Emma

Idag har varit en bra dag, började i tid med frukost. Sen tog kemin över, pluggade järnet en stund och sen fick excel nog och gjorde precis som jag ville! Då blev jag glad! Efter ett långt sms-samtal med Marie, den ängeln, hon hjälpte mig när min hjärna gick i strejk... <3

Sen åkte jag och mamma och hämtade ut mitt körkort (!) och ett paket till pappa. För min del var det sen i stort sett att vända i dörren, jag skulle träffa Emil.
  Vi körde runt i Falköping och runt om, pratade om allt och inget. Det hela var mycket, annorlunda. Han är en bra vän, perfekt liksom...
  Vi var och fikade och efter ett tag hade det gått fyra timmar och jag behövde verkligen komma hem och plugga lite. Meeeen, väl hemma somnade jag som en stock i soffan och sov gott ett tag. 
 
Efter min lill powernap gick jag och mamma ut på en promenad, vi handlade mat på vägen hem och tillagade den när vi väl var hemma. Självplockad pastasallad blev det, alltså att man får ta det man vill och göra sin egen sallad!
 
Till maten drack vi rödvin och tittade på så ska det låta, väldigt bra program måste jag säga. Settman är ju pricken över i:et, och idag hade de väldigt bra artister. Fajten mellan Brolle och Markolio var ju helt klart bäst, vem är "the king of rock". Haha, mycket underhållande! Ett musikprogram med bra musik, tävling, och kändisar. Kan knappt bli bättre!

Jag pratade med Ida och bestämde att vi måste ses, det samma med kusin Caroline, känns även det väldigt bra! Det är min dag helt enkelt!
 
Och nu sitter jag här, efter en talkshow med Mads Mikkelsen, Stellan Skarsgård och diverse andra och lyssnar på Robert Pattinson...

Jag har även fått ett livstecken från Beckasin, och nu är helt enkelt min dag gjord!
Idag har jag haft lov, jag har verkligen tagit ut mitt lov idag, använt varje skrymsle av det och vridit ur så mycket som bara har gått.

Hoppas även ni har haft en bra dag!
~Natti

Jag hatar kemi!

Jag hatar distansuppgifter!

Jag hatar hårda  stolar!

Jag hatar excel!

Det här är ungefär det humör jag är på just nu, och ja jag vet att hata är ett starkt ord, men jag KÄNNER STARKT JUST NU!!!!!!

Inget går som jag vill, excel förstör mina diagram och gör inte som jag säger att det ska göras....
Elektroniken har jag inte börjat på, undra varför?!!?!?!?! Han har ju gett oss uppgifter för en 50-årig forskare som inte har gjort annat i hela sitt liv ska lösa!!!
Och sen DAN! Har gett oss fysiken och astronomin i samma, så är man värdelös på fysik (som vissa andra) så åker ju astronomin ockåså! Som man faktiskt kanske skulle kunna lyckas med! NEJNEJNEJNEJ!!!!

BAJSARNE...............................................................................................................

Dagen har kännts lite överflödig, har inte gjort särskilt mycket, men ändå en hel del.
Kört en massa bil!
Skruvat ihop en soffa...
Försökt få ett gäng totalt ointresserade nior till att börja på rymdgymasiet!
Dammsugit...
Lagat mat.

Ja, lite allmäna grejor så där. Men helt plötsligt för en liten stund sen fick min dag en mening. Och det kändes rätt, det borde inte blivit på något annat sätt, det kunde inte blivit på något annat sätt...

Jag har blivit bjuden på bal!

Förstår det knappt själv, för det är inte själva grejen med bal, utan vem som bjudit mig som gör mig så... så.... lugn tror jag är rätt ord. Det har fallit på plats nu!

Det här kommer att bli bra...
Någonstans har jag känt det på mig, men inte vågat hoppats. Det har varit för bra för att jag ens ska ha en chans, men nu...
Det var inte jag som frågade, det var inte jag som tog upp det. Men det var jag som blev tillfrågad, av helt rätt person.

Lycka <3

Idag är det onsdag, i morgon är det torsdag, i övermorgon är det fredag, dagen efter det är det lördag. Så fortsätter det, i all oändlighet, är det vad vi vill?
Att det ska fortsätta för evigt, eller vill vi att det någon gång ska ta slut?
I så fall vill vi ju dö, kanske inte än, men någon gång.

Jag avskyr distansuppgifter. Eller nej, nu ljuger jag. Jag avskyr fysik/astronomi/elektronik-distansuppgifter...
  Hur kan lärarna ge oss uppgifter vi inte kan lösa? Jag ska prata för mig själb förresten, hur kan lärarna ge mig uppgifter som jag inte kan lösa?

Jaja, någon gång blir det väl bra!

Har varit och pratat på Centralskolan nu, fyra gånger totalt. Två av klasserna var jätteintresserade och ställde mycket frågor, det var kul. Resterande klasser tyckte nog mest det var skönt att slippa jobba och lyssnade inte för fem öre. Men jag tycker ju om att prata så jag stod där och malde på! hehe... Stackars dem.
   Det var sista gången jag gick in på Centralskolan, det kändes så, och det kändes mycket bra! Nu räcker det liksom...

Jag borde gå och börja laga mat åt min mamma, hon kommer hem på lunch om en halvtimma.
För övrigt har jag dammsugit hela lägenheten, det kändes bra. Lugnande på något sätt...
  I eftermiddag får jag ha bilen, ska nog åka någonstans då! Det är så härligt, första kvällen med bil körde jag runt i stort sett hela natten. Jag var så lycklig, så fri! Men samtidigt nervös, tänk om det händer något som jag inte kan lösa, vad gör jag då? Tänker är kanske en bra början...

Nej, mat var det...

Idag ska vi åka hem. Hem ifrån min faster i Täby. Igår var jag på utvärdering för upptäckarkursen jag och Rebecka höll i Kiruna. Det var trevligt, kul att träffa allt folk igen, det var ett tag sen nu!
   Men det kändes sorgligt också, att jag nu är färdig med FUF liksom, jag vill inte sluta med det, folket är så underbart! Jag har träffat många nya vänner och kommer säkerligen träffa fler om jag håller mig kvar. Inofficiellt kan jag säga att jag nog håller mig kvar, det fixas och trixas lite just nu och förhoppningsvis kommer jag ha ett stående jobb hos FUF inom några månader. Spännande!!!

Efter en kort men härlig visit på kansliet vi universitetet for jag med tunnelbana till tekniska högskolan där jag mötte upp mamma, pappa och Gunilla. Efter det fortsatte vi mot T-centralen där vi gick av och kände oss som turister. Alltså, strosade drottninggatan upp i vimmlet av folk, i kylan av vårvintern, i Stockholmspulsen.
  Det var jättemysigt. Att bara gå omkring, ta en sväng till söder, gå in på ett fik. Vandra vidare mot gamla stan, inte ha ett mål.

Jag skulle verkligen vilja bo i Stockholm en period. Inte för evigt men ett år eller så

Idag sitter jag här, i morgon sitter jag i stockholm, om några dagar sitter jag i falköping, vart är jag om ännu fler dagar?
Among the fields of barley?
Troligtvis inte...

Kommer det att finnas ett vi?

Alla möjligheter fanns idag, jag tog inte chansen.
Det var ett val.

Vi har alltid val, allt vi gör har vi själva valt. Allt vi inte gör har vi även det valt att inte göra.

Om fyra månader då hamnar jag vid en vägkorsning. Vad som händer sen vet jag inte, vilka människors öden som korsar mitt, åt vilket håll jag styr mina steg.

Just precis nu vill jag sitta i Spanien, på "vår" restaurang, med flamencodansarna, havsbruset i bakgrunden, värmen, ljudet av cikador, den halvbrända ryggen, den underbara maten och inte ett bekymmer i världen mer än den jobbiga backen hem. Hem till ett otroligt vitt stenhus i Santo Tomas, med kakelgolv och den mest underbara lukten av Spanien, av utomlands, av bekymmerslöshet. Minnen av dagar med sol och bad på playa del sol, minnen av att strosa runt på balcón de europe och titta på alla konstnärer, lyssna på alla musiker, glassen.

I morgon åker jag hem!
Eller, jag åker till stockholm rättare sagt. Ska på utvärdering för den misslyckade UK:n jag och Becka höll. Det ska bli lite trevligt att träffa allt folk, men jag är lite nervös också.
 Efter det ska jag, tillsammans med mamma och pappa, bo hos min faster och vi ska mest ha det trevligt.

Sen efter helgen blir det till att åka hem till lilla Falköping och arbeta med sååå mycket skoljobb så det är inte sant!
Okej, distansuppgifterna har definitivt varit mycket värre, men jag har en hel del att ta igen också, därför lär mitt lov bli ganska lovfritt....

Har hittat jättemycket nya noter att spela, det var längesen jag kände att jag verkligen behärskade musiken, men nu!!! Nu har det kommit tillbaka till mig! Just nu håller jag på med River flows in you med Yiruma. Mycket vacker pianolåt, lite småromantisk sådär.

Usch vilket värdelöst inlägg.
X, som jag numer kallar människan pratade nyss med mig. Varför? Varför måste jag låtsas? Varför ska jag vara den tröstande? Borde det inte vara tvärtom?

Alla dessa frågor, jag känner mig som en treåring. Tänk vad skönt när man var så liten. Hela världen var ens lekplats och man behövde inte oroa sig för något. Det fanns alltid en mamma eller en pappa som rättade ens fel, som hjälpte en med vad som behövdes, som skötte om en.
Men samtidigt är det skönt att ha ett eget liv, att kunna gömma de fel och brister man inte vill att någon ska se. Att man måste ta ansvar för sina fel och att man bara kan skylla på sig själv om något går fel. Det är ganska skönt ändå.
Jag kan avgöra precis hur jag vill att mitt liv ska utvecklas, jag bestämmer. Jag är mitt livs härskare.

Jag just nu = ?
Är sååå förvirrad! Har dessutom ingen motivation till att gå till skolan. Vad ska jag göra där?
  På ett sätt tycker jag om en sån här text, där man inte har en aning om vad det kommer att stå när man är färdig. Det är spännande att se resultatet av ingenting.

Idag har jag verkligen inte gjort mycket. Jag har varit i skolan...
Där blev jag så fruktansvärt frustrerad på en viss betongvessla, jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Det hela slutar väl att mina betyg försvinner ner i underjorden vad gäller matte E. Men som jag sa till Odd, om du gör så, så måste jag ju helt enkelt prioritera och det kommer inte bli matte E. Det är väl så det är antar jag... Jag har inte så mycket att säga till om vad gäller det där.
    Sen har jag pratat med FUF-kansliet om vår årsrapportering och förhoppningsvis löst problemet, det var det astrobiologin gick åt idag. Men jag tror att vi pratade om provet...
Förhoppningsvis har jag lyckats få Lukas på kroken att följa med på riksstämman. Tror att han skulle passa bra där... Bli lite engagerad, haha...
   Och sist men inte minst har jag varit på första mötet med balkommittén, känns lite halvbra. Vi är två, de är typ femton... Men min pondus får väl helt enkelt väga upp för alltihop, hehe... (Stående skämt)

Jag är på konstigt musikhumör. Vad ska jag göra med mitt liv?! Om jag ska jobba med det jag tycker är kul, så skulle det vara att leda inom musik. Körsång, instrument, allt! Okej, inte alla instrument, men exempelvis fiol, piano, och några fler som jag kanske får öva lite till på.
  Men man gör inte sånt, inte efter att ha gått på rymdgymnasiet. Då ska man göra något smart, som att plugga vidare någon svår teknisk linje på högskolan i ytterligare tio år. Innan man blir något där man visserligen har grymt bra betalt.
    Jag vet inte vad jag vill! Jag vågar inte satsa på musiken, jag är inte tillräckligt bra, jag skulle inte kunna stå inför min familj och säga att jag ska jobba med musiken.
   Jag vill rymma, rymma till en plats som är min egen, en plats där ingen kan komma och störa eller säga att jag har gjort fel på något sätt. En plats där jag inte behöver bry mig om vad andra tycker, för att det bara finns jag där.

De här timmarna är på något sätt både de värsta och de bästa.
Man kan se det som att man får vara uppe länge, man hinner med mer, och är mer fri på något sätt... I alla fall jag får känslan av att kunna styra mitt liv på något vänster om jag är uppe sent...

Å andra sidan kan man se det som att man missar morgondagen då man kommer sova bort halva dagen eller vara sjukt trött...

Har varit på bio nu, Bröderna Bloom var jättehärlig! Fast jag förstår inte riktigt varför den heter bröderna bloom, för den ena broderna hette Bloom, och den andre Steven... Men den var jättehärlig i vilket fall, tyckte mycket om den. Jag skrattade.

Den andra filmen var Lordis skräckfilm, dark floors. Ganska hyfsad skräckfilm ändå. Förstod inte riktigt poängen, men gillade tanken på parallella universum. Helt okej genomtänkt också, filmen är helt klart på plussidan vad gäller skräckfilmer.

Nej, nu ska jag sova. Så kanske jag kan hitta något mellanting av det bra och det dåliga med att vara uppe sent. Ska plugga matte i morn också, kommer behöva lite hjärnkapacitet...

Natti

Idag är alltså alla hjärtans dag. Tänk om man inte har något hjärta då?

Nej, jag vet inte om jag anser denna dag vara så extraordinär, i alla fall inte än, när jag inte har någon att dela den med. Någon av det andra könet då, någon som är min.
  Däremot har jag ju faktiskt påpekat sagen för mina nära och kära och förklarat för dem, på mitt sätt, att jag älskar dem jättemycket. Men jag tycker inte att det behöver finnas en speciell dag till det, det ska man väl alltid visa att man gör. Inte alltid säga, men alltid visa...

Jag har gjort ett bildspel med 96 bilder till UUF i Luleå om lite mer än en och en halv vecka. Jag ska inte med, men det är lika mycket mitt projektarbete, och jag vill så klart hjälpa till så mycket jag kan. Det ska inte vara orättvist. Om det går...
   Det var ganska roligt, men otroligt tidskrävande, tog hela dagen.

Har visserligen varit på Sibylla med Rebecka och ätit, hon jobbar idag och hann inte hem, så då gick jag till henne i stället <3

Ska alldeles strax ner i källaren och stryka, djup suck.. Det är bland det tråkigaste jag vet, men det är sååå tråkigt att gå i skrynkliga kläder. Sen borde jag kanske plugga matte också, men det har jag ej gjort, blir väl i morgon då kanske. Om jag har tur.
  För ikväll ska jag på bio! Med Moa!
Två stycken närmare bestämt, det är ju filmfestival här i Kiruna nu...

Nej, tvätten kallar....

Idag hörde jag något. Något som inte var ämnat för mig att höra, men som gjorde mig så otroligt glad. Eller glad kanske är fel ord, men jag blev lättad kanske. Ja, en stor tyngd lyftes från mig, trots att det inte handlade om mig egentligen. Det hela skedde under en vild diskussion i väntan på bussen ifrån IRF...
   Det kanske mer är personen som sa det som gjorde att det betydde så mycket. I alla fall så känns allt sååå mycket bättre nu! Shoppa någon?

Nu har jag fixat med en massa grejer inför morgondagen, det känns bra. Ska bli skönt att bara ha en lektion... Ska söka jobb i morgon också, ojoj. I Lidköping, vilket är lite jobbigt, för hur nära det än är så måste jag ha bil för att ta mig dit. Bussar går väl visserligen, men kanske inte när jag vill... Men om jag får jobb då mamma eller pappa har semester så funkar det ju. Kör på det! För ett av de jobben jag ska söka vill jag verkligen ha! Receptionist... Jag förstår inte riktigt, men jag älskar sånt arbete!
  Det är väl tur att det finns någon som gör det!

Det är marknad i morgon också, men jag funderar på att anmäla mig till högskoleprovet och inte gå på marknaden... I stället liksom. Jaja, en senare fråga!

Nej, nu är jag sååå trött! Somnade dock inte på den sista föreläsningen idag, det trodde jag nästan. Men jag (steelwoman) made it!

Nattinatti...

Eller vågen på svenska...

En film jag varit och sett på nu tillsammans med Rebecka, bland andra... Jag nämner just Rebecka för att hon idag blir lika gammal som jag! 19 hela år!!! Wow.... GRATTIS, du vet vad jag vill fortsätta med... Meeeen det är ju jag, så det gör jag inte!

Die Welle, en helt otroligt bra och fascinerande film. En lärare har en klass en hel vecka och gör dem till en diktatur. Han försöker bevisa att det inte är så svårt att skapa en diktatur idag, att det faktiskt kan bli Hitler-varning igen. Men han fastnar själv i sin egen lek och vet inte när det är dags att avbryta. När eleverna fryser ut andra, när eleverna klottrar loggor över hela staden och bara klär sig i "deras" kläder. När eleverna hamnar i bråk med andra ungdomar. Nej, det slutar med att han bryter ner dem så totalt, hjärntvättar dem. Ytterst få, närmare bestämt två stycken inser vad som håller på att hända, men inget de säger kan få de andra att inse, de är så uppslukade av sin "våg". Det hela slutar med mord, en elev kan inte se vad som håller på att hända, han yrkar på att allt är bra att det är mycket bättre till och med, det de skapat. Att de kan ta över tyskland och sen hela världen. Men han tar livet av sig, inför alla andra. Läraren åker i fängelse och filmen är slut.
  Det som är läskigt, det enda som är läskigt, är att filmen är baserad på en verklig händelse. Det har hänt att människor låtit sig manipuleras till att efterskapa hitlers diktatur.

Jag anser att vi är djur, vilket vi är, men att vi på så sätt har instinkter. Vi är flockdjur, vi följer den som leder oss. Jag tror att det är så otroligt mycket lättare att skapa en sådan här diktatur än vad man tror. Allt som behövs är en grupp med människor och en person. En person som vet hur man pratar, en person som leder folket. Skrämmande är vad det är...
Men samtidigt så otroligt fascinerande. Att man kan bli så blind!

Nej, nu ska jag förundras över denna film och sova, IRF kallar tidigt i morgon bitti...

GRATTIS igen på du vet vem.

Jag är sur....

Sådär riktigt tjurig som jag kan bli!
 Jag önskar att någon hade gjort nått dumt så jag fick gapa och skrika lite... Men det skulle väl bara drabba mig själv. Djup suck...

Så i stället sitter jag här, lyssnar på han den där och äter choklad, i mängder...
Jag borde plugga fysik, verkligen borde! Jag har inte börjat jobba på kapitel sex och det har vi prov på i morgon. Bajsarne...
(Förlåt alla arnar, jag menar inte er...)

Har inte känt så här på väldig, väldigt länge... Det måste ändå betyda att jag har det bästa, men nu är det katastrof! Jag skyller på chokladen.. Den ger mig humörsvängningar... Eller nått.

BAJSARNE!!!

Vilket frutkansvärt fult ord... Är det ett ord?

Jag vill åka hem... Nu...
Jag är avundsjuk på er där hemma, saknar er så mycket! Jag vill också vara med och leka...
Nej, nu ska jag nog böla en skvätt så kanske det känns bättre sen.... (Bara skämta...)

bajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarnebajsarne...

Hur hände det här?!

Förra veckan hade folket kemiprov, och inte jag...
Jag satt här hemma i soffan och tänkte på hur jag skulle ta igen det mot slutet av terminen, med tanke på vår nya provpolicy. Men nähä!!!!

Fick ett mejl idag av Odd (lärare) att jag ska ha provet i morgon klockan 8.00, när jag egentligen börjar 10.20...
Lyckat eller vad?!  Alla (utom en) sa att provet var såååååå svårt! Hur ska jag lära mig allt tills i morgon om jag får fråga?!
   Helt plötsligt är det mycket frestande att vara sjuk igen, fast näe... Jag har fått nog av det.

Meeeeeen!

Jag vill inte ha prov i morgon, jag har inte planerat att sitta och plugga hela dagen! Och hur kan han komma på en söndag, dagen innan och säga att jag ska ha provet i morgon!!!
 
Samtidigit måste jag ju ta det i morgon, annars tror han ju att jag inte har pluggat... Vilket jag i och för sig inte har med tanke på att jag varit SJUK!

Usch! Fy! Blä! Gaaah!

Vill inte... "Stamp", "Stamp", "Stamp"...................................................................

Får ni ibland den där känslan av att ni inte är hemma?
Okej, kanske dumt formulerat! Men jag kan förklara vad jag menar...
   Som nu, klockan är 21.57, jag sitter i min säng och har precis bytt lakan i den. Jag har även på mig en gammal, jättestor skjorta som jag planerar att sova i. Allt luktar främmande, sådär som det kan göra om man ska sova över hos någon och de plockar fram "gäst-sova-över-grejerna"...
  Om det är någon som fortfarande hänger med, luktar det i alla fall så nu. Det är en väldigt speciell lukt. Eller kanske det är lukten av örngott med mera som legat för länge ihopvikta i en garderob. Skulle kunna vara det sistnämnda, men det är ändå en skum känsla.
  Att byta till nya fräscha tyger och ändå få känslan av främmande saker. Fascinerande!

En sak till finner jag fascinerande just precis i detta ögonblick. Jag tänkte på det förut idag i alla fall och kom på det nu. Att jag någon gång, inte för sent, ska flytta till en längehet i en storstad!
  Vi tittade på "Amelie från Montmartre" tidigare idag, jag skäms lite.. Jag fick filmen i födelsedagspresent av Joachim, en helt underbar belg jag kände en kort period för några år sedan, och det är först idag jag sett filmen. En ganska speciell dag med andra ord. Nu håller jag på att spåra ur för jag kom att tänka på en annan sak... Men det här först!
  Känslan i alla fall av att ha något alldeles eget (så eget en hyreslägenhet kan bli) i en stor stad som New York, Stockholm, Paris eller London. Känslan av att vara anonym, att kunna ta en tunnelbana och bara åka. Att kunna städa och dona i sin egen lägenhet. En lägenhet som speglar bara en själv. Det är nog höjden av självständighet... Jag längtar på ett bisarrt sätt.
 
Det där sidospåret då! Jo jag nämnde ju att det här är en alldeles speciell dag, för att jag idag valde att se på filmen som jag fick för ett antal år sedan, okej, jag tror att det är fyra år sedan.
  Varför? Varför valde jag att se filmen just idag?
Tror ni på ödet? Jag vet inte vad jag tror på...  Men en sån här grej, hur kommer det sig att jag tittade på den idag, var den här dagen i mitt liv ämnad för att jag skulle se på "Amelie från Montmartre"? Vad är den här dagen ämnad till i andras liv? Jag blir hänförd av alla dessa tankar, det är så stort men ändå spännande, intressant. Även helt omöjligt att förstå, men jag antar att det är som det måste vara!

Nej nu ska jag sluta skriva, annars är risken att jag fortsätter och fortsätter och fortsätter lite till! Jag är på sånt humör ikväll, skrivhumör. Jag har så många tankar och så mycket jag vill göra!
Kanske kommer tiden till det, vi får väl se vad som är ämnat mina dagar på denna jord.

Någon som är på?!

Det är jag...
Jag mår mycket bättre idag, eller ja, jag har inte lika mycket feber!
   Nu längtar jag till Stockholm, dels för att det blir början på ett två veckors långt lov, dels för att jag får umgås med faster, mamma och pappa en hel helg i storstaden. Oj, oj, det är inte varje dag!

Sen längtar jag till sommarlovet, för då har vi tagit studenten?!?!!!! Wow... Sen ska man jobba, och man behöver aldrig mer sätta sig i en skolbänk! (Om man inte vill då)

Sen vill jag åka på en roadtrip, med mina roomies... Som början på något långt!
Början på ett liv med dem gående bredvid. Plus att jag vill köra bil då såklart, hehe...
    Drömde om det i natt faktiskt, vi hamnade i malmö som låg halvvägs upp i värmland. Vi bråkade om vilket godis vi skulle köpa med oss och diskuterade vilka vägar vi skulle åka så vi skulle slippa de tråkiga motorvägarna. Vi åkte i en röd bil, över en bro. Det är typ det jag kommer ihåg, jo och att vi hade bensin kvar för ca sex mil.

Nej, nu ska jag nog försöka äta något. Om jag orkar gå härifrån hehe...

Sjuk! Usch! Blä!

Fast för en gångs skull är jag sjuk som andra människor, med influensa... Eller vad det nu är...
Är inne på mitt tredje dygn med 39 graders feber, usch.... Mår ändå hyfsat just nu, är förmiddag, tagit en ibumetin och druckit lite vatten.

Bra med febern är att man inte tänker så mycket på allt man missar, det dåliga är att man missar så mycket...

Nu ska jag göra absolut ingenting