landet lämnas blir det en dag i Stockholm, det blir ju lite trevligt det med. Saknar Stockholm faktiskt, jag tycker om staden även om den är lite skitig här och där! Ska träffa Rebecka också, få lämna tillbaka lite glömda attiraljer!
Nej, nu måste jag gå! Men jag måste ju passa på att hälsa nya läsare välkomna, haha...
Hahahah! Välkomna...
I morgon...
I morgon är det onsdag! Då åker jag, mor och far mot Stockholm. För på torsdag lyfter mitt plan klockan 7.45, vilket innebär att jag måste vara på flygplatsen klockan 5.45...
Jag har packat idag, funderat. Det jag är mest nervös för eller så är nog engelskan. Jag vet att jag kan prata engelska, men jag skulle verkligen behöva öva glosor. Det känns, när jag går här och pratar engelska för mig själv, som om jag har tappat enormt mycket ord. Som att jag kommer stå där och gapa som en fisk på land för att jag inte kommer på rätt ord!
Men det märker jag väl, i övermorgon...
Mycket kommer att bli nytt igen, som det blev med Kiruna, och det var inte roligt. I alla fall inte de tre första veckorna, det var tufft. Men jag lärde mig ju enormt mycket av det, jag lärde mig att man kan vänja sig vid det mesta, alltså borde det här vara en barnlek!
Jag tror inte att jag behöver vara så nervös egentligen, det mesta löser sig nog. Men alltid ska man oroa sig över något!
Så länge vi kommer överens så löser sig allt. Det är väl egentligen det jag borde oroa mig över, att vi inte ska fungera ihop som människor.
Det som trots allt kanske oroar mig mest, är att jag inte är särskilt orolig...
Men jag ser fram emot kvällen i alla fall! Först kommer de underbar girlsen =) Då är det kaffe som gäller! Oj vad roligt det var igår, jag åkte ut till Slutarp för att fika en sista gång såhär nu innan jag åker. Det hela slutade med ett oändligt skrattande och en ny fikatid, idag. Underbart! Kommer att sakna er, och jag tycker det är enormt tråkigt att vi endast börjat umgås nu!!! Meeeeeeeen, jag är ju släkt (eller släktisläkten) med hälften så det är ju lugnt! Haha!
Senare kommer i alla fall moster och morbror, detta visste jag inte, men det bestämdes tydligen under fisket. Det ska också bli väldigt trevligt!
Och under den tiden ska Mia titta förbi och kramas lite, mysigt värre!
Det är konstigt att så många uppmärksammat denna resa jag skall göra, jag kommer ju hem till jul! Det är inte särskilt länge, men när jag skulle åka till Kiruna i tre år, då var det inte alls samma sak. Inte för att jag klagar eller så! Bara undrar med ett finurligt leende sådär...
Vackra kort.... :P
It's time...
Okej, om en och en halv timme kommer FT hit, Falköpings tidning alltså... Jag har dammsugit, duschat, städat och plockat fram allt till maten. Jag tror inte att jag har glömt något! Jaja, Det är en kvinna vid namn Eva Wårenius som kommer hit, jag har träffat henne förut, och det går nog bra det här... Är fortfarande förkyld, men då kanske de går fortare! Haha, akta er, svininfluensan är här!!!! Moahahha!
Okej, okej, skärp mig nu...
Igår var jag och girlsen i Ullared, haha... Caroline, Frida och Zarah med andra ord. Det var mycket skoj, och med skoj menar jag verkligen skrattretande roligt! Ojojoj, kvart i sju kom Zarah och hämtade mig hemifrån... Inte undra på att man blev lite konstig... Alla friska idag? Eller ja, inte dödssjuka?
Ikväll blir det avskedsparty! Eller ja, jag firar nog att FT har åkt hem... Men familjen Andersson med tillbehör kommer i alla fall, och Jessica + Ricky. Vi får väl se om det kommer någon mer.
Det är mindre än en vecka kvar tills jag är USA... Det är helt sjukt, och jag har inte ens en resväska än! Men det är väl inget ovanligt när jag ska någon stans. Jag tycker mycket bättre om att vara ute på tid, inte i god tid och inte i sista minuten... I sista minuten blir man bara superstressad och irriterad över varför man inte packade i tid. Är man ute i god tid hinner man bli färdig så himla tidigt och sen blir man stressad över det, fick jag med allt, behöver jag något annat, vill de att jag har med något annat osv. osv. osv...
Nej, man ska vara ute på tid, alltså packa innan man åker så att allt flyter på, man packar färdigt och sen åker man. Utan stress, utan irritation, och utan att behöva fundera för mycket på vad man har glömt och allt det där.
Jag funderar på vart vi ska sitta och äta, i köket eller i matsalen... I matsalen va? Då känns det inte som att jag kör ut dem!
Äh, jag tror det blir bra, reportrar är ju bra på att prata. Det löser sig!
Nu får jag väl gå och göra något annat. Så typiskt, nu är jag ute i så där äckligt god tid och jag vet inte vad jag ska göra! Bara går här och vankar fram och tillbaka...
Förkyyyyyld!
Jaha, nu var det alltså dags. Förkylningen slog mig med häpnad och kraft vid en sådär 22.15 igår kväll, och nu sitter jag här i soffan och ser på tv...
Det kommer dock en positiv grej ur det hela! Jag slipper tidningen idag, men tack ändå Carro! :P
Jag lär ju behöva göra det på fredag i vilket fall, men men...
Jag har tänkt på saken och insett att jag kan sjukförklara mig idag och i morgon, men sen... Då är det stålEmma som gäller.... Eller Stig Heil?
Nej nej, jag ska ju vinna 40.000 kronor på onsdag, så då vill det ju till att vara frisk! :D
Ojojoj, jag är så trött, inte sovit mycket inatt inte, men då är det ju smidigt att vara ledig. Bara att sova på!
Jappjapp...
Nattinatti
Blod, svett och tårar
Ja ojojoj, vilken kväll det var igår! Dagen började med frukost vid nio, denna tillbringades med moster, sen gick det ett antal timmar och jag letade efter utbildningar på internet... Helt plötsligt var det lunch och jag åkte tillsammans med moster till Kinnarps för att äta lunch hos kusin som fyllde 23. För övrigt åkte vi i en grön skeva från -57, om någon bryr sig liksom.
Efter lunch inhandlades presenter till ovannämnda kusin, det blev en spargris med texter på om resor, drömmar, och semester. Hon skulle behöva följa med mig till Alabama ett tag, och det är det som planeras! Efter detta lyckade köp satte vi oss i den gamla bilen igen och påbörjade den påfrestande resan hem. Jag ska förklara varför...
Den går ej i mer än ca 70-80 kilometer i timmen, detta är dock inte helt säkert med tanke på att hastighetsmätaren inte fungerar, inte finns det heller några bälten men jättehärliga soffor till att sitta på som jämnar upp det hela. Den är inte heller direkt ljudisolerad och när man kliver ur känns det som att kliva ut i vakuum, inget ljud alls... Man går även lite skakigt i ca en kvart då man är omtumlad efter skaket. Men det var en väldigt trevlig resa ändock...
Happ, när vi kom hem åkte jag och handlade ingredienser till tacopaj ganska omgående, medan moster tvättade bilen. Sen kom mamma hem från jobbet och det var helt plötsligt dags att börja göra sig i ordning för kvällen. Kvällen var mycket trevlig! Mina kusiner alltså, de gör ju det mesta av dessa tillställningar! Kusin såg ut som en smiley vilket måste betyda: lyckat!
Kvällen blev dock lång och extremt händelserik... Jag kom hem vid 4 ungefär och somnade ganska gott då...
Jag känner mig dock rastlös och lite olustig idag, vet inte vad det är... Behöver träffa lite människor som kan få mig på bättre tankar.
Nej, nu blev det här jättelångt, men det känns väldigt bra att bara sitta och skriva på ibland. Det spelar egentligen ingen roll vad man skriver om, bara fingrarna får springa lite över tangentbordet!
Den tappre människa som lyckats läsa ända hit förtjänar ett pris av något slag...
Kom hit så får ni en kram... Kärlek åt folket, typ...
Jösses vad jag svamlar, någon som har något förslag till en film? Mamma bör komma hem snart, jag har ju äntligen gjort den där tacopajen så en film skulle ge mig något att fokusera på!
Nattinatti
Två veckor & Två dagar
Sen åker jag...
Om två veckor och två dagar sitter jag på New Yorks flygplats och är på väg till nästa flyg. Helt ofattbart...
Jag har börjat sova dåligt, förstår inte varför. Drömmer helskumma grejor om USA och vaknar för ingenting.
Men det löser sig liksom! Det gör alltid det, och tänk vilket enormt äventyr, vad mycket människor jag kommer att möta. Jag ser verkligen fram emot det!
För tillfället sitter jag hemma i soffan och väntar på att min hjärna ska komma på något jag kan göra...
Jag börjar bli lite hungrig, kanske skulle fixa lunch. Eller så skulle jag ta mig ner till den lilla staden Falköping och se om det finns någon adapter åt mig där. Eller så skulle jag kunna höra av mig till någon som fortfarande är i närheten och fråga om vi ska ta en promenad eller något åt det hållet. Nej jag vet, jag ska skicka ett sms till Angelica...
Vi var på spinning/core häromdagen, jag måste ju höra hur farlig hennes träningsvärk är! Min är faktiskt inte så farlig, har inte känt mycket alls vilket förvånar mig, för det var jobbigt! Mycket jobbigare än body balancen som gav en grym träningsvärk. Åh, jag vill dit! Varför ska det vara så dyrt?!?!?!
Tänk om man vore rik! Tänk om man inte hade haft pengar som den avgörande faktorn i allting man gör. Jag undrar vad det skulle vara som då avgjorde saker.
Jag blir så frustrerad över pengar, varför ska något som pengar, som inte har en hjärna, få bestämma vad jag kan och inte kan göra?
Usch!
Jag känner för att lägga upp lite bilder, men jag vet inte på vad?! Idé någon?
Rastlös...
Jag blir snart knäpp, bara snart... Jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Jag vill sitta hos någon, småprata, vad som helst. Men alla jobbar eller åker ifrån mig...
Trots att jag gjort av med all energi på atlantica (vilket inte kommer ge mig en nådig träningsvärk i morgon), så är det något som fattas. Jag vet inte vad!?
Jag går bara runt här hemma och vankar fram och tillbaka.
Har varit hos Zarah också och hämtat paraplyet som blev kvarglömt där sist, det var trevligt.
Men jag är så nere! Vad ska jag göra?!
Ja ja, allt har väl en logisk förklaring och jag har en ganska stark aning om varför jag inte kan få ro...
Nej, det här vart ju inget glatt, det går ju inte!
Det har varit fint väder idag, det är jättepositivt. Jag har tränat, extremt positivt! Jag har varit hos Zarah, mycket positivt. Jag har hunnit skicka mail lite hit och dit, positivt.
Så ja, nu känns det bättre! =)
Nattinatti
Regnar, regnade, regnat...
Det bara regnar och regnar... Idag är det inte lika mysigt som häromdagen, idag ville jag ju till berget. Men hur kul är det när det ösregnar?!
Jaja, ursäkter hit och dit, det är väl egentligen som man brukar säga. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag är lite lätt rastlös, vet inte vad jag ska hitta på nå mer. Jag borde i och för sig införskaffa mig en väska till USA, men jag har ingen bil, så det är lite svårt. Jag måste åka till Skövde...
Ikväll blir det Zarah, med Carro och Frida. Mysigt värre! Jag ser verkligen fram emot detta, synd bara att klockan enbart är tjugo i ett...
Vad ska jag göra resten av dagen?! Någon idé?
Allt som jag borde göra och kan göra är gjort ju...
Jaja, här går ju inte sitta!
Regn = höst?
Nu sitter jag här igen, vid köksbordet, och regnet öser ner utanför fönstret. Det känns höstlikt, som om hösten bara väntar på att få göra intrång i svenskarnas hopp och drömmar om evig sommar.
Poetiskt va?
Ja, det blir ju så när det är höst ute, när regnet vräker ner så man inte ser en meter, när Gavin DeGraw sjunger för fullt, fina texter, i mina öron.
Jag kan inte hjälpa det helt enkelt! I vanliga fall är jag i Kiruna nu, kanske har det till och med redan snöat, skolan kommer igång med berg av läxor, och vi gör inget annat än klagar över våra sena dagar och uppsatser på sju a4, även om vi älskar det. Älskar Kiruna, älskar att träffa alla i skolan varje dag. Gå genom korridoren och undra när det ska börja droppa genom taket denna gången...
Det är 22 dagar tills jag åker, men jag har inte ens börjat oroa mig över det än. Det kommer väl antar jag, på flygplanet till New York. Nej, det känns bara onödigt att gå och vara nervös över det, det händer ju i vilket fall!
Det finns så mycket annat att vara nervös över, varför ödsla nervositet på USA då?
23 dagar kvar...
Jag åker om snart tre veckor....
Så har jag inte sett på det förut, wow, det är ju snart! Men jag ser fram emot det, allt löser sig, det gör det jämt. Om inte på det sätt man trodde först, så på ett annat helt enkelt!
Jag sitter nu här igen, vid mitt köksbord, mamma och pappa har åkt och jobbat.
Jag funderar dock på att ta mig ner till stan, behöver skor, och sen skulle jag ju kunna passa på att gå till atlantica, de har en sån där prova-på-vecka... Det skulle kännas bra, men jag är ju lite feg när jag går ensam.
Jag läste i tidningen idag, det gör jag visserligen nästan varje dag. Men idag läste jag mitt horoskop, inte för att jag egentligen tror på det särskilt mycket, men det är ju lite roligt. Just idag önskar jag att jag trodde stenhårt på sånt!
Vattumannen: "Det är mycket som bidrar till att ditt självförtroende förbättras nu. Se framtiden an med tillförsikt."
Det låter ju inte het fel....
För tillfället lyssnas det på miss li och jag är glad! Jag är på jättebra humör! Fika på fredag, Carro, Frida och Zarah??