Dan efter dopparedan!
Idag är det juldagen...
Igår var det julafton...
Fick ni något trevligt?
Jag fick en fiol! 77år gammal, helt fantastisk, dock lite väl sliten stråke... Men jag har en extra. Längtar till att få komma upp till Kiruna och spela på den, med min musik. Om ni undrar så finns min musik däruppe...
Jag ska ta och vara lite ärlig tror jag. Det skulle kännas bra just nu.
Jag brukar sitta och läsa andras bloggar, man blir uppdaterad om vad som händer i någons liv. Men ofta, väldigt ofta, blir jag så grymt irriterad av att läsa andras bloggar...
Det är liksom ett liten gubbe av något elakt som vaknar inuti mig. Jag ser honom framför mig.
Varför är det då så? Jaaa, en väldigt bra fråga.
Men om jag blir så irriterad, ja rentav fientlig av att läsa andras bloggar, vad blir då inte människor då de läser min?
Det blev fel någonstans... Jag skapade denna bloggen utan att någon visste om den, sen en dag några veckor efter att den skapades råkade min allra käresta få se den, det gjorde ingenting! Det kändes väldigt bra ändå, att veta att någon läste vad jag skrivit. Någon till av mina käraste fick nys om den och jag blev om än mer glad! Men helt plötsligt, utan någons vetskap känns hela min värld exploaterad...
Det skulle vara min anledning att lägga ner denna blogg, men det känns ändå trevligt att få skriva i den ibland. Jag bryr mig inte om hur jag skriver, jag bryr mig inte om vad jag skriver, jag bryr mig inte om det är tråkigt att läsa vad jag skrivit. För det är för min egen skull jag skriver...
Med det vill jag bara hälsa alla mina käresta vänner, en god jul (som visserligen är förbi) och ett gott nytt år!
Snart hade jag planerat lite bilder, bilder ifrån min jul... Bilder för min egen skull, bilder som jag vill dela med mig av i djupaste välmening utan någon som irriterar sig på det jag skriver, utan någon som tycker sig skriva bättre än vad jag gör.
Varför?
Jag gör det här för min skull...
*Leende*
Igår var det julafton...
Fick ni något trevligt?
Jag fick en fiol! 77år gammal, helt fantastisk, dock lite väl sliten stråke... Men jag har en extra. Längtar till att få komma upp till Kiruna och spela på den, med min musik. Om ni undrar så finns min musik däruppe...
Jag ska ta och vara lite ärlig tror jag. Det skulle kännas bra just nu.
Jag brukar sitta och läsa andras bloggar, man blir uppdaterad om vad som händer i någons liv. Men ofta, väldigt ofta, blir jag så grymt irriterad av att läsa andras bloggar...
Det är liksom ett liten gubbe av något elakt som vaknar inuti mig. Jag ser honom framför mig.
Varför är det då så? Jaaa, en väldigt bra fråga.
Men om jag blir så irriterad, ja rentav fientlig av att läsa andras bloggar, vad blir då inte människor då de läser min?
Det blev fel någonstans... Jag skapade denna bloggen utan att någon visste om den, sen en dag några veckor efter att den skapades råkade min allra käresta få se den, det gjorde ingenting! Det kändes väldigt bra ändå, att veta att någon läste vad jag skrivit. Någon till av mina käraste fick nys om den och jag blev om än mer glad! Men helt plötsligt, utan någons vetskap känns hela min värld exploaterad...
Det skulle vara min anledning att lägga ner denna blogg, men det känns ändå trevligt att få skriva i den ibland. Jag bryr mig inte om hur jag skriver, jag bryr mig inte om vad jag skriver, jag bryr mig inte om det är tråkigt att läsa vad jag skrivit. För det är för min egen skull jag skriver...
Med det vill jag bara hälsa alla mina käresta vänner, en god jul (som visserligen är förbi) och ett gott nytt år!
Snart hade jag planerat lite bilder, bilder ifrån min jul... Bilder för min egen skull, bilder som jag vill dela med mig av i djupaste välmening utan någon som irriterar sig på det jag skriver, utan någon som tycker sig skriva bättre än vad jag gör.
Varför?
Jag gör det här för min skull...
*Leende*
Dan före dopparedan!
Snart är det julafton, om en sisådär timme...
Tänk vad fort det går, jag har redan haft lov i fem dagar, det är ju helt otroligt.
Men det har varit underbara fem dagar, jag har gjort mycket, och jag har bara gjort det jag har velat. Det har inte funnits någon stress utan bara svass...
Jaaa, det var rätt ord. Jag har bara svassat runt!
Visserligen har jag uträttat en del också, så ett bra svass liksom. Nyttigt!
Det kännslite vemodigt ändå, den där härliga julkänslan finns inte. Det känns som att den blir svagare och svagare för var jul som går. Jag vet inte riktigt vad man ska göra åt saken. Kanske är det bara att gilla läget och följa med, dra till sig den lilla julstämning som kanske går att leta fram någonstans.
När man var liten, då var det alltid en speciell känsla på julaftons morgon, en speciell lukt liksom.
Jag hoppas att granen luktar i morgon, jag hoppas på att få komma upp till en lite småkylig lägenhet, mötas av granens doft och varma sken innan jag beger mig till köket där mamma sitter och äter frukost till doften av hyacinten och tända ljus. Jag hoppas att vi ska öppna ett paket innan vi går iväg mot kyrkan för att lyssna på mina vänners sång, sången som jag borde vara med i. Jag hoppas att tålamodet sviktar när vi väntar på Kalle Anka och gästerna, jag hoppas att maten blir sådär underbart god och julig. Jag hoppas på glada skratt och stor förväntan inför tomtens ankomst. Vi har stora planer. Jag hoppas på att vara lagom trött då det är dags att bege sig till midnattsmässan och möta upp resten av släkten, jag hoppas på att fyllas av den där mäktiga känslan när vi sjunger där i den välljudande kyrkan. Jag hoppas på att få utbyta en mängd trevliga ord med släkten då vi fikar efter mässan. Jag hoppas på att få åka hem, trött, glad, och lugn för att somna gott med många, nya, härliga julminnen.
God Jul!
Tänk vad fort det går, jag har redan haft lov i fem dagar, det är ju helt otroligt.
Men det har varit underbara fem dagar, jag har gjort mycket, och jag har bara gjort det jag har velat. Det har inte funnits någon stress utan bara svass...
Jaaa, det var rätt ord. Jag har bara svassat runt!
Visserligen har jag uträttat en del också, så ett bra svass liksom. Nyttigt!
Det kännslite vemodigt ändå, den där härliga julkänslan finns inte. Det känns som att den blir svagare och svagare för var jul som går. Jag vet inte riktigt vad man ska göra åt saken. Kanske är det bara att gilla läget och följa med, dra till sig den lilla julstämning som kanske går att leta fram någonstans.
När man var liten, då var det alltid en speciell känsla på julaftons morgon, en speciell lukt liksom.
Jag hoppas att granen luktar i morgon, jag hoppas på att få komma upp till en lite småkylig lägenhet, mötas av granens doft och varma sken innan jag beger mig till köket där mamma sitter och äter frukost till doften av hyacinten och tända ljus. Jag hoppas att vi ska öppna ett paket innan vi går iväg mot kyrkan för att lyssna på mina vänners sång, sången som jag borde vara med i. Jag hoppas att tålamodet sviktar när vi väntar på Kalle Anka och gästerna, jag hoppas att maten blir sådär underbart god och julig. Jag hoppas på glada skratt och stor förväntan inför tomtens ankomst. Vi har stora planer. Jag hoppas på att vara lagom trött då det är dags att bege sig till midnattsmässan och möta upp resten av släkten, jag hoppas på att fyllas av den där mäktiga känslan när vi sjunger där i den välljudande kyrkan. Jag hoppas på att få utbyta en mängd trevliga ord med släkten då vi fikar efter mässan. Jag hoppas på att få åka hem, trött, glad, och lugn för att somna gott med många, nya, härliga julminnen.
God Jul!
Leende gråblåa ögon
Har jag förälskat mig i....
Hör ni min skrålande stämma?
Livet är ett bra påhitt! Om än otroligt invecklat och komplicerat. Men som jag pratat om så många gånger: Är det inte dåligt någon gång så kan det aldrig vara bra.
När det väl är bra så ska man insupa varje ögonblick av det bra för att kunna ta fram de minnena när det är dåligt. När det är bra för övrigt, så är det riktigt bra!
Le och var glad, det är jul! Om det inte räcker med att le, skratta en stund! Det inte bara känns bättre, det förlänger också livet!
Idag för övrigt fick jag min första sovmorgon på det här lovet! Jag sov till halv elva, jättemysigt, sen gick jag upp och åt frukost till filmen hancock, lite småkul...
Efter det har jag tagit det jättelugnt tills min kusin kom, då gick vi ut och åt och sen kom mina parents och hennes och vi började julbaka. Det blev kola, knäck och marknadsnougat!
Mums vad onyttigt, men det är bara jul en gång om året. Då ska man inte känna någon ångest, den vet man ju kommer sen ändå, så varför känna den hela tiden när man kan begränsa ångesten till resten av året!
Jag är glad, jag är glad och känner mig lugn. Det kommer alltid att vara förändringar, överallt. I stället för att motverka dem, följ med dem och se vad bra som kan komma av dem.
Dagens råd:
Motverka inte förändringen, var nyfiken och se vad den för med sig.
Puss och kram åt folket,
En extra lång till er som känner er utvalda!
Nattinatt
Hör ni min skrålande stämma?
Livet är ett bra påhitt! Om än otroligt invecklat och komplicerat. Men som jag pratat om så många gånger: Är det inte dåligt någon gång så kan det aldrig vara bra.
När det väl är bra så ska man insupa varje ögonblick av det bra för att kunna ta fram de minnena när det är dåligt. När det är bra för övrigt, så är det riktigt bra!
Le och var glad, det är jul! Om det inte räcker med att le, skratta en stund! Det inte bara känns bättre, det förlänger också livet!
Idag för övrigt fick jag min första sovmorgon på det här lovet! Jag sov till halv elva, jättemysigt, sen gick jag upp och åt frukost till filmen hancock, lite småkul...
Efter det har jag tagit det jättelugnt tills min kusin kom, då gick vi ut och åt och sen kom mina parents och hennes och vi började julbaka. Det blev kola, knäck och marknadsnougat!
Mums vad onyttigt, men det är bara jul en gång om året. Då ska man inte känna någon ångest, den vet man ju kommer sen ändå, så varför känna den hela tiden när man kan begränsa ångesten till resten av året!
Jag är glad, jag är glad och känner mig lugn. Det kommer alltid att vara förändringar, överallt. I stället för att motverka dem, följ med dem och se vad bra som kan komma av dem.
Dagens råd:
Motverka inte förändringen, var nyfiken och se vad den för med sig.
Puss och kram åt folket,
En extra lång till er som känner er utvalda!
Nattinatt
Sötastasterast!!!
Ett lånat, väl använt ord...
Ibland tror jag livet spelar ett spel med en, tittar på konsekvenserna och skrattar hånfullt åt dem.
Förhoppningsvis är det ett bra spel i vilket fall, ett spel med en bra utgång.
Ibland visserligen förlorar man, men då kan man ju hoppas att det är ens egna handlingar som fått det att gå dåligt, inte att livet spelar en ett spratt.
Därför hoppas jag nu på att livet har en bra kommande tid i tanken för mig. En bra termin, med mycket vänskap och roligheter. Det dåliga är på väg bort nu, känner ni det?
Något nalkas, något bra.
Jag ska följa med.
Lovet har verkligen varit bra för mig, jag börjar tänka på vad som betyder något igen, inte bara på allt arbete som måste göras. Man hamnar lätt i någon sorts dvala, eller koma. Man rullar på som en robot i sin vardag bara för att hinna med allt. Det är nog så att om man skulle börja tänka så skulle man inte klara av det som är mycket i ens vardag.
Men nu, när jag har all tid, då kan jag börja tänka, tänka på vad jag vill. På mina vänner och att det är de som gör livet så bra. Jag är lycklig!
Jag ler.
Rebecka Karlstrand, Fredrikke Dam Larsen, Elisa Blomberg...
Jag ler lite till.
Home Sweet Home!
Äntligen hemma, äntligen lov, äntligen Falköping!
Jag kunde verkligen inte älska att vara hemma mera. Även om jag inte fått sova ut än, och även om jag inte hunnit ta de tlugnt än så är det helt underbart att vara hemma!
Jag hade planerat den perfekta startdagen på mitt lov, gå upp sent, sent... Äta frukost och titta på en sisådär två filmer. Gå ut en sväng, spela lite piano och möjligen se på en film till.........
Meeen, min perfekta illusion avbröts abrupt av mamma som väckte mig vid tio och sa att hon behövde skjuts till akuten. Så det var bara till att pallra sig upp och skjutsa mamma med bruten handled först till vårdcentralen, sen till sjukhuset i falköping och sen till kärnsjukhuset i skövde. Nio timmar senare var vi hemma med gips...
Så mitt lov lär nog bli lite passupp-aktigt. men det gör inget!
Jag måste ju ta hand om min stackars mamma!
Jaaa, vi tycker synd om dig mor lilla!
Idag har jag varit i Göteborg, träffat Sara och gått på liseberg. Var jättemysigt med alla ljus och lukten av brända mandlar. Julmusiken som alltid ligger i bakgrunden, snålblåsten som tar sig in överallt och fejksnön som vi gott kunde skratta åt! Jättehärlig dag, jobbigt dock att jag ska vara sjuk, det förstör så mycket. Orkar ju liksom inte engagera mig till julstämning.
Kan inte beskriva hur underbart det är att vara hemma på lov. Ska verkligen försöka njuta av det här lovet. Verkligen försöka vila upp mig och leta efter det bra med att plugga. Leta efter inspirationen och motivationen till skolan som faktiskt fanns där ett tag i början.
Jag tror att jag bäst gör det genom att bara inte tänka på arbetet med skolan utan det bra med skolan och vad det medför!
Kom precis att tänka på ett citat som stod ingraverat med guld på min gamla skola:
Kunskapens rot är bitter
Men dess frukter äro ljuva
Det är så sant, om man verkligen tänker på vad det betyder. Vet inte varför jag hakat upp mig så på de orden, men det är väl för att jag sett dem varje dag i typ nio år, och det tog väl en sådär sju år innan jag insåg vad det faktiskt betyder!
Haha, smart som jag är!
Nej jag ska inte plåga folk med att behöva läsa så här långa texter! Men jag ska försöka uppdatera lite då och då, det är ju alltid roligt att få skriva av sig lite!
Förresten så råkade jag (hm) titta i julklappshögen igår. Jag fick syn på ett paket som väldigt mycket liknade ett fiolfodral! Tänk om!!! Tänk om!!!
Lycka!
Nattinatti
Men dess frukter äro ljuva
Det är så sant, om man verkligen tänker på vad det betyder. Vet inte varför jag hakat upp mig så på de orden, men det är väl för att jag sett dem varje dag i typ nio år, och det tog väl en sådär sju år innan jag insåg vad det faktiskt betyder!
Haha, smart som jag är!
Nej jag ska inte plåga folk med att behöva läsa så här långa texter! Men jag ska försöka uppdatera lite då och då, det är ju alltid roligt att få skriva av sig lite!
Förresten så råkade jag (hm) titta i julklappshögen igår. Jag fick syn på ett paket som väldigt mycket liknade ett fiolfodral! Tänk om!!! Tänk om!!!
Lycka!
Nattinatti
...
Kom inte på någon bra rubrik. Men det gör väl inget!
Satt och läste igenom mina blogginlägg och insåg att jag den senaste tiden har låtit väääldigt negativ. Det har liksom inte funnits något positivt alls i mina inlägg.
Men i mitt liv kan jag ju säga att det har funnits massa med positivt!
Mina vänner har jag att tacka för det! Vi har gjort mycket tillsammans, och skrattat mycket tillsammans.
Precis som det ska vara.
Sen så är det ju så att alla nu bara går och väntar på lovet. Odd sa till mig igår när jag kom in i lärarrummet att det enda vi gör nu är att spendera tid fram tills på torsdag, för då blir det lov.
Det är kallt här! Jättekallt! Inte utomhus, där är det varmare än på länge, bara minus tre grader. Men här inne är det schveinkallt! Tror mina tår är isbitar!
Funderar på att faktiskt göra något, som tillexempel börja packa! Då känns det ännu närmare, lovet...
Puss o Kram
o
Kärlek åt folket
Satt och läste igenom mina blogginlägg och insåg att jag den senaste tiden har låtit väääldigt negativ. Det har liksom inte funnits något positivt alls i mina inlägg.
Men i mitt liv kan jag ju säga att det har funnits massa med positivt!
Mina vänner har jag att tacka för det! Vi har gjort mycket tillsammans, och skrattat mycket tillsammans.
Precis som det ska vara.
Sen så är det ju så att alla nu bara går och väntar på lovet. Odd sa till mig igår när jag kom in i lärarrummet att det enda vi gör nu är att spendera tid fram tills på torsdag, för då blir det lov.
Det är kallt här! Jättekallt! Inte utomhus, där är det varmare än på länge, bara minus tre grader. Men här inne är det schveinkallt! Tror mina tår är isbitar!
Funderar på att faktiskt göra något, som tillexempel börja packa! Då känns det ännu närmare, lovet...
Puss o Kram
o
Kärlek åt folket
Vardagsmummel
Nu sitter jag här igen, i den mjukaste av alla mjuka soffor.
Klockan är tjugo i två och jag har i alla fall fått på mig ett par jeans. Känns bra!
Jag har faktiskt uträttat en hel del, trots att jag inte är i skolan! Jag har ringt och ordnat allt tillrätta med bredbandsbolaget, jag har ringt till dinersclub för att ixa med det där eviga sjukintyget (lyckades inte riktigt men jag har ju gjort det), jo och så har jag ju så klart betalat bredbandsräkningen också. Sen har jag ätit frukost, och skrivit över en massa grejer i min underbara julklapp av Maja, min nya kalender!
Sen har jag inte gjort så mycket mer, tagit lite mediciner som vanligt. Funderar på att antingen bege mig till ok/q8, men det är så långt, och jag är såååå trött. Men jag har fått en massa julklappar och jag skulle behöva slå in dem!
Annars skulle jag ju också kunna läsa astronomi, göra engelska, göra astrobiologi eller plugga på kemiprovet.
Men det är ju tråkigt. Skulle i och för sig när jag tänker på det kunna diska det sista, dammsuga här inne eller plocka upp och stryka tvätt.
Men, som Ferdinand gör på jul så sitter jag här i den röda soffan, tittar på vår gigantiska vackra julstjärna som lyser behagligt i förnstret och vidare ut i mörkret, bort mot Loussavaara som nästan inte syns i snöyran. Jag lyssnar på Westlife konstigt nog, upptäckte det nu...
Men den skivan låg i cd-spelaren och kommer efter Göteborgsskivan som jag lyssnat på. Det är vi från Vaja som sjunger på den, men även en massa andra körer.
Den skivan gör mig så lugn, jag älskar att lyssna på de olika stämmorna och höra hur de smälter samman liksom. Låter så behagligt, röster som även de smälter samman i Göteborgs domkyrka. Mycket vackert!
http://www.youtube.com/watch?v=F10ENk9Lgjo
Och sen har jag ett kort från Lucia också!
Visst är vi väl fina!
Klockan är tjugo i två och jag har i alla fall fått på mig ett par jeans. Känns bra!
Jag har faktiskt uträttat en hel del, trots att jag inte är i skolan! Jag har ringt och ordnat allt tillrätta med bredbandsbolaget, jag har ringt till dinersclub för att ixa med det där eviga sjukintyget (lyckades inte riktigt men jag har ju gjort det), jo och så har jag ju så klart betalat bredbandsräkningen också. Sen har jag ätit frukost, och skrivit över en massa grejer i min underbara julklapp av Maja, min nya kalender!
Sen har jag inte gjort så mycket mer, tagit lite mediciner som vanligt. Funderar på att antingen bege mig till ok/q8, men det är så långt, och jag är såååå trött. Men jag har fått en massa julklappar och jag skulle behöva slå in dem!
Annars skulle jag ju också kunna läsa astronomi, göra engelska, göra astrobiologi eller plugga på kemiprovet.
Men det är ju tråkigt. Skulle i och för sig när jag tänker på det kunna diska det sista, dammsuga här inne eller plocka upp och stryka tvätt.
Men, som Ferdinand gör på jul så sitter jag här i den röda soffan, tittar på vår gigantiska vackra julstjärna som lyser behagligt i förnstret och vidare ut i mörkret, bort mot Loussavaara som nästan inte syns i snöyran. Jag lyssnar på Westlife konstigt nog, upptäckte det nu...
Men den skivan låg i cd-spelaren och kommer efter Göteborgsskivan som jag lyssnat på. Det är vi från Vaja som sjunger på den, men även en massa andra körer.
Den skivan gör mig så lugn, jag älskar att lyssna på de olika stämmorna och höra hur de smälter samman liksom. Låter så behagligt, röster som även de smälter samman i Göteborgs domkyrka. Mycket vackert!
http://www.youtube.com/watch?v=F10ENk9Lgjo
Och sen har jag ett kort från Lucia också!
Visst är vi väl fina!
Officiellt jullov!
Äntligen...
Kan man ju tro, men jag skulle faktiskt hellre vara i skolan de fyra dagarna som är kvar. Men icke sa nicke, jag är sjuk....
Jag måste bara få klaga av mig lite! Känns så mycket bättre då, en stund i alla fall, tills jag kommer på att det inte hjälper någon att klaga. Folk i min närhet blir ju bara trötta på mig om jag ska gå runt och tycka synd om mig själv, visserligen blir jag också rätt trött på mig själv då.
Så därför berättar jag här och nu, en gång för alla, vad det är för fel och sen så behöver jag inte dalta det mer!
Jooo, jag kom till vårdcentralen i morse, och började berätta om mina stackars bekymmer (riktigt snygg läkare förresten). Jag sa att det här var tredje gången på mindre än tre månader, och jag visade min kind som var röd och dubbelt så stor som vanligt, och jag berättade lite om hur det kändes och så vidare, som vanligt liksom. Jag nämnde även att jag ska flyga på torsdag.
Men så tittade han lite, klämde och kände och hade sig. Sen frågade han mig om jag hade ont i öronen, jag svarade att ja jo lite grann, men jag trodde ju det kom av bihålorna. Näe då! Varför jag var så röd och svullen på en sida var på grund av att trycket är så stort på insidan, det har också gjort hål på båda trumhinnorna och läkaren var helt förvånad över att jag inte hade mer ont i öronen.
Efter det så gick vi till ett annat rum och han började titta i näsan, det kändes ganska obehagligt, men funkade bra liksom. Sen säger han att han har hittat "någonting" i näsan som skulle kunna vara allt möjligt från polyper till tumörer.... (Kändes bra) så då fick jag gå och ta lite blodprover och halsprover och allt möjligt konstigt och efter det blev det akutröntgen av bihålorna.
Jag vet inte svaret på dem dock, han skulle ringa mig om det var något på dem. Om det är det så blir det operation innan jul och jag får inte åka hem. Om det inte är det så blir det till att vänta till efter jul för att träffa en annan specialistläkare och dränera bihålorna, låter mysigt...
Jag kunde inte heller få mer penicillin, för jag har ju fått det två gånger redan det senaste. Utan i stället fick jag andra grejer som kortisonsprejer och tabletter och allt möjligt sånt där.
Sådär! Nu känns det bättre....
Ska sova en stund, sen plugga kemi
Nattinatti
Kan man ju tro, men jag skulle faktiskt hellre vara i skolan de fyra dagarna som är kvar. Men icke sa nicke, jag är sjuk....
Jag måste bara få klaga av mig lite! Känns så mycket bättre då, en stund i alla fall, tills jag kommer på att det inte hjälper någon att klaga. Folk i min närhet blir ju bara trötta på mig om jag ska gå runt och tycka synd om mig själv, visserligen blir jag också rätt trött på mig själv då.
Så därför berättar jag här och nu, en gång för alla, vad det är för fel och sen så behöver jag inte dalta det mer!
Jooo, jag kom till vårdcentralen i morse, och började berätta om mina stackars bekymmer (riktigt snygg läkare förresten). Jag sa att det här var tredje gången på mindre än tre månader, och jag visade min kind som var röd och dubbelt så stor som vanligt, och jag berättade lite om hur det kändes och så vidare, som vanligt liksom. Jag nämnde även att jag ska flyga på torsdag.
Men så tittade han lite, klämde och kände och hade sig. Sen frågade han mig om jag hade ont i öronen, jag svarade att ja jo lite grann, men jag trodde ju det kom av bihålorna. Näe då! Varför jag var så röd och svullen på en sida var på grund av att trycket är så stort på insidan, det har också gjort hål på båda trumhinnorna och läkaren var helt förvånad över att jag inte hade mer ont i öronen.
Efter det så gick vi till ett annat rum och han började titta i näsan, det kändes ganska obehagligt, men funkade bra liksom. Sen säger han att han har hittat "någonting" i näsan som skulle kunna vara allt möjligt från polyper till tumörer.... (Kändes bra) så då fick jag gå och ta lite blodprover och halsprover och allt möjligt konstigt och efter det blev det akutröntgen av bihålorna.
Jag vet inte svaret på dem dock, han skulle ringa mig om det var något på dem. Om det är det så blir det operation innan jul och jag får inte åka hem. Om det inte är det så blir det till att vänta till efter jul för att träffa en annan specialistläkare och dränera bihålorna, låter mysigt...
Jag kunde inte heller få mer penicillin, för jag har ju fått det två gånger redan det senaste. Utan i stället fick jag andra grejer som kortisonsprejer och tabletter och allt möjligt sånt där.
Sådär! Nu känns det bättre....
Ska sova en stund, sen plugga kemi
Nattinatti
Plugg vs. Soffa
Jaa, svårt dilemma det här!
Antingen kan jag sitta i soffan (eller på annat mjukt ställe) och göra något roligt eller avslappnande eller allmänt härligt. Eller!
Så kan jag ju sitta på någon hård stol någonstans och skriva engelska, plugga på astronomi-provet, plugga på kemiprovet, plugga på astronautkunskapprovet, skicka in boen till FUF, skicka in papprena till flygbolagen från när jag var sjuk, eller ringa bredbandsbolaget och säga att vi inte tänker betala...
Vad väljer jag?
Ja inte vill jag sitta på en hård stol i alla fall. . .
Annars är det helt okej mitt vardagliga, har precis hängt tvätt och ätit. Har inte gjort något idag, eller jo, skrivit en och en halv a4 på engelskan faktiskt. Men jag är sjuk, igen...
Ska till vårdcentralen i morgon och hoppas på att de fixar något mirakelmedel, det här är tredje gången på mindre än tre månader... Är det normalt?!
Okej, jag vet inte riktigt än om jag är sjuk, men det känns som innan. Får väl helt enkelt se i morgon...
Men något vore bra, så jag hinner med allt jag ska göra innan torsdag. Gott folk, det är fyra dagar!
Nu har jag hittat lite kort ifrån galamiddagen förresten!
Rani och Anders
Kajsa, Fredrik Berling (ni vet, hjärnkontoret), och Ida
Jag och Rani
Martin Chalfie, nobelpristagare i kemi.
Hehe, Rani, Jag och Viktor
Och sist men inte minst, Anna, Viktor, Jag och jag är ledsen men jag kan inte namnet...
Mycket trevligt var det där i alla fall! Kände mig viktig i några dagar...
Antingen kan jag sitta i soffan (eller på annat mjukt ställe) och göra något roligt eller avslappnande eller allmänt härligt. Eller!
Så kan jag ju sitta på någon hård stol någonstans och skriva engelska, plugga på astronomi-provet, plugga på kemiprovet, plugga på astronautkunskapprovet, skicka in boen till FUF, skicka in papprena till flygbolagen från när jag var sjuk, eller ringa bredbandsbolaget och säga att vi inte tänker betala...
Vad väljer jag?
Ja inte vill jag sitta på en hård stol i alla fall. . .
Annars är det helt okej mitt vardagliga, har precis hängt tvätt och ätit. Har inte gjort något idag, eller jo, skrivit en och en halv a4 på engelskan faktiskt. Men jag är sjuk, igen...
Ska till vårdcentralen i morgon och hoppas på att de fixar något mirakelmedel, det här är tredje gången på mindre än tre månader... Är det normalt?!
Okej, jag vet inte riktigt än om jag är sjuk, men det känns som innan. Får väl helt enkelt se i morgon...
Men något vore bra, så jag hinner med allt jag ska göra innan torsdag. Gott folk, det är fyra dagar!
Nu har jag hittat lite kort ifrån galamiddagen förresten!
Rani och Anders
Kajsa, Fredrik Berling (ni vet, hjärnkontoret), och Ida
Jag och Rani
Martin Chalfie, nobelpristagare i kemi.
Hehe, Rani, Jag och Viktor
Och sist men inte minst, Anna, Viktor, Jag och jag är ledsen men jag kan inte namnet...
Mycket trevligt var det där i alla fall! Kände mig viktig i några dagar...
Sankta Lucia
Idag är det den 13 december och alltså lucia. Jag är trött.
Gick upp klockan sex i morse, hittade Rebecka i köket i full gång med att koka julgröt. Sisådär mellan halv sju och sju droppade det in folk och klockan sju satte vi oss alla framför teven med julgröt och lussebullar för att titta på lucia. Det var i från malmö och alltså inte så bra... Vad jag syftar på då är att de sjöng på skånska...
Vi firade lucia igår, jag var lucia och med mig hade jag 13 tärnor, 4 stjärngossar och 3 tomtar. Vi lussade på fyra olika ställen och jag är mycket nöjd faktiskt. Det var jätteskoj att få sprida lite julstämning här uppe i det kalla. Men trött var man, det blev en lång dag. Hoppas jag kan lägga upp lite kort sen om jag får tag på dem.
Annars vet jag inte om det händer så mycket, jo ikväll kommer de tillbaka och vi ska öppna julklappar och äta upp pepparkakshuset. Ska bli lite skoj, sen ska jag ju självklart till Frikke :) också! Kommer bli sorgligt att inte öppna några fler luckor med dig!
Jag har tänkt på en sak ett tag nu, vem har inte det förresten, men allt vi gör i år är sista gången. Sista sommarlovet, sista jullovet, sista lucia på rymd, sista, sista, sista. Men det känns ganska bra ändå, jag kommer sakna alla jättemycket, men det kommer alltid nya människor som korsar ens vägar. Människor som man inte har en aning om idag. Det var precis samma sak när man skulle flytta hit upp. Hur ska det gå tänkte i alla fall jag, jag känner ju ingen, och så vidare. Men snart hade minnena från sina gamla vänner börjat blekna och man fann nya vänner, som man ansåg vara bättre vänner. Kan ju bero på att man ännu inte funnit de sämre sidorna hos de nya vännerna, men det är mysigt när det är så, allt är frid och fröjd och man njuter för fullt. Det är de stunderna man måste komma ihåg när det är jobbigt. Det är de bra stunderna man måste minnas.
Tänk på det mina kära vänner, det är de bra stunderna som räknas.
Gick upp klockan sex i morse, hittade Rebecka i köket i full gång med att koka julgröt. Sisådär mellan halv sju och sju droppade det in folk och klockan sju satte vi oss alla framför teven med julgröt och lussebullar för att titta på lucia. Det var i från malmö och alltså inte så bra... Vad jag syftar på då är att de sjöng på skånska...
Vi firade lucia igår, jag var lucia och med mig hade jag 13 tärnor, 4 stjärngossar och 3 tomtar. Vi lussade på fyra olika ställen och jag är mycket nöjd faktiskt. Det var jätteskoj att få sprida lite julstämning här uppe i det kalla. Men trött var man, det blev en lång dag. Hoppas jag kan lägga upp lite kort sen om jag får tag på dem.
Annars vet jag inte om det händer så mycket, jo ikväll kommer de tillbaka och vi ska öppna julklappar och äta upp pepparkakshuset. Ska bli lite skoj, sen ska jag ju självklart till Frikke :) också! Kommer bli sorgligt att inte öppna några fler luckor med dig!
Jag har tänkt på en sak ett tag nu, vem har inte det förresten, men allt vi gör i år är sista gången. Sista sommarlovet, sista jullovet, sista lucia på rymd, sista, sista, sista. Men det känns ganska bra ändå, jag kommer sakna alla jättemycket, men det kommer alltid nya människor som korsar ens vägar. Människor som man inte har en aning om idag. Det var precis samma sak när man skulle flytta hit upp. Hur ska det gå tänkte i alla fall jag, jag känner ju ingen, och så vidare. Men snart hade minnena från sina gamla vänner börjat blekna och man fann nya vänner, som man ansåg vara bättre vänner. Kan ju bero på att man ännu inte funnit de sämre sidorna hos de nya vännerna, men det är mysigt när det är så, allt är frid och fröjd och man njuter för fullt. Det är de stunderna man måste komma ihåg när det är jobbigt. Det är de bra stunderna man måste minnas.
Tänk på det mina kära vänner, det är de bra stunderna som räknas.
Tillbaka till eländet!
Visst låter det positivt...
Men det är så det känns nu, jag är förkyld, för ovanlighetens skull menar jag...
Jag blir påhoppad så fort jag kommer innanför dörren, gör det och kan inte du göra det.
Det är ingen som hjälper mig med allt jag har utan får det mer att låta som, skyll dig själv det är du som har tagit på dig det.
Jag kanske är orättvis, jag kanske tar ut min extrema tristess över det här på vad som går, mina nära och kära.
Och om det är så, om det hela faktiskt enbart är mitt fel så ber jag om ursäkt, för mitt humör, för mig.
Jag tar min tillflyktsort i allt arbete, alla resor. Jag får komma bort, ifrån skolan, men kanske mest ifrån mina vänner. Någonstans vill jag väl inte att det ska gå ut över dem, trots att det gör det.
Jag vet inte riktigt vad jag svamlar om.
Allt känns bara meningslöst... Jag har nu 9 dagar på mig att göra tre prov, lämna in två stora projektarbeten, två mindre, fixa fram en mängd funkisar till upptäckarkursen, göra klart luciatåget, ha styrelsemöte med föreningen, skriva årsslutet till den och skicka in, köpa alla julklappar mm.mm.mm.....
Hur ska jag hinna det? Jag måste hinna bli frisk också...
Måste, måste, måste...
Vad hände med meningen med julen? Är det inte en lyckans tid? En tid för familj och gemenskap, en tid då man får visa sina känslor med givmildhet. En tid för eftertänksamhet och lugn?
Om det här är så julen kommer vara i framtiden så vill jag inte bli vuxen.
Ikväll är världen dålig...
I morgon kanske den är underbar! Vem vet?
Men det är så det känns nu, jag är förkyld, för ovanlighetens skull menar jag...
Jag blir påhoppad så fort jag kommer innanför dörren, gör det och kan inte du göra det.
Det är ingen som hjälper mig med allt jag har utan får det mer att låta som, skyll dig själv det är du som har tagit på dig det.
Jag kanske är orättvis, jag kanske tar ut min extrema tristess över det här på vad som går, mina nära och kära.
Och om det är så, om det hela faktiskt enbart är mitt fel så ber jag om ursäkt, för mitt humör, för mig.
Jag tar min tillflyktsort i allt arbete, alla resor. Jag får komma bort, ifrån skolan, men kanske mest ifrån mina vänner. Någonstans vill jag väl inte att det ska gå ut över dem, trots att det gör det.
Jag vet inte riktigt vad jag svamlar om.
Allt känns bara meningslöst... Jag har nu 9 dagar på mig att göra tre prov, lämna in två stora projektarbeten, två mindre, fixa fram en mängd funkisar till upptäckarkursen, göra klart luciatåget, ha styrelsemöte med föreningen, skriva årsslutet till den och skicka in, köpa alla julklappar mm.mm.mm.....
Hur ska jag hinna det? Jag måste hinna bli frisk också...
Måste, måste, måste...
Vad hände med meningen med julen? Är det inte en lyckans tid? En tid för familj och gemenskap, en tid då man får visa sina känslor med givmildhet. En tid för eftertänksamhet och lugn?
Om det här är så julen kommer vara i framtiden så vill jag inte bli vuxen.
Ikväll är världen dålig...
I morgon kanske den är underbar! Vem vet?
Nobelmiddag!!!
Haha, nästan i alla fall...
Åker till Stockholm i morgon, ser fram emot det jättemycket faktiskt!
Rani kommer bli min kavaljer, väldigt roligt! Har inte pratat med honom sen vi var i Frankrike nu senast.
Vi ska lyssna på nobelföreläsningar i kemi och fysik. Vi ska äta galamiddag så klart, och vi ska förhoppningsvis hinna handla lite julklappar också!
Hur ska det gå annars, finns ingen tid alls!!!
Tro det eller ej, meeen jag håller på att bli sjuk... Igen...
Den här gången är det dock bara halsen än, så flygningen borde inte skada! Det är positivit!
Nu måste jag mejla lärarna och säga att jag inte är här, vilket jag glömt. På måndag och tisdag alltså!
Nattinattnatt...
Ljuset
Ett ljus i mörkret...
Det hade inte varit fel nu. Något att sikta emot, jag vet att det finns massor av ljus om jag bara tittar. Men jag har ingen lust att titta, än mindre lust att leta.
Jag ska verkligen börja ta en sak i taget nu, hur ska ni göra?
Fortsätta i samma malande tempo, bara plöja igenom ert liv. Kämpa för att nå något, nå det och inse att det behövs lite till, bara lite till...
Hela tiden samma visa, när du tror du är färdig kommer följderna av det. En vidareutbildning, en uppföljning, osv. osv.
Nej, jag ska se en sak i taget och njuta av när den saken är färdig, inte titta för långt framåt och bara minnas det bra bakåt.
Jag vet inte vad jag ska skriva, känner så mycket. Vill på ett sätt att hela världen ska veta vad jag tycker och tänker, vill på ett annat att ingen ska veta.
Det blir väl bra, som jag brukar säga... Jag vet att det blir det. Det blir det alltid.
Man måste bara vänta en stund.
~
Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig... De är över nu
Då var det gjort.
Nu är alla orden sagda, och alla förhoppningar släckta.
Nu är alla orden sagda, och alla förhoppningar släckta.
Here's a photo I've been looking for
It's a picture of the boy next door
And I loved him more than words can say
Never knew it 'til he moved away
Here's a photo of the neighborhood
Here's the corner where we stood
I recall when we were both in the neighbourhood
Minnena är kvar, starkare än vad jag visste. Känslorna är kvar, mer än jag kunde ana.
Jag kommer att sakna tanken...
Hur ska jag kunna välja?!
Det finns två val, jag kan svänga av eller fortsätta rakt fram.
Vad ska jag göra? Hur ska jag veta? Varför tror alla att jag vet?
Jag är inte perfekt!
Skyll inte på mig när jag inte kan. Få det inte till mitt fel om det är något jag inte vet.
Åt vilket håll ska jag gå?
Kan ingen visa vägen?
Annars går jag sönder, för jag försöker gå åt alla håll.
Jag vet inte vad jag vill, måste jag veta det nu?
Jag längtar hem, hem till vart jag inte behöver göra alla dessa val. Hem till vart jag är accepterad hur jag än är. Med vem jag än är.
---
Nu längtar jag inte hem längre. Upptäckte nyss något som jag inte ville upptäcka. Trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men det skulle vara jag.... Inte hon...
Pricken över i:et verkligen, kunde jag inte få ha förhoppningen i alla fall?
Nej, det är inte så farligt som det verkar. Jag är väldigt tacksam och förhoppningsvis lättsam av mig.
Därför ska jag nu gå och hänga tvätt!!!
Ha det underbart mina kära vänner, tänk inte för mycket på det tråkiga eller stressiga som beblandar sig med ert liv utan tänk på de bra sidorna och vad som positivt komma skall!
Vänskap!
Kom nyss hem ifrån K, det är typ snart mitt i natten... (Måste verkligen sluta säga typ..., och sluta använda så mycket punkter...)
Har ont i magen och fryser! Kan bero på pepparkaksdeg och kvarglömda termobyxor.
Det var trevligt för övrigt hörde dagens roligaste kommentar: " Jag förtjänar att vara tjock!"
Vem kan det ha varit?
Tror också att det kan bli väldigt skoj att öppna julkalendern varje dag med dikke!
Det känns väldigt bra att gå i trean. Jag har fått en mycket större förståelse för allt och accepterar allt och alla i en mycket större utsträckning, jag har växt upp helt enkelt...
Det är roligt att umgås med "the not huffelpuffs", har ingen aning om vad de tycker, men men!
Förståelse är en fin egenskap. Kan man förstå någon så kommer allt det andra automatiskt.
Jag inte bara tror, jag vet att vi förstår varandra.
Det har vi alltid gjort.
För övrigt är det stopp i våran toalett! Lite småjobbigt... Meeeen det kommer en rörmockare i morgon bitti!
Så kan det gå, fick lite smått panik när det började rinna vatten ur taket från källaren. Men det verkar ju lösa sig. Får se till att hålla sig tills skolan i morn bara!
Nej, nu ska jag sova! Kommer ångra mig så mycket i morgon för att jag sitter här och inte sover....
